Så här års, innan fältsäsongen har hunnit komma igång på allvar, sitter vi arkeologer mest på kontoret och knåpar ihop rapporterna från föregående års undersökningar. Det är både roligt och spännande (speciellt när vi får in analyssvar), men kanske inte så mycket att rapportera utåt. För att råda bot på nyhetstorkan på arkeologifronten tänkte jag att jag skulle berätta lite om en fornlämningstyp som kallas för kokgropar. Vad är det undrar kanske ni. Ja, det gör faktiskt vi också emellanåt.

Det som vi arkeologer brukar kalla för kokgrop är en nedgrävning i marken som vanligtvis innehåller ett sotlager och skörbränd (det vill säga värmepåverkad) sten. Problemet är att vi inte har kommit överens om en gemensam definition av vad som utgör en kokgrop. Med andra ord kan de se ut på lite olika vis. De har säkert också använts på många olika sätt, men vi vet fortfarande inte deras exakta funktion. Namnet antyder att de använts för att laga mat och det är också den vanligaste teorin. Vi tänker att man har grävt en grop i marken, lagt varma stenar i gropen, lindat in maten och placerat den bland stenarna och därefter täckt över det hela. Ett antal timmar senare är middagen fixad.

 

Vi hittar ensamma kokgropar och kokgropar vid boplatser, men ibland hittar vi även många kokgropar i stora grupper. I södra Skandinavien kan de till och med bilda långa rader. Det här tolkar vi ofta som att man har haft rituella aktiviteter för sig, men vi vet såklart inte säkert.

Jag bestämde mig för att ta reda på mer om kokgroparna i vårt län. Hur många är de, var ligger de, vad finns det i dem och hur har vi undersökt dem? Vi arkeologer gör titt som tätt sammanställningar av olika slag för att kunna jämföra ett större material, men ingen hade på senare år sammanställt Västernorrlands kokgropar. Hög tid med andra ord.

Jag undersökte en hel massa olika variabler och att redovisa alla här skulle ta väldigt lång tid och ni skulle hinna somna innan ni läst klart, så jag nöjer mig med att välja ut några stycken. Totalt finns det 36 fornlämningslokaler i Ångermanland med kokgropar och lika många i Medelpad. Sammantaget var det 282 kokgropar och 190 av de var undersökta.

Datering

Enskilda kokgropar förekommer från stenålder till järnålder, medan de större kokgropsfälten i södra Skandinavien dateras till bronsålder-äldre järnålder. I Norge är de vanligast i romersk järnålder-folkvandringstid. Jag ville dels se hur gamla kokgroparna i Västernorrland var och dels undersöka om de fördelade sig i olika grupper över tid, till exempel om några tydligt hör till järnålder, några till stenålder osv.

För detta samlade jag ihop alla 14C-dateringar (som alltid ges i spann) i en graf där den nedre vågräta linjen visar årtalen. I Ångermanland är dateringarna ganska jämnt utspridda från stenålder till järnålder, men i Medelpad, som vi ser här nedan, finns det tydliga grupperingar. Vi har en hop med dateringar i bronsålder och en väldigt tydlig grupp i äldre järnålder, främst i romersk järnålder och folkvandringstid. Järnåldersdateringarna tror jag skall ses som ett eget fenomen. De här kokgroparna skall alltså inte jämföras med till exempel de från stenålder i Ångermanland. De är däremot samtida med de norska kokgropsfälten.

Utbredning

Jag tyckte också det var intressant att se var i länet kokgroparna har hittats och hur de fördelar sig baserat på ålder. Resultatet ser ni här nedan. Vi ser att järnålderslokalerna (mörkblå) hittas vid kusten och längs vattenvägarna. De från stenålder (gula) hittar vi mestadels i länets norra delar och inåt landet

 

Här nedan ser vi hur antalet kokgropar fördelade sig på de olika lokalerna. De största områdena ligger vid kusten kring Sundsvall och Örnsköldsvik. Kanske beror det på att exploateringstrycket är störst där, kanske på något annat. De större lokalerna har nog i vissa fall varit någon form av samlingsplatser för människorna, men vad de har gjort där kan vi fortfarande bara spekulera i.

 

Vedarter

Eftersom det ofta hittas kol i kokgropar kan vi se vilken ved som har eldats med i de fall man har eldat i kokgroparna. Det gör man med hjälp av en så kallad vedartsanalys. Diagrammet nedan visar resultatet från de vedartsanalyserade kokgroparna och vi ser att innehållet skiljer sig mellan Ångermanland och Medelpad. Det kan bero på att växtligheten ser olika ut, men det kan också bero på att man i olika tider använt olika vedarter.

Fyndtyper

Kokgropar är kända som en ganska fyndfattig anläggningstyp och det gör det förstås svårare för oss att lista ut vad de använts till. I Västernorrland hittar vi fynd i ungefär hälften av kokgroparna, men hur många av dessa som kommer från kokgroparnas bruksperiod och inte har hamnat däri efteråt, är svårt att säga. Det faktum att ben ändå är så pass vanligt tyder ändå på att matlagning i någon form kan ha förekommit.

 

Kontext

Något som är väldigt viktigt för att försöka förstå kokgropar är deras kontext, det vill säga det sammanhang de befinner sig inom. Jag har delat in alla kokgroparna i olika grupper som baseras på deras relation till hus, boplatser och gravar och fick nedanstående resultat. En stor andel av Medelpads kokgropar saknar anslutning till kända boplatser, medan de i Ångermanland oftare hittas på boplatser. Det kan vara en indikation på olika funktioner.

Sammantaget kan man säga att sammanställningen har lagt en grund för att göra fler undersökningar och jämförelser över större områden. Den som känner sig manad kan läsa mer i rapporten:

Sammanställning över kokgropar och kokgropsområden i Västernorrlands län