Fråga:

Hur åldersbestäms gravhögar utan att göra utgrävningar för att fastställa om de tillkommit under brons- eller järnålder?

När man som lekman läser på informationsskyltar känns det som det ofta som mer eller mindre välgrundade gissningar?

Svar:

Gravarnas form och utseende, samt placering i landskapet kan hjälpa till i bedömningen om de är från järnålder eller bronsålder. Lägen vid dåtida kustlinje kan åldersbestämmas med hjälp av landhöjningen, men det förekommer ju undantag med tex järnåldersrösen på högre nivåer.  Här uppe är inte högar från bronsålder särskilt vanliga, de förekommer mer i södra delen av landet, det är istället rösen som är vanligare som bronsåldersgravar.

Arkeologi bygger mycket på kvalificerade gissningar och tidigare erfarenhet när inte en utgrävning kan göras.

Fråga:

Fornfynd ligger ju alltid ”långt ner” i marken överallt på jorden. Varifrån kommer allt som ligger ovanpå orörda saker?

Allt kan väl ändå inte vara nedfall utifrån.

Svar:

Hur djupt i jorden fornfynden ligger beror på jordmån och markanvändning – eller förstås om föremålen varit nedgrävda från början. I en åker eller lövskog byggs det på med ny jord, i sur barrskog ligger ofta den förhistoriska nivån och föremål direkt under mossan.

Fråga:

Hej!

Vi grävde en ny rabatt på tomten och fann en benrest. Det ser ut att vara en höftkula av något slag. Vi hittade inga andra delar av skelettet.

Jag skulle vilja veta vilket djur som höftkulan tillhör, hur går jag till väga?

Svar:

Hej Peter!

För att få svar på det behöver man kontakta en osteolog. Osteologer är specialiserade på just ben och kan avgöra vilken art det kommer ifrån. Vi har för tillfället en osteologiutbildad arkeolog anställd på museet så mitt förslag är att du tar några bra bilder på benet och skickar in till oss så får han kika på det. Det är inte alltid det går att bestämma djurart via bild och det beror såklart också på skicket det är i, men vi kan göra ett försök.

Epost: anton.uvelius@vnmuseum.se

Fråga:

Jag skriver om Nätråns övre västra dalgång. Det har tidigare gått att hitta en bild på stenåldersfynd vid Aspsjön på Murbergets sida (hittar det inte nu. i byn Holm har en järnframställningplats hittats).

Min fråga är: vilka arkeologiska fynd finns i Nätraåns övre dalgång (byn Holm och västerut) och vilka slutsatser går det att dra om tidigt mänskligt liv i trakten?

Svar: 

Hej Hans!

Det är ganska glest med fornlämningar inom det området, men det förekommer ett par stenåldersboplatser, dessa är vid Stugusjön och Byvattsjön.

Inga är undersökta men vid platserna har man funnit rester av olika föremål som tolkas tillhöra boplatser. Huvudsakligen rör det sig om avslag från kvarts och skärvsten, som är eldpåverkad sten som spruckit av värmen. Man har även funnit ett par skrapor och en pilspets av kvarts. När man byggde dammen mellan Byvattsjön och Holmsjön 1953 fann man en skafthålsyxa. Fångstgropar är förmodligen den vanligaste typen av lämning som förekommer inom området och dessa kan härstamma från stenålder framtill nyare tider. Troligen är en del av dessa gjorda av individerna som levde där under stenåldern.

Som du nämner finns det en järnframställningsplats mellan Byvattnet och Holm som består av rester av blästerugnar, slaggvarpar och en fällsten. Blästerugnar har använts från yngre järnåldern fram till slutet av 1800-talet. I Holm har vi även två bytomter som är utmarkerade på storskifteskartan från 1795–97 och ett par fäbodsplatser utspritt som använts framtill 1940-talet.

Kortfattat så har det förekommit mänskliga aktiviteter under den yngre delen stenåldern (neolitikum). Därefter finns det inte så mycket spår av aktiviteter förrän i historisk tid, troligen ca 1600–1800-tal.

