Konst
Västernorrlands museum arbetar inte bara med kulturarv, utan är även en publik plattform för samtidskonst. I fokus står den samhällsengagerade konsten som spänner över en mångfald av medier, uttryck och praktiker. Konsten förmedlas genom temporära utställningar och projekt av olika slag på museet i Härnösand och runt om i regionen.
Västernorrlands museum har även hand om samlingar av bland andra fotograf Viktor Lundgren och konstnärerna Bengt Lindström och Arne Jones. I entrén står verket RAM – en storskalig skulptur av Lars Kleen som byggdes särskilt för museet när byggnaden invigdes 1994.
Kontakt
Karolina Aastrup
Projektledare/curator, samtidskonst
Telefon: 0761 – 32 49 19
UTSTÄLLNINGAR OCH PROGRAM
BOXEN
Här i Boxen visar vi konstfilm som belyser kulturarv på ett lite annorlunda sätt. I det nya vinterprogrammet fokuserar vi på konstnärer och filmare som utgår från sin egen, personliga historia berättad genom en blandning av intervjuer, arkivmaterial och poetiska bilder. Varje månad presenteras något nytt, så kom gärna tillbaka ofta!
Under april månad visar vi två filmer som kretsar kring identitet i relation till landskap och naturen – Faces och Eadni av Liselotte Wajstedt.
Filmen Faces (2008) begrundar samefolkets landskap genom människors ansikten placerade mot en avlägsen bakgrund av ståtliga fjäll. Musiken är komponerad av Peter Svenzon och består bara av röster. Den här filmen är också del av ”Sami”, ett dansperformance av Charlotte Öfverholm.
Eadni (2023) är en film om människors förhållande till naturen. I filmen möter vi Háldi, ett skogsväsen som kan locka barn till skogen. Är hon endast en del av samisk mytologi eller lika verklig som du och jag?
Vem är hon? Varför skulle hon vilja locka barn ut i skogen? Är hon ond eller egoistisk? Eller kanske bara ensam…?
Háldi är en del av sin skog och beter sig lite udda, för ibland tar hon formen av ett träd, eller blir en del av mossan. Háldi är en del av det ekologiska systemet, precis som vi. Barnen som lockas iväg av henne blir en del av naturens fauna.
Eadni, som betyder mamma, är en visuell skapelseberättelse som manar till eftertanke och hopp om att vi ska skydda naturen och se till att det eviga kretsloppet fortsätter. Filmen visades som en del av filmprogrammet ÁRRAN 360° under Venedigbiennalen 2022.
Om konstnären
Liselotte Wajstedt är en svensk-nordsamisk regissör och konstnär, vars verk spänner över dokumentärfilm, bildkonst, fotografi, skulptur- och textilkonst. Hon är utbildad i animation och experimentell film vid högskolan på Gotland.
Faces, 2008
Längd 03:29 min
Distributör Filmform
Eadni, 2023
Längd 07:00 min
Distributör Filmform
Bengt Lindström ur samlingarna
År 2006 donerade Michèle och Bengt Lindströms stiftelse för modern konst sin samling till Västernorrlands museum. Samlingen omfattas till största delen av Lindströms grafiska produktion, och det är den vi vill lyfta fram genom olika tematiska urval under 2023 och 2024.
Först ut är De fyra elementen: Jorden, Luften, Elden, Vattnet (1998) – en serie verk som har framställts med hjälp av aquagravyr. Tekniken utvecklades specifikt för Lindström av grafikern Bernard Pras i Paris. Den djupa reliefen är möjlig genom att motivet trycks på våt pappersmassa. Med en avgjuten form, en så kallad matris, kopieras Lindströms kraftiga penseldrag och tjocka färglager över till pappret.
Bredvid verken visas filmen Lindström – En jävel på färg och form av Dag Jonzon och Hans Östbom. Filmen är knappt en timme lång och startar varje hel timme.
Skulpturen i montern kallas Springaren (1992) och är en utveckling av ett av Lindströms mest kända verk Tors hammare (1980/1992) som finns utställd som ett offentligt verk i Östersund. Exemplaret här är den enda i sitt slag och användes för att göra en av pjäserna till ett schackbräde signerat Lindström som skapades av vännen och samlaren Curt Aspelin 1994-95.
