Bland sommarblommor är den den mest generösa jag känner. Färgen utstrålar värme och välvillighet. Och nog är den välvillig. Den gror så lätt att man får känslan av att det blir fler plantor än de frön som såtts, vilket på sätt och vis också stämmer, eftersom den fröar av sig i nya generationer, om och om igen. Den är också anspråkslös och kan växa både här och där, bara den vattnas fint i början, och den blommar och blommar och blommar, ända tills den får ge sig och inse att vintern är på väg. Som en av få av våra ettåriga sommarblommor reser den sig upp igen efter ganska tuffa frostnätter.

Ringblomman verkar njuta av att finnas till. Och VI njuter av att den finns! Det har har tagits fram många varianter av den som ett uttryck för vår uppskattning: ljusgula, aprikosfärgade, rödgula, mahognyröda…  Personligen är det ändå den rent orangefärgade som är den allra vackraste, och ringblommans sanna väsen, ja, helt enkelt det som gör den till just en ringblomma. Intressant nog är det också de orangefärgade blommorna som ger den bästa läkande effekten, för – ja – ringblomman är en läkeväxt. Det har den varit i århundraden, kanske årtusenden. Under medeltiden skrivs det flitigt om den, och vissa arkeologiska fynd har gjorts i Sverige från den tiden.

Som läkeväxt var (och är!) den allra mest känd som hud- och sårmedel. Den lär kunna lindra både brännsår, blödande självsprickor och liggsår. Ärligt talat vet jag inte om det gjorts kliniska studier på detta, men många bekräftar dess verkan, och man kan enkelt prova själv genom att göra  ringblomsolja. Den kan användas som den är eller vara bas till en salva. Recepten varierar, men principen är att man under några veckors tid låter torkade blommor dra i en vegetabilisk olja i en burk med löst sittande lock. Det kan till exempel vara en fin olivolja, mandelolja eller rapsolja. När oljan silats av kan den värmas i vattenbad tillsammans med bivax och tappas på burk där den sedan svalnar och stelnar till en salva. (Använd helst inte mitten av blomman. Den tar längre tid att torka.)

Ringblomman är en trevlig gäst i köket. I vår kultur används den fram för allt som dekoration i sallader, örtsmör, glass, drycker och bakverk. De är vackrast som färska, men torkade går också bra. I andra kulturer används den till grytor och till att färga ost med, och, vänder man sig åter till de medeltida källorna, lär vi oss att den också kan färga hår.

Så kära, kära ringblomma! Vilken växt! Inte är det så konstigt att vi tycker om dig!

Mirjam Åkerblom