Det kan finnas fler lämningar från andra tider i området men detta är det som är kända lämningar inom området. Sen finns det väldigt mycket lämningar från olika perioder, bland annat mycket rik järnåldersbebyggelse, längs med Ångermanälven.

Om du vill kolla upp lite mer själv så finns Riksantikvarieämbetes sida ”Fornsök” där det finns information om alla kända registrerade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. SGU har även en kartgenerator där du kan få fram olika strandnivåer från olika perioder i pdf-format.

En länk till fornsök:

https://app.raa.se/open/fornsok/

En länk till SGUs kartgenerator:

http://apps.sgu.se/kartgenerator/maporder_sv.html

En länk till blästerugnen:

https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/f67a6905-126b-41cc-a775-3a52223f3f7e

FRÅGA:

Hej!
Jag har sett platser på kartan på Fornsök som nämns som ”kvartsslagningsplats”. Vad innebär detta och hur gick det till?
Tack på förhand!
Med vänlig hälsning
Ida

SVAR:

Hej Ida!

Att en lokal benämns som kvartsslagningsplats innebär kort och gott att vi har hittat spår av att man slagit kvarts. I några fall hittar vi bara mindre fragment av bearbetad kvarts, till exempel så kallade avslag, vilket är det som blir över när man bearbetar kvartsstycken i syfte att tillverka redskap. På andra platser kan det finnas en större kvartsårder vid vilken även lösa kvartsstycken påträffas. Det tyder på att man brutit kvarts på platsen.

Olika bergarter har använts för att tillverka redskap i olika tider och på olika platser. I södra Sverige förekommer till exempel flinta naturligt varför man hittar mycket flintföremål där. Här i Västernorrland förekommer inte flinta naturligt och man har istället använt andra bergarter, bland annat kvarts. För att tillverka redskap (exempelvis pilspetsar och skrapor) måste man slå ut ett lämpligt stycke kvarts som sedan bearbetas genom olika slagtekniker till den eftersträvade formen. Man kan använda en sten av en annan bergart för att slå. Även horn förmodas ha använts.

Att tillverka redskap på det här viset krävde stor skicklighet och kännedom om den specifika bergartens egenskaper. Man behövde veta exakt var man skulle slå för att kvartsstycket inte skulle bli förstört. För att få en fin egg på pilspetsar och andra föremål kunde man till exempel använda ett hornredskap för att med stor precision trycka ut små flisor längs med eggen. Detta kallas för retusch.

FRÅGA:

Hej! Vi läser just nu om forntiden i vår klass. Eleverna i klassen undrar hur man kan veta att de föremål man hittar, är från en viss tidsperiod, t ex att hällristningarna kopplas till bronsåldern. Vi läser just nu om forntiden i vår klass. Eleverna i klassen undrar hur man kan veta att de föremål man hittar, är från en viss tidsperiod, t ex att hällristningarna kopplas till bronsåldern. Tacksamma för svar, hälsningar klass 3, Villa MY.

SVAR:

Hej!

Vad roligt att ni läser om forntiden! Det finns flera sätt att ta reda på hur gammalt något är. Vissa föremål som till exempel ben, kol eller frön går att datera med en vetenskaplig metod som kallas kol 14-metoden. Då får vi fram vilken tidsperiod föremålet kommer ifrån i årtal. Till exempel 400-500 e.Kr. Det finns också en metod som kallas dendrokronologi. Om vi har kvar träbitar där trädets årsringar är bevarade så kan vi räkna dem och på så vis få fram åldern.

När det gäller material som exempelvis sten så är det svårt att göra en undersökning på själva stenen som visar hur gammal den är. Som tur är går det att ta reda på dess ålder på andra sätt. Om vi hittar en stenyxa tillsammans med eller i samma jordlager som andra föremål som är typiska för stenåldern, då kan vi vara ganska säkra på att yxan också kommer från stenåldern. Vissa föremål har haft olika form i olika tider och då kan föremålets form berätta för oss under vilken period föremålet är tillverkat.

