Linodling och linnetillverkning är omtalad i Ångermanland sedan medeltiden. Då betalades skatt med linnelärft s.k. hälsingelin. Hälsingelin var under medeltiden benämningen på lin inte bara från det nuvarande landskapet Hälsingland utan även från de norr därom belägna kustlandskapen, där Hälsingelagen gällde.

Vid 1700-talets mitt utvecklades en högklassig linnetillverkning på flera kända Ångermanländska orter. De finaste kvaliteterna av lärft uppmuntrades genom vävpremier och flitmedaljer i silver. Väverskan fick ett officiellt intyg och premie efter det att hennes väv värderats efter sex kvalitetskrav.

I Vibyggerå med omnejd bodde många duktiga väverskor. Skicklighet i spinning och vävning gav dem gott anseende, välstånd och kontanta inkomster.

Linnetyg var i särskilt stort behov av att slätas ut efter det att det vävts och tvättats. I motsats till t.ex. ylle hänger det inte ut sig utan förblir skrynkligt efter torkning. Det hände ibland att flera byar slog sig samman om en lärftmangel, det var då vanligt att mangeln placerades på kyrkvallen, dit alla hade tillträde. Uppköparna av linnevävar kom till lärftmangelbodarna för uppköp. En del av dem var sörkörare, bönder, som vintertid åkte söderut främst till Stockholm för att bl.a. sälja linnetyger.

Dockstagården, där museets lärftmangel ursprungligen stod, var ansvarigt för traktens skjutshållning. Det är rimligt att anta att uppköp skedde i eller vid gästgiveriets mangelbod.

Lärftmangeln flyttades till museet 1918 men då var mangelboden redan riven. Den byggnad som vi idag kallar lärftmangeln byggdes upp på nytt på museet för att inrymma mangeln från Dockstagården. Huset byggdes efter hur det berättades att originalboden sett ut, knuttimrad med tak av näver under rundvirke och två fönster på ena långsidan.

Mangeln består av en stor kista av trä som man fyllde med sten. Kistan löpte sen uppe på kavlar på ett påläggningsbord. Driften skedde med hästkraft, så kallad hästvandring.

Syntolkning

Bild 1 Lärftmangeln är en timrad byggnad som ligger på Murbergets kyrkvall.

Bild 2 Själva mangeln består av en stor kista med sten som löper uppepå kavlar på ett bord.

Bild 3 Mangelkistan dras fram och tillbaka med hjälp av en vandring. Den lodräta trumman driver kugghjulet runt. I andra änden av axeln finns kätting som är fästa i mangelkistan.

Bild 4 Mangelboden byggdes ny när mangeln flyttades till Murberget friluftsmuseum 1918. Ett svartvitt foto av mangeln på museet.

Bild 5 En kvinna spinner lintråd som man sedan vävde lärft med. Linnetillverkningen var stor i vårt län. Bild från Linets dag i augusti 1971.

Bild 6 Lärftmangeln på Murberget friluftsmuseum kommer från gästgiveriet Dockstagården i Vibyggerå socken. Bild från 1933 av Viktor Lundgren.