Om konstnären
Bengt Lindström föddes 1925 i Storsjö Kapell, Härjedalen och dog 2008 i Sundsvall. Han var bildkonstnär och utbildade sig på Konstfack och Isaac Grünewalds målarskola i Stockholm. Lindström fortsatte sina konststudier i Köpenhamn och på Art Institute of Chicago. Efter andra världskriget, antogs han vid André Lhote och Fernand Légers målarskolor i Paris.
Genom sitt intresse för färgens inneboende kraft kom han under 1950-talet i kontakt med den tyska expressionismen och med COBRA-gruppen. Lindström gjorde ett flertal monumentala offentliga arbeten som till exempel Asagudarna på fasaden till Åbyverket i Örebro och skulpturen Y:et som invigdes 1995 utanför Timrå.
Bengt Lindström finns representerad i olika permanenta samlingar i mer än 38 museer runt om i världen, bland annat, Moderna Museet i Stockholm, Centre Georges Pompidou i Frankrike, Louisiana i Danmark och Tate Britain i Storbritannien.
”Ögat, handen, rummet, tiden”
Kanske har du sett Lars Kleens monumentala skulptur RAM som står i entrén på Västernorrlands museum och kraftfullt sträcker sig upp mot ljuset på våningen ovanför? Verket skapades i samband med att den nya museibyggnaden skulle invigas 1994 och har stått här sedan dess. Eftersom det är lätt att bli hemmablind har vi tagit in Ögat, handen, rummet, tiden – en dokumentärfilm av Nils-Olof Hedenskog som genom poetiska bilder och intervjuer följer Lars Kleens arbete. Vi får blicka in i ateljén och följa med vid installation av storskaliga publika verk och utställningar, däribland REP i Lund och RAM här i Härnösand. Filmen öppnar upp för en närmare förståelse av Lars Kleens utforskande arbetsprocess och fascinerande konstnärskap.
Arne Jones – Skulptören från Medelpad
Arne Jones (1914-1976) uppväxt i Medelpad rörde sig från födelseorten Borgsjö till Erikslund och Fränsta. I början av 1930-talet läste han vid Ålsta folkhögskola innan han flyttade till Stockholm för vidare studier. Under denna tid var rationellt tänkande och vetenskap ledord för modernister som Jones och hans umgängeskrets, som även hyllade idéer om demokrati och internationalism som vuxit sig starka i skuggan av andra världskriget.
Under sin livstid skapade Jones sextionio offentliga skulpturer från Luleå till Lund. På museet visar vi filmer av två av dem – Spiral åtbörd (1954) som står på Kristinaplatsen utanför Norrköpings museum och Sinsemellor (1970-1971) utanför Ekbackens äldreboende i Sundbyberg (tidigare Sundbybergs sjukhus).
Jones konstnärliga praktik tillhör det som brukar kallas konkretism, även om han själv inte höll med om kategoriseringen. Den konkreta konsten ville vara fri från all avbildande och symbolisk karaktär, men i många fall refererade ändå verken till något befintligt. Jones rörde sig under sin livstid mot en allt högre grad av stilisering i sina verk. Han övergav dock aldrig kontakten med formens förlaga som oftast handlade om den mänskliga kroppens former parade med arkitekturens fokus på rymd och volym.
Tidigare utställningar och program kan du läsa om nedan:
Den 3/6 invigdes konstprojektet Wander Wonder längs vandringsleden 4 Berg, en ny stadsnära led i Örnsköldsvik med start på Varvsberget.
Sju utvalda konstnärer med lokal och nationell förankring har skapat verk specifikt för den nya vandringsleden. Utställningen undersöker olika aspekter av rörelse och förflyttning, fysisk såväl som mental, mellan geografiska platser och dimensioner.
På vernissagedagen är linbanan öppen och samtliga konstnärer på plats. Publiken får ta del av både performance, ljudverk och installationer under en gemensam vandring i maklig takt.* Utställningen kommer att sitta uppe resten av sommaren.
Medverkande konstnärer: Dimen Hama Abdulla, Mattias Andersson, Oscar Kaleva Karlsson, Jenny Lundgren, Malin Lin Nordström, Lena Stenberg och Ylva Westerlund.
