Samisk kultur från medeltid till stormaktstid

I början av den här perioden (1050-1690) existerade inga fasta gränser i de norra delarna av nuvarande Sverige. Samerna i det område som vi idag kallar sydsamiskt rörde sig mellan Atlantkusten och Bottenhavskusten. Senare började begreppen ”Finnmark” och ”Lappmarker” användas för att beteckna samiskt land. Hur samerna själva delade in sitt land och organiserade sig så här tidigt känner vi inte till. Jakt, fiske och insamling av örter och bär var deras huvudsakliga levebröd, allt eftersom kompletterat med småskalig renskötsel.

Det finns få skrivna källor som omtalar sydsamer från den här tiden, utan främst är det de arkeologiska spåren som ger oss kunskap. En tidig norsk källa berättar att Tore Hund, som dödade kung Olav i slaget vid Stiklestad 1030, bar en mantel som var sydd av samer. Omkring 1273 nämns begreppet same (finn) när Gunnil den snälla var inblandad i en gränsstrid med Arne Illa. Arne dränkte Gunnils vän, samen Blåfinn, i en tjärn som låg där Ångermanland mötte Jämtland (som då tillhörde Norge).

”Blåfinnekärn” karta från 1771

Samerna levde inte isolerade från övriga befolkning, även om de hade eget språk och egen kultur, utan var integrerade i det nordiska samhället. De var specialister på jakt och skickliga med pil och båge, och exempel på deras skinnprodukter och hantverk återfinns i de tidiga mellansvenska städerna Birka och Sigtuna. Exklusiva gravgåvor från senvikingatida/tidigmedeltida gravar i Vivallen i Härjedalen och Långön i Ångermanland visar på samernas långväga kontakter. Senare sålde samer sina varor på marknader, till exempel i Gulsele.

Seite.

Ett fåtal samer kom i kontakt med kristendomen redan på medeltiden, men det var först i mitten av 1600-talet som kyrkan aktivt försökte tvångskristna dem. Trummor och sejtar samlades in, offerplatser förstördes, jojken förbjöds och att använde trumma belades med dödsstraff. Trots detta fortsatte många samer att i tysthet behålla sin gamla tro. Samer respekterades allmänt för sin förmåga att bota djur och människor och ansågs därför vara ”trollkunniga”. Det förekom att samiska kvinnor anklagades för att vara häxor.

Under 1600-talet påbörjades kolonisering av inre Norrland och det blev viktigt att dra gränser mellan samernas och kronans land. Mark som innehades av en same kallades lappskatteland och rätten till marken grundade sig på den skatt han betalade. Samerna i Ångermanna lappmark betalade skatt direkt till kronan genom fogdar.

 

Text: Ewa Ljungdal, arkeolog och författare. 

Relevant litteratur:

·         Bergvall, M. & Persson, P. (red). 2004. Tidsspår 2004. Västernorrland – Sameland. Om samisk närvaro i Ångermanland och Medelpad. Länsmuseet Västernorrland.

·         Cramér, T. & Ryd, L. 2012. Tusen år i Lappmarken. Juridik, skatter, handel och storpolitik. Ord och visor.

·         Lindmark & Sundström (red.) 2017. Samerna och svenska kyrkan. Underlag för kyrkligt försoningsarbete.

·         Lundmark, L. 2006. Samernas skatteland i Norr- och Västerbotten under 300 år.

·         Lundmark, L. 2008. Stulet land. Svensk makt på samisk mark. Ordfront.

·         Nils Johan Peiviö: Från skattemannarätt till nyttjanderätt. I Historisk rätt? Kultur, politik och juridik i norr. Riksantikvarieämbetet.

·         Westerdahl, C. 2008. Sydsamer från Bottenhavet till Atlanten. Båtdokgruppen.

·         Zachrisson, I (red.) 1997. Möten i gränsland – samer och germaner i mellanskandinavien. Statens historiska museum.