När det gäller hällristningar blir det lite mer komplicerat. Ibland kan vi koppla olika motiv till olika tidsperioder – man har alltså ristat in olika saker i olika tider. Men vi kan också utgå ifrån var i landskapet hällristningarna ligger. Under stenåldern stod havet mycket högre än idag och det har sakta dragit sig tillbaka allt eftersom landet har höjt sig. Med hjälp av forskning så vet vi hur högt vattnet stod i olika tidsperioder. Om vi hittar en hällristning på en plats som vi vet var täckt av vatten på bronsåldern, så måste hällristningen ha skapats tidigare, det vill säga på stenåldern. Hällristningarna i Nämforsen har skapats under både stenåldern och bronsåldern, medan till exempel hällristningarna nere på Västkusten knackades in först under bronsåldern.

Fråga:

Hej, Jag bor i Rännö, Matfors på ett gravfält. (Rännö1:11) Vi har 14 markerade gravar och några till på vår mark, bla en utgrävd grav som jordkällare. Jag undrar om hövdinggraven på vår mark är utgrävda? Dessutom undrar jag över några stenar med hål i som ligger nedgrävda i gamla byvägen ner mot Matfors. Jag har bilder på dem.

Mvh Monika Frank.

Svar:

Hej Monika!

Utifrån dina uppgifter ser det ut som att det är gravfältet L1935:8446 samt högarna L1935:7667, L1935:8221 och L1935:8204 som du refererar till.

Riksantikvarieämbetet har en söktjänst som heter Fornsök (https://app.raa.se/open/fornsok/) där alla registrerade fornlämningar i Sverige kan sökas fram. Det är ett bra tips om man är intresserad av vad som finns på en viss plats.

I Fornsök ser jag att några av högarna är utgrävda 1910 av Erik Johansson. Vid denna tid var dokumentationen inte lika noggrann som idag och det finns troligtvis inte någon riktig rapport utan enbart anteckningar i museiarkiven. Jag är osäker på vilken av högarna du åsyftar med ”hövdinggraven”. Av de ovan nämnda högarna tycks ingen överstiga 13 meter i diameter, vilket betyder att det rör sig om relativt små gravhögar. Jämför exempelvis med de största gravhögarna i Högom som är 30-40 meter i diameter.

Däremot har samme Erik Johansson grävt ut en kammargrav (L1935:7598) cirka 600 meter åt västnordväst från dig. Här hittades bland annat skelettrester, bronsföremål och en eldslagningssten. Om detta kan du läsa på sidan 89 i en artikel i Fornvännen av Peter Persson (http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/10508).

Angående stenarna du nämner så får du gärna skicka in bilder på dem, så får vi se om vi har några idéer om vad det kan röra sig om!

Fråga:

Hej! Jag undrar om människorna på bronsåldern målade sina hällristningar med röd färg? Och i så fall vad bestod den färgen av?

Tack på förhand! /Marie

Svar:

Hej Marie!

Huruvida människorna fyllde i sina hällristningar med röd färg under bronsåldern vet vi tyvärr inte.

Däremot finns det en hel del hällmålningar bevarade och dessa är målade med röd färg, troligtvis bestående av rödockra och något medel för att binda samman partiklarna, kanske har man använt fett av något slag. Om hällristningarna en gång var målade är det inte otroligt att samma typ av färg användes.

De hällristningar som vi idag ser i exempelvis Nämforsen är imålade i modern tid och fylls i med jämna mellanrum för att ristningarna ska synas. Att hällristningarna en gång fylldes med färg av sten- och bronsålderns människor är ett ganska troligt scenario då en omålad ristning är mycket svår att se (även om de rimligen syntes något bättre som nygjorda). Bäst syns de i släpljus varför arkeologer som letar efter nya hällristningar många gånger är ute på natten med ficklampa.