Wander/Wonder initierades av Helena Byström/Konstfrämjandet Västernorrland och genomförs i samarbete med Örnsköldsviks kommun, Västernorrlands museum och Region Västernorrland.
Curatorer är Helena Byström och Karolina Aastrup.
Utställningen produceras med stöd av Kulturrådet.
*Leden går bitvis i terräng och är ca 2,5 km lång. Beräknad tid för gemensam konstvandring ca två timmar. Kontakta Konstfrämjandet Västernorrland (vasternorrland@konstframjandet.se) för detaljerad information om tillgänglighet.
GRÅT INTE ÖVER SPILLD MJÖLK
-en konstutställning om mötet mellan människa, natur och teknologi
Det råder en överväldigande konsensus om klimatförändringarna och dess konsekvenser för livet på jorden – den verklighet som forskare varnat för i decennier är här. I utställningen ”Gråt inte över spilld mjölk” blickar vi dock inte tillbaka för att berätta om hur det gick till historiskt, istället riktar vi strålkastarljuset mot samtiden och det som komma skall.
Konstverken som visas i det fysiska och digitala utställningsrummet behandlar frågor om artificiell intelligens, konspirationsteorier, biologisk mångfald, stigande temperaturer, skogsbruk och -bränder, kärnkraft, fossila bränslen, urfolksrättigheter och vattnet vi delar med alla andra organismer på planeten. Tillsammans ger de en ögonblicksbild av de komplexa parametrar som definierar livet här och nu – i samhällskroppen och den egna.
Medverkande konstnärer: Birt Berglund, Susanne Fagerlund, Olof Marsja, Malin Lin Nordström, Tora Wallander och Queenning Zhao.
Curator: Karolina Aastrup
Co-curator: Susanne Fagerlund
Utställningen produceras med stöd av Kulturrådet. Utställningen visas på Västernorrlands museum till och med 28 maj.
Susanne Fagerlund, Nature is in a state of flux, 1 2022.
Filmvisning med Konsthall323
Västernorrlands museum bjöd in Konsthall323 att visa konstfilm på parkeringen utanför Ica Kvantum i Sollefteå. Visningen ägde rum kl. 17.00-18.00 den 14/11 2022 i samarbete med Apotekshuset konst och kultur.
”När Konsthall323 parkerar i Sollefteå visar vi Anton Linds filmserie Crypsis. Filmerna visar målningar av mönster som projiceras och upprepas, filmer av en person som målar för att bli ett med måleriet. Crypsis är det som växter och djur använder för att inte bli upptäckta av andra djur”, berättar Frida Krohn och Ylva Trapp.
Om Konsthall323
Konsthall323 är en konstinstitution i en bil som drivs av konstnärerna Frida Krohn och Ylva Trapp. Verksamheten grundades 2010 och är baserad i Stockholm men dyker upp där den behövs runt om i Sverige och utomlands.
Om Anton Lind
Anton Lind (f. 1990, Stockholm) arbetar med ett flertal olika medier – främst måleri men även video och performance. Hans målningar utgår ofta ifrån en stor mängd fotografier eller andra målningar. Han är utbildad vid The Royal Danish Academy of Fine Arts (MFA), Bergen Academy of Art and Design (BFA) och Gerlesborgsskolan i Sverige.
Portfoliovisning på Sundsvalls museum
Västernorrlands museum tillsammans med Centrum för fotografi (CFF) och Sundsvalls museum bjöd in yrkesverksamma fotografer att visa sina verk för bildbedömare med olika bakgrunder och bred kompetens inom det fotografiska fältet.
Deltagarna fick träffa Lejla Porovic (intendent, Sundsvalls museum) och Mia Bengtsson Plynning (nationell samordnare, CFF) under 20 minuter vardera mellan kl. 12.00 och 14.00, den 3/12 2022. Dagen avslutades med gemensam fika och visning av utställningen Sötvatten – En värld av liv av fotograf Johan Hammar.
