Pepparrot

När jag var liten tyckte vi att mamma var snål. Det var kanske inte rättvist, men när andra mammor gjorde smörgåstårta lagades den till av fint, vitt bröd i avlånga skivor. Där fanns flera lager av godsaker: majonnäs, räkor, hackade ägg, dill och skinka. Mamma delade i stället ett runt rågbröd i två delar, lade på leverpastej och inlagd gurka i mitten och dekorerade sedan tårtan med några skivade tomater som placerades på grädden som var blandad med pepparrot. Det var skillnad på tårta och tårta tyckte vi barn, och vi skämdes lite. Men faktum är att den var riktigt god, och ärligt talat (så här i efterhand) var den mycket godare än de andra mammornas ganska stabbiga och mäktiga tårtor.

Det var just pepparroten som lyfte mammas smörgåstårta. Den har en smak som inte påminner om något annat. Den är riktigt skarp, men blandad med ägg, grönsaker, smör eller grädde dämpas stinget. Mamma visste vad hon gjorde.

Mamma odlade inte pepparrot. Vi bodde i en 60-talsvilla och där hittar man väldigt sällan pepparrot. Den återfinns i stället i äldre trädgårdar där den växer högvuxen och förvildad. Ska man använda den i det skicket är det de späda bladen eller blommorna som är mest smakrika. (Den blommar vackert vitt i juni.) Roten är inte är mycket att ha. För att få till en riktig pepparrotsrot krävs nämligen en hel del skötsel: man använder sidorötter som ska läggas ner mer eller mindre vågrätt i jorden. Jorden ska vara kraftig och näringsrik; eller fet som man sa förr. Rötterna ska ligga nära ytan och med den tjockare delen något högre än den tunnare. Efter en dryg månad föser man jorden åt sidan så att roten blottas och plockar bort alla sidorötter, utom på den nedersta tredjedelen. Sen läggs jorden tillbaka. På detta sätt blir roten tjock och lättanvänd. Den skördas på hösten.

Pepparroten ingår fram för allt i fiskrätter, och då till alla möjliga sorters fisk. Vad sägs om fänkålssotad strömming med mandelpotatis och pepparrot, eller pepparrotssill med krasse och hyvlade gulbetor? Den ingår också i flera såser och röror, just för att dämpa den skarpa smaken. Att den är så skarp beror bland annat på att roten innehåller ämnen som bryts ner till senapsolja. Och den är faktiskt släkt med senap. Ja, den ingår tillsammans med senap i en jättespännande och stor växtfamilj som innehåller en rad härliga och användbara växter. Här finns vitkål, broccoli och blomkål. Här finns rovor, raps och ruccola. Smörgåskrasse hör också hit, liksom rädisa, kålrot och färgväxten vejde. Väldoftande blommor som trädgårdsnattviol och lövkoja är andra exempel. Bland alla växter i denna rika familj är pepparroten mig veterligt den allra största och kanske den mest långlivade. Har man en gång fått in den i trädgården är den svår att få bort igen!

Mirjam Åkerblom