Vi vet förstås heller inte om de var avsedda att synas, kanske var det själva processen att skapa en hällristning som var det centrala, snarare än det färdiga motivet?

Fråga:

Jag är intresserad av järnframställning bl a och söker information om de undersökningar av fornlämningar som finns, registrerade RAÄ undersökningar mm runt Bysjön, Ånge. Var hittar jag det?

Svar:

Hej!

För att hitta fornlämningar kan du använda dig av tjänsten Fornsök för att se om du hittar det du letar efter:

https://app.raa.se/open/fornsok

Om någon järnframställningsplats undersökts runt Bysjön, Ånge, kan vi inte säga på rak arm, möjligen i så fall i samband med vattenregleringen. Det kan ha gjorts någon datering på slagg, men inte någon egentlig undersökning. Peter Perssons bok ”Forntid i Västernorrland” är en bra bok att börja i.

Vill du köpa boken från museet finns information hur du går till väga via länken här: https://vnmuseum.se/arkeologi/

Det finns också en rapport som gjorts i Saxen, som du kan ta del av nedan.

Järnframställning inom Saxen och angränsande byar

Fråga:

Hej! Runt Skellefteå med dess steniga tallhedar finns ett antal gravrösen. Vet arkeologer vilken tidsepok de gjordes, och varför är de inte utgrävna? Finns det andra sätt att kolla att det är en grav och vad den innehåller?

Mvh: Magnus

Hej Magnus!

Gravrösen uppfördes under såväl bronsålder som järnålder. Ett sätt att avgöra vilken tidsperiod ett röse härrör från är att gå efter den forntida strandlinjen. Landhöjningen innebär att strandlinjen sakta men säkert har krupit allt längre ner i landskapet. Rösen anlades ofta vid havet (man talar om kuströsen) och genom att beräkna hur nära vattnet de legat kan man med viss säkerhet avgöra huruvida de hör till brons- eller järnålder. Vi ser även en platskontinuitet i anläggandet av rösen. På samma platser som vi hittar bronsåldersrösen påträffas ofta mindre järnåldersrösen på en något lägre höjd. Rimligen har man medvetet anlagt yngre rösegravar invid äldre sådana.

Arkeologi handlar i första hand om att bevara forntida lämningar. De lämningar som vi undersöker undersöks i de allra flesta fall för att någon ska bygga någonting på platsen, vilket innebär att lämningen kommer att förstöras. Att gräva ut en lämning betyder nästan alltid att den tas bort. Kvar blir endast all den dokumentation som vi samlar in vid utgrävningen. Därför undviker vi i största möjliga mån att gräva när vi inte måste. Det innebär att de fornlämningar som inte ligger i vägen för exploateringsprojekt blir kvar och den kunskap de gömmer blir kvar för kommande generationer.

Det är inte alltid nödvändigt att gräva ut ett röse för att sluta sig till att det mest troligt är en grav. Vi kan även se på den landskapliga kontexten. Om vi hittar rösen i ett äldre odlingslandskap finns möjligheten att det rör sig om röjningsrösen, men har vi ett röse högt uppe på en bergsknalle är det mer troligt en grav.

Fråga: Hej! Min femåriga son är väldigt intresserad av arkeologi just nu och han undrar hur det har sett ut där vi bor, i Kullarmark utanför Härnösand. Framförallt om havet gått ända hit och om det kan ha funnits tidiga bosättningar här? Går det att hitta någon information om detta? Han vill att vi ska leta saker när de plöjer åkrarna… Hälsningar Sara

Hej Sara!

Vad roligt att din son är arkeologiintresserad!

Just i Kullarmark finns det inte så många registrerade fornlämningar, men däremot i dalgången nordost om Kullarmark, kring Ramsås finns otroligt mycket fornlämningar, bland annat från stenåldern.

Riksantikvarieämbetet har en hemsida som heter Fornsök där man kan hitta alla registrerade fornlämningar på en karta.