Konstutställning – Datni av Matti Aikio
Den 4/2 2023 öppnades utställningen Datni av Matti Aikio – en personlig, politisk och poetisk reflektion över samiskt kulturarv. Under vintern har konstnären arbetat med historiska föremål ur museets samlingar och skapat ett helt nytt flerkanaligt videoverk specifikt för detta tillfälle. Titeln betyder tenn på nordsamiska och fokuserar på textilier med tenntrådsbroderi, ett hantverk som är unikt för samerna. Visas gör även en ny version av videoverket Dohkkáhehkke (2023) som på svenska kan förstås som dockburen.
Om Matti Aikio
Matti Aikio (f. 1980, Saepmie/Finland) är konstnär med bakgrund inom renskötsel. Hans konstnärliga praktik undersöker relationen mellan ursprungsbefolkningar, naturen och det västerländska samhällets värderingar. Centrala och återkommande teman är de nordiska nationalstaternas exploaterande förhållningssätt till den samiska kulturen, kulturell appropriering och samernas rätt till självbestämmande.
Matti Aikio har en MFA från Tromsö konstakademi och har nyligen haft utställningar på bland annat Finlands Nationalmuseum och Botkyrka Konsthall och är en av deltagarna i den kommande Helsingforsbiennalen 2023.
Utställningen produceras med stöd av Kulturfonden för Sverige och Finland.
7 oktober till 3 december 2023
Vad har en sko, en hund, en sångare och en källardörr gemensamt? Förutom att vara motiv i utställningen Arena, representerar de föremål och situationer ur livets gilla gång. Lisa Liljeströms konstverk kan läsas som glimtar ur en film, men något fast manus eller specifik historia finns inte att följa. Istället är det vårt kollektiva minne som står i fokus.
Med hjälp av fotografier tagna från tidningar och sociala plattformar ställer Liljeström frågor om vilka händelser, i historien, det enskilda livet eller den gemensamma kulturen, som har betydelse. Genom den konstnärliga processen att föra över ett motiv från fotografi till måleri bromsar hon upp den ständiga strömmen av bilder och får vår uppmärksamhet att dröja sig kvar och undra – vad väljer vi att spara för eftervärlden i nyhetsrapporter, arkiv eller museernas samlingar?
Liljeström använder sig av airbrush, eller luftpensel som den kallades när tekniken lanserades på tidigt 1900-tal. Till en början användes luftpenseln främst av formgivare som arbetade i den snabbt växande bilindustrin. Men som så ofta genom historien var konstnärer bland de första att anamma ny teknik – fotografen Man Ray (1890-1976) använde luftpenseln redan 1918 i sitt skapande. Metoden i sig har likheter med fotografi. Istället för strålar av ljus används strålar av färg för att skapa en bild utan att handen nuddar duken.
Likt en nutida surrealist – den konsthistoriska rörelse där Man Ray var aktiv under 1920 och 30-tal – söker Liljeström slumpartat efter bilder och objekt som sträcker ut en hand från det förflutna. Genom att bearbeta och representera händelser på nytt skapas ny mening och idén om dåtiden som för evigt förlorad skakas om. Stora händelser som 9/11 eller skotten i Ådalen finns förevigande och inpräntade i vårt kollektiva medvetande och har bearbetats i otaliga versioner – men vad händer med alla de andra stunderna där människor går runt och gör sånt som folk gör mest?
Serien Scars on my knees blandar referenser från Västernorrlands museums arkiv med bilder från andra källor. Verket har tillkommit specifikt för denna utställning och kan ses som en reflektion över kommunikation, lek, intimitet och arbete – en undersökning av mänskliga beteenden som återkommer oberoende av tid och plats.
Det verkliga narrativet i Arena är frånvaron av det världsomvälvande och dramatiska. Istället riktas vår blick mot det allmänmänskliga, mellantingen och livet som hela tiden pågår. Det osammanhängande bildflöde som vi konsumerar dagligen saktas ned och det opersonliga blir personligt. I handlingen kan en kritik av både arkivets förmenta objektivitet och uppmärksamhetsekonomin skönjas. Liljeströms måleri går djupt in i fragmentets komposition och ger tid åt det som annars passerar obemärkt förbi. De frusna ögonblicken som dras ut öppnar upp bildernas potential som portaler till vardagens magi.
Bild: Unknown dog av Lisa Liljeström