Mangårdsbyggnaden är en åttaknutars parstuga och timrad i två våningar. Vinterköket till höger användes både som sovrum och kök. Det var praktiskt under den kalla årstiden. Skåpsängen nära eldstaden hade skrivpulpet och bokhylla på kortsidan. Ytterdörren är tudelad. Ljus och luft kunde släppas in genom den övre delen samtidigt som den nedre delen var stängd.

Sommarköket på den vänstra sidan användes på sommaren. Här finns en skomakarutrustning, linredskap och andra föremål bevarade. Kammaren användes som gästrum och vindsvåningen var oinredd.  Mangården är tänkt att spegla gården under 1800-talets senare hälft. Då bodde först bondsonen Olof Olofsson här på fördorådskontrakt från 1861. Hans systerdotter Inga Johanna flyttade in i gården med sin man, skomakaren Johan Genberg 1899.

Förmånsstugan eller födorådsstugan är en halvkorsbyggnad med tre rum och en gemensam murstock. Hit flyttade de gamla föräldrarna eller de som man övertagit gården från, ofta de gamla föräldrarna. De hade ett särskilt kontrakt där det specificerades vad de skulle få i form av mat, ved med mera. Från 1041 till början av 1980-talet fanns här vandrarhem.

Nu driver byföreningen ett sommarkafé här.

Fähus (ladugård). Här finns tre timrade bås. Eftersom det ligger i en sluttning fanns gödselutrymmet under golvet och gödseln skottades ut för att köras ut på åkrarna genom gaveldörren.

 Varmstuga. Här tillagades ”varman”, kornas föda under vintern. Agnar från tröskningen blandades med löv i det upphettade vattnet.

Hölider. Höet hämtades med häst och släde från lador på utslåttrar. Till gården hör flera hölider.

 Stall. Stallet är hopbyggt med ett avträde, ett dass. Stallet har plats för två hästar.

Härbren. Bakom mangårdsbyggnaden står tättimrade härbren. Här förvarades maten. De höga benen avslutades med en ”mushylla” som hindrade mössen att komma in. För att säden inte skulle rinna ut från de bottenlösa bingarna kilades golvet så att det blev tätt. Allteftersom virket torkade knackades en ny bräda in i glipan.

Vedlider. Här är dörrar på båda gavlarna för att veden som travats längst in och som torkat längst, ska kunna hämtas ut. På julafton skulle vedlidret vara fullt och karlarna arbetade flitigt med veden dagarna före jul.

Jordkällare. I jordkällaren bakom förmånsstugan förvarades potatis och rotfrukter svalt och frostfritt.

 Färdstall. Här stallades besökarnas hästar.

Loftbod. Boden användes både för tillfälliga övernattningar och till förvaring. På övre botten fanns förr en luffarkorg med en strymatta (grovt linnetyg) där luffaren eller fattighjonet kunde sova.

Kornhässja, höghässja. Man odlade korn och kanske litet råg. Kärvarna torkade i hässjan. De hissades upp av med hjälp av block och talja, ofta var det småpojkar som klättrade upp för att placera ut kärvarna.

”Säden sättes här wid byarna i häskor att torkas. Tröskwagnar hafwa äfwen i sednare år begynt inrättas och brukas jämte vanliga slagor” (Abraham Hulphers beskrivning när han reste genom Anundsjö socken 1758).

Långloge. Byggnaden har antagligen tidigare varit ett portlider i en mer sammanhållen gårdsbildning och är antagligen flyttad. Timret är uppmärkt och man kan se att portens öppning har satts igen. Tröskbanan löper längs hässjan och fortsätter inomhus, där hästen drar tröskvagnen och vänder på ”balkongen” på östra gaveln. Sista gången tröskvagn och bult användes på gården var 1906. Då köpte Johan Genberg ett tröskverk med hästvandring.

Linhus. Intill hagen står ett litet linhus. Här finns en bråka och en linklubba som används i linberedningen.

Kornkärrhus och slädhus. Här förvarades förr gårdens kornkärror och slädar. Slädarna användes för att hämta hö på utslåttern och under säsongsarbeten med timmerkörning.

Kornbastu. I bastun torkades korn eller lin på intimrade lavar (hyllor). Här eldades i en kallmurad ugn av natursten mitt på jordgolvet. Röken letade sig upp genom glipor mellan stenarna. Det inhuggna vitterkorset skulle hindra ”vittra” från att sätta eld på bastun eller annat otyg. Vid sydvästra knuten finns årtalet 1758 inskuret.

Smedja. Här smiddes de järnkonstruktioner och redskap som behövdes på gården. Järnet glödgades och bearbetades med släggan mot städet. Bälgen har två luftrum som ger en ständig lufttillförsel och möjliggör att järnet hålls varmt när man smider.

Kolhus. Här förvarades träkol från kolmilorna i skogen och som användes i smidesarbetet.

Fårhus. I väggen kan man se gropar efter blykulor, som har karvats ut efter att gevären provskjutits.

Salpeterlada. Närmast grinden står Salpeterladan. Här framställdes salpeter som det gjordes svartkrut av. Salpeter kokades av kourin som samlades upp från fähuset enligt en kunglig förordning från Gustav Vasas tid.  Den urinbemangda jorden blandades med myrjord, silades med vatten och kokades till salpeter i en stor salpetergryta.