För att se var den forntida strandlinjen har gått är SGU:s kartgenerator ett bra och enkelt verktyg. Under Tema väljer man Strandnivå och därefter kan man under Karta välja hur många tusen år sedan man vill se en karta över.

Om man letar efter fynd i åkrar måste man tänka på att man inte får lov att plocka fornfynd från kända fornlämningar – det är med andra ord bra att konsultera Fornsök innan man ger sig ut (samt ha ett okej från markägaren att röra sig på åkern). I händelse av att man hittar någon typ av fornfynd ska detta anmälas till länsstyrelsen så att vi arkeologer kan komma ut och dokumentera fyndplatsen. Ett fynd utan kontext säger oss inte så mycket, men när vi vet var det kommer ifrån kan vi sätta det i ett sammanhang och därmed få ut mer kunskap ur det.

Ni får gärna besöka museets arkeologer på någon undersökning.

Fråga: En fråga som dykt upp i vänkretsen: ”Var kan man idag hitta vertikala stensättningar från år 0-1000 e.Kr. som inte är fornborgar? Uppenbarligen finns det gravar som är det men är det vanligt?”

Hej!

Frågan är svår att besvara då vertikala stensättningar inte är ett begrepp inom arkeologin och vi vet således inte vad frågeställaren syftar på för typ av anläggningar. En stensättning är en grav bestående av en flack stenpackning, medan en fornborg är en långt mycket större anläggning.

Fråga:

Ofta i arkeologiska texter använder man fortfarande begreppet kulturgräns, en faktoid gräns mellan den ”arktiska” kulturen och den sydskandinaviska kulturen. Lika ofta anger man också att den gränsen går någonstans genom centrala Ångermanland i öst-västlig riktning. Vilka belägg finns egentligen för en sådan gräns? Fynd av föremål och redskap har uppenbarligen legat till grund för påståendet men idag vet man att spridningen av ”de geografiska” föremålen går långt över gränsen både norrut och söderut. Är det inte dags att vetenskapen reviderar den gamla gränsuppfattningen och presenterar en ny, faktabaserad beskrivning.

-Kent

Svar:

Arkeologin i länet behandlar en lång tidsrymd. Spridningen av föremålstyper och kulturyttringar som givit upphov till olika kulturbegrepp under olika perioder har naturligtvis inte varit statisk. Olika fyndtyper som exempelvis skifferknivar (som givit upphov till begrepp som skifferkultur) är betydligt vanligare i Norrland än i sydligare delar av landet, samtidigt som andra material är ovanligare i norrlandslänen. Utifrån utbredningen av fäbodar talar man om fäbodkultur o.s.v.

Det har säkert funnits olika grupper av människor i Norrland som definierat sig som tillhörande olika stammar eller folkgrupper. Något slags ”kulturgränser” bör det därför ha funnits även om gränserna har varit flytande. Det är svårt att enbart utifrån vissa föremålsgrupper spåra grupptillhörighet. För att definiera något slags område för en särskild kultur behöver man även ta hänsyn till ekonomi, hur boplatserna sett ut, religion, begravningsformer mm.

Den gräns som refereras till i arkeologiska sammanhang har som du påpekar dragits i norra Ångermanland. Under järnåldern baseras gränsen utifrån den nordligaste förekomsten av skandinaviska ortnamn, höggravfält och långhus. Under bronsålder ser vi inte en sådan gräns utan exempelvis gravrösen och stensättningar finns i stort sett längs hela Norrlandskusten medan de är sparsamt företrädda i inlandet. Detta har givit upphov till teorier om en dualism mellan inland och kust. Senare studier har visat att det inte verkar finnas några större skillnader i fyndsammansättningen mellan inland och kust. Tidiga belägg för odling och tamdjurshållning finns heller inte bara i kustnära områden. Teorin om dualism med en inlandsekonomi baserad på en jakt/fiske och kustekonomi baserad på marina resurser har därför inte så starka belägg.

