Så startade till slut årets fältsäsong inom arkeologin på riktigt med två små utredningar på Alnö och i Matfors. Inte ett fynd i sikte så långt ögat kunde nå, men det vägdes upp med råge av det strålande vackra majvädret. Det som vi arkeologer får mest uppmärksamhet för är ju oftast de större undersökningarna. Men i arkeologens vardag ingår även alla de där små utredningarna som måste göras för att vi ska veta om det finns fornlämningar på en plats.

Den uppdragsarkeologiska processen är indelad i ett antal steg som måste gås igenom om någon vill göra markingrepp på en plats där det kan misstänkas finnas fornlämningar. Först gör vi en utredning för att klargöra om det överhuvudtaget finns fornlämningar. Efter det kan det bli en förundersökning för att ta reda på omfattning och art av lämningarna och till sist gör vi en arkeologisk undersökning där vi undersöker och dokumenterar hela lämningen.

en kvinna står i ett schakt vid en arkeologisk utgrävning. Hon har orange varselväst och hjälm på sig. Det står en grävskopa framför henne.
Schaktning med grävmaskin pågår.

Schaktning med grävmaskin pågår. Under en utredning kan vi antingen inventera ett område till fots eller undersöka en yta med grävmaskin. I det senare fallet drar vi upp långa schakt och innan dess har vi förmodligen också studerat historiska kartor. Först drar vi av det översta lagret matjord och därefter söker vi av ytan med metalldetektor för att inte missa till exempel mynt eller andra små metallfynd. Sedan fortsätter vi att gräva ner till orörda nivåer. Det vi tittar efter är sådant som till exempel stenpackningar eller mörkfärgningar i jorden.

Ett provisoriskt fältkontor. Under fältsäsongen är det mycket utomhusjobb och kontorssysslor som till exempel möten får ibland skötas ute i det fria.

Vi är oftast inte de första som gräver på en plats. Speciellt i stadsmiljöer och tätorter har alla möjliga olika företag varit framme och lagt ned kablar och ledningar genom åren. Dessa vill vi såklart undvika, dels, och kanske framförallt för att vi absolut inte vill kapa av en fiberkabel eller en vattenledning av misstag. Och definitivt inte en högspänningskabel! Men också för att det inte är någon idé att gräva efter fornlämningar där någon annan redan grävt. På grund av allt detta gör vi alltid en så kallad kabelutsättning inför våra grävjobb. Då får vi kartor över alla kablar och ledningar och dessutom får vi det utmarkerat i fält, som i ovanstående bild (de röda och gröna strecken i förgrunden). Det är som ni förstår mycket mer än bara fornlämningar som en arkeolog måste hålla reda på.

ett fält
Arkeologerna är oftast inte de första på plats

Har du frågor eller funderingar kring arkeologi, fynd eller annat som rör ämnet?

Ställ en fråga till arkeologerna på Västernorrlands museum! Ingen fråga är för stor eller för liten.

Frågar gör du på sidan Fråga arkeologerna!, klicka här >>