Påsken är kristendomens främsta högtid och firas till minne av Jesu korsfästelse och hans uppståndelse. Ordet påsk kommer från det judiska ordet pesah och den judiska påsken firas till minne av judarnas uttåg ur Egypten, dit de kommit som flyktingar, men sedan fick leva som fångar och slavar. Påsken är glädjens, vårens och uppståndelsens fest och påskdagen infaller den första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen dvs någon gång mellan 22 mars till 25 april. Men även innan kristnandet firades festligheter den här tiden på året genom ett stort vårblot, då man offrade till gudarna och hälsade våren välkommen.

Under påsken möts allvar och lek och fest. Död och liv. Att fira påsk är en stabil tradition, men själva praktiken förändras. Mellan 1786 och 1969 fanns ett nöjesförbud, som betydde att alla offentliga nöjesarrangemang, biografer, danstillställningar, affärer och restauranger skulle vara stängda på långfredagen. Många minns fortfarande hur otroligt ”lång” och tråkig långfredagen kunde kännas. Idag har högtiden för många förlorat sitt kristna budskap och är en familjehögtid där gammal folktro, moderna uttryck och de kristna traditionerna blandas och möts. Flera av traditionerna kring påsken har gått från de vuxnas värld till lekfulla inslag för barn. Påskriset är ett exempel. Fastlagsris var en gammal sed där husfadern piskade familjemedlemmarna för att påminna om Jesu lidande på påskdagens eller långfredagens morgon. Under 1700-talet blev det till en rolig lek där barn piskade sina föräldrar eller den som sov länge på morgonen. I slutet av 1700-talet blev fastlagsriset en dekoration med band, pappersblommor och annat fint. Och på 1800-talet kom påskfjädrar i riset. Idag håller andra alternativa dekorationer på att ta över fjädrarnas roll av etiska skäl.

Traditionen med påskkärringar

Traditionen men påskkärringar hör samman med 1600-talets tro på häxor, som under 1600-talets senare del ledde till massavrättningar. Forskarna är inte helt eniga om när och hur den mer skämtsamma formen startade, det kan vara redan på 1700-talet men en annan teori är att det behövt gå minst 200 år innan man kunde skämta om häxor. Vad vi vet är att det är under 1900-talet som sedan sprider sig i hela landet. I början var det framför allt ungdomar som klädde ut sig till påskkärringar och de var inte söta utan hade sotade ansikten eller en mask, en ”skråpuk”. Med tiden har seden övertagits av barn som går runt, antingen på skärtorsdagen, den dag häxorna reser till Blåkulla, eller på påskdagen. Det är idag en påsksymbol bland andra.

På Facebook finns inbjudningar till bland annat ”Party på Blåkulla” och ”Samåkning till Blåkulla. Sociala medier blir en kreativ arena där inslag från nuet införlivas i de gamla uttrycken, tro och traditioner. I de gamla berättelserna flyger häxorna till Blåkulla på en kvast eller brödspade, men ibland på djur eller människor. Enligt sägnerna skulle redskapet för flygturen smörjas med en hemlig salva som placerades i ett smörjehorn som den trollkunniga fått av djävulen. I Facebook-eventen förekommer är det inte en hemlig salva som används utan kvastar med raketbränsle, pimpade kvastar och dammsugare bland annat. Genom att ta del av de gamla traditionerna kan vi förstå  kulturella uttryck och hur de kommuniceras.

Mona Nilsson, antikvarie, Västernorrlands museum

Några lästips:

Mer fakta om påskkärringar:
https://svenskahogtider.com/2008/03/17/vilken-dag-ska-man-ga-paskkarring/#:~:text=Kort%20svar%3A%20I%20v%C3%A4stra%20Sverige,1600%2Dtalets%20tro%20p%C3%A5%20h%C3%A4xor.

Party på Blåkulla! Sägentradition på Facebook:
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1184382/FULLTEXT01.pdf

Korta fakta om påsken:
https://www.nordiskamuseet.se/arets-dagar/pask