Hej Myran!

Det korta svaret på din fråga är nej, det kan man inte. För att någonting skulle hittas i luften skulle det behöva vara så pass lätt att det inte ramlade ned och med tanke på hur luftpartiklarna hela tiden rör på sig så skulle vi heller inte kunna koppla ett eventuellt sådant fynd till en kontext, det vill säga ett sammanhang. Kontext är väldigt viktigt för oss arkeologer. Ett fynd utan kontext (till exempel fyndplats, andra lämningar i närheten etc.) kan oftast inte säga oss så mycket. Har fyndet en kontext kan vi sätta in det i en större berättelse.

Det är också så att anledningen till att många arkeologiska fynd finns bevarade efter så lång tid är för att de har legat begravda i jorden och inte utsatts för luft. Järn som är ett material vi ofta hittar, reagerar med syre på ett sätt som gör att det korroderar och till slut löses upp helt. När vi plockar upp ett järnföremål ur jorden snabbas denna process på och då är det viktigt att förvara fyndet på rätt sätt och konservera det inom rimlig tid. Här har vi alltså ett exempel på hur luft kan vara direkt skadligt för arkeologiska fynd.

Däremot är pollenanalyser en mycket viktig analysmetod för oss arkeologer. Träd och andra växter avger ju som bekant pollen i luften. Detta pollen lagras sedermera i exempelvis sjöar och myrar och genom att ta prover från dessa kan vi få fram hur växtligheten har sett ut i forntiden. Sammanfattningsvis kan vi alltså inte undersöka fynd som finns i luften nu, men vi kan undersöka sådant som en gång i tiden har funnits i luften, vilket är nog så intressant.

Hej Niklas!

Till att börja med brukar vi dela upp de olika dateringsmetoderna i absolut och relativ datering. Absolut datering innebär att en datering ges baserat på det specifika föremålet. En sådan dateringsmetod som kan användas på upphettad sten är termoluminicensdatering. Här kan man få fram när stenen utsattes för hetta, men vi använder oss inte så ofta av denna metod då den inte är så exakt. Exempel på andra absoluta dateringsformer är 14C (”kol 14-metoden”) och dendrokronologi (som görs på träd). Dessa kan inte användas på sten och skulle heller inte vara av så stor nytta eftersom själva stenen i exempelvis en stenyxa i sig förmodligen är långt mycket äldre än den tidpunkt då den formades till en yxa. När det gäller sten vill vi med andra ord hellre veta till vilket sammanhang den skall kopplas (när formades den till och användes som en yxa?). Då är relativ datering bättre.

Relativ datering är en typ av datering som ges baserat på föremålets relation till något annat och här har vi flera olika metoder. Dels är stratigrafi (det vill säga lagerföljden, som du själv nämner) viktigt. Om lagren inte är omrörda kan det säga oss att stenen inte är äldre eller yngre än det lager den hittas i. Vi kan också utgå från kontext – det sammanhang som stenfyndet förekommer i. Om vi hittar en stenyxa på en stenåldersboplats där inga indikationer på andra tidsperioder finns, då är det troligt att det är en stenåldersyxa. Denna tolkning kan stärkas ytterligare av yxans form. Kanske är det vad vi kallar en trindyxa och då vet vi att den hör hemma i stenåldern. Sådana formrelaterade slutsatser baseras ofta på typologier. En typologi är en slags klassificering av föremål efter typ och ofta kopplat till en kronologi där man ser hur en föremålstyp förändras över tid. Typologier kan skapas utifrån stora fyndmaterial och kan sedan användas för att datera eller klassificera enskilda föremål.

Ibland förekommer även stenfynd med bevarat pigment som till exempel rödockra och det händer även att vi hittar stenar med hartsrester. I sådana fall kan förstås pigmentet eller hartsen dateras.

Det är alltså ofta flera olika metoder tillsammans som ligger till grund för våra slutsatser när det kommer till att åldersbestämma stenmaterial.