Sparktåg för långt lin och stora rovor

En kvinna i röd jacka äter en semla sittandes på en spark i solen

Fettisdagen hör samman med påsken, som är den äldsta kristna högtiden. Påsken har sina rötter i den judiska påskfesten som minner om den bibliska berättelsen om israelernas uttåg ur Egypten, men firas i dag till minne av Kristi uppståndelse.

Påsken startar med fastlagen och efter den följer fastan och själva påskhögtiden. Det är lätt att blanda samman fasta och fastlag på grund av ordlikheten, men orden har precis motsatt betydelse. Fastlag betyder frosseri, fasta hunger.

Störst betydelse hade fastlagen och fastan under medeltiden då vårt land var katolskt. Med reformationen försvann de strikta reglerna kring fastlag och fasta.

Fastlagen startar redan på fläsksöndagen, följs av blå måndag och slutligen fettisdagen. Fettisdagen kan ha fått sitt namn av att man under katolsk tid skulle äta mycket fet mat före fastan. Det kan också höra samman med ordet ”vita tisdag” som hör samman med fasteförberedelserna och bakandet av vitt bröd, pannkakor och kroppkakor.

Till frossandet hörde hetvägg eller fettisdagsbulle, ursprungligen kumminbeströdda vetebullar i kil- eller korsform. Hetvägg kom till Sverige från Tyskland och ”heisse wecken” betyder varma kilar. Under 1700-talen var hetvägg en fylld vetebulle som simmade i mjölk. Skalden Johan Gabriel Oxenstierna ansåg att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”. Fettisdagskvällen den 12 februari 1771 avled nämligen kung Adolf Fredrik efter en måltid bestående av ostron, hummer, surkål och hetvägg.

Fettisdagen hörde till de dagar om året när det gick att ta tydor, eller påverka framtiden. Det berodde på att den sågs som en brytpunkt mellan vinter- och sommarhalvåret. En blandning av lek och tyda hittar vi i det lekfulla inslaget i att ”åka för långt lin” på skidor eller med kälkar eller sparkar som bands samman i långa tåg.

Fettisdagen hör också samman med en risningstradition som förekommit sedan 1600-talet, både på juldagen, fettisdagen och långfredagen. Från att ha varit en påminnelse om Jesu lidande på långfredagen, började den kopplas samman med naturmagi av olika slag, för att till sist bestå av en lek. Det gällde att komma först upp på morgonen och överraska sjusovarna med risbastu.

Sedan 1700-talet har vi haft fastlagsris som smyckats med färgglada band, pappersblommor och ibland även pappersremsor med rim på. Fjädervippor har använts i 150 år men blev inte vanliga förrän på 1930-talet.

Fettisdagskvällen avslutades med dans. I den borgerliga traditionen förekommer maskeradbaler och skridskoåkning par om par. Knäck ingick i fettisdagens frossande. Den gjordes i strutar som sattes i en stor balja med snö.

 

Text:

Mona Nilsson, antikvarie