Den här medicinflaskan visas just nu i utställningen ”Att fånga en plats – Berättelser från Västernorrland”. Medicinflaskan kommer från Apoteket Bävern i Härnösand, och skrevs ut av läkaren Anna Kaijser.

Foto: Medicinflaska/Apoteksflaska med handskriven etikett. Västernorrlands museums föremålssamlingar, inv. M27795. 

Apoteket Bävern i Härnösand låg tidigare på hörnet vid Köpmangatan. Offentliga apotek har funnits i Sverige sedan början av 1500-talet. De drevs i privat regi fram till 1971, då de en relativt kort period övergick till att ingå i ett statligt monopol. Drygt 40 år senare blev det återigen möjligt att driva ett privatägt apotek.

Foto: Carl Uno Hanno. Apoteket Bävern, Härnösand. 1960-tal. Foto mot NO, till vänster Kv. Börsen och till höger Kv. Riddaren.

Foto: Karl Erik Forslund. Köpmangatan. 

Anna Kaijser

Anna Kaijser finns representerad i utställningen ”Att fånga en plats” på Västernorrlands museum.

Foto: Anna Kaijser i sitt hem. 

När Anna Kaijser (1870–1947) kommer till Härnösand med sin man Fritz Kaijser 1898 har hon inte givit upp sin karriär. Hon ska bli läkare, den läkare som senare ska gå till historien som den första kvinnliga läkaren i Sverige som är gift och har barn. Fritz hade fått jobb som överläkare på lasarettet i Härnösand och under tre år pendlade Anna till Stockholm för att slutföra sina studier. Att lämna make och barn för att studera i en annan stad i flera månader i taget ansågs troligtvis som mycket märkligt av omgivningen.

Trots att Anna klarar utbildningen kan inte kvinnliga läkare vid denna tid bli anställda av staten och jobba vid sjukhus och lasarett. Den enda möjligheten att tjäna pengar är att öppna egen mottagning.

Anna engagerar sig i de kvinnliga läkarnas rättigheter för att få inneha offentliga tjänster. Hon är ordförande i den arbetsgrupp som utformade den text som överlämnas till Kungliga majestätet i januari 1901. Kampanjen fick gehör, kvinnliga läkare fick ta offentliga tjänster men med ett undantag: de fick inte vara gifta. Besluttagarna ansåg att kvinnor hade en viktigare roll som mor och maka än att vara i arbetslivet.

Anna öppnade i stället egen mottagning och jobbade även som oavlönad underläkare på lasarettet i Härnösand. Men Annas kamp slutade inte. Hon får efter kamp om att få bli anställd vid offentliga arbetsplatser dispens 1905 och fick ta anställning som skolläkare på flickskolan, en anställning som hon behöll ända fram till sin pension 1935.