Under denna höst har jag, Emelie Börjesson, min studiepraktik vid Västernorrlands museum. Studiepraktiken är en kurs som erbjuds vid det 3-åriga kandidatprogram i arkeologi jag läser vid Umeå universitet.

Jag bor och är uppväxt här i höga kusten och har alltid varit intresserad av arkeologi, historia och forntiden. Arkeologi är något som kan intressera många, men ofta blir det inte mer än en hobby. Det var i alla fall min tanke jag innan jag upptäckte att man kunde studera till arkeolog på ett flertal universitet i Sverige och inte minst i Umeå. Varje universitet har olika inriktningar inom arkeologin och vid Umeå universitet erbjuds ett miljöarkeologiskt kandidat- och masterprogram. Från och med i år innehåller masterprogrammet även landskapsarkeologi. Miljöarkeologi och landskapsarkeologi består övergripande av olika arbetsmetoder som undersöker hur forntidens människa levde i förhållande till landskapet, hur de samlade och/eller odlade föda samt hur olika klimatförändringar påverkade detta levnadssätt.

Att studera till arkeolog är otroligt spännande och roligt, vissa kurser och moment är självklart roligare än andra men det beror helt på vad man själv är intresserad av. Något av det bästa med kandidatprogrammet i Umeå är att man under termin 4 (andra året), får möjlighet att själv välja vilka kurser man vill läsa under just den vårterminen. Kurserna kan vara vid flera olika universitet, där man både kan läsa på campus eller på distans. En likande valfrihet finns även vid termin 5 (tredje året) där man får välja att i 9–10 veckor läsa valfria kurser eller studiepraktik. Jag kände att studiepraktiken lockade mest. Det verkade spännande att få prova yrket redan nu, vilket kommit att visa sig var helt rätt val.

Här på Västernorrlands museum har jag fått prova på flera olika arbetsområden som bland annat fyndtvätt och registrering, arkeologiska utredningar, utplacering av milstolpe samt protokoll- och inläggsskrivning. Det roligaste och mest spännande delen av praktiken har varit under forskningsgrävningen vid Styresholm. Under augusti månad har museet haft kursgrävning vid Styresholm. Vid kursgrävningens slut och vid min praktiks början bestämde museets arkeologer att de skulle fortsätta gräva lite utspritt under hösten som en del av Styresholms forskning.

Bild 1. Tvättade fynd från Styresholm

Bild 2. Emelie Börjesson och Anton Uvelius på arkeologisk utredning.

Bild 3. Milstolpe återigen utplacerad på sin ursprungliga plats.

Museets arkeologer och jag började forskningsgrävningen med att gräva i ett schakt nedanför borgkullarna. Detta schakt har kommit att få smeknamnet ”smedjan”. Där har det nämligen påträffats mängder av järnslagg och bottenskållor men inte minst byggnadsrester i form av brända stockar.

Bild 4. De brända stockarna i ”smedjan”.

Nästa schakt öppnades upp på den norra borgkullen och kallades schakt 5. Schakt 5 ligger precis på borgskullens kant ned mot älven och löper stor erosionsrisk inom de kommande åren, därav var det extra viktigt att gräva just där. Det framkom olika fynd såsom brända och obrända ben, spikar, hästskosömmar, armborstpilspetsar och ett flertal andra järnföremål. Det uppkom även ett fåtal brända stockar samt ett lager med rödbränd jord. Nu är det bara några timmars grävning och dokumentering kvar innan schaktet är klart, vilket avslutar Styresholms grävningen för i år.

Bild 5. Anton Uvelius och Emelie Börjesson vid schakt 5.

Text och bild: Emelie Börjesson.