Susanne Mattes Gärtner i Örnsköldsvik har deltagit i museets insamling av julminnen, genom att skicka in denna berättelse:

”Mina jular i barndomen firades alltid tillsammans med mina kusiner och mina moster hos min mormor och morfar.

Maten var en stor del av julen. Då julafton var en enda transportsträcka innan Kalle Anka, fick man öppna chokladen. Men egentligen började julen dagen innan då familjen klädde julgranen tillsammans och åt älgfile och fläskfilé. På ett grönt uppläggningsfat skulle maten ligga. Till det gröna ärtor, svampsås och hasselbackspotatis.

Medans vi klädde granen hade vi uppsittarkväll vid tv:n. Ibland pysslade vi på natten innan julafton så att vi kunde göra något bus i byn för alla boende, som att sätta upp fina hjärtan på varje brevlåda och skriva god jul från tomten. Viktigt var också att provsmaka julskinkan på en skiva skogaholmslimpa med skånsk senap.

På julafton var det den eviga väntan men var det mycket snö försökte vi barn leka ut med pulka, snowracer. 15.00 satt vi inne och Kalle började på tv. Efter Kalle blev det julmat med allt vad det innebär, diverse kål, julskinka, revbensspjäll, dopp i grytan, sill i alla dess former. Efter maten blev det kaffe i vardagsrummet och väntan på tomten. Ibland hanns Karl-Bertils julafton med på tv:n innan tomten kom.

Tomten var oftast min pappa, äldsta kusin och någon gång vi barn då vi inte hade någon annan. Sedan delades det ut julklappar, oftast läste morfar på paketen och jag och min yngsta kusin delade ut klapparna.

Eftersom vi var många tog det par timmar.

Kvällen avslutades ofta med att spela kort, senare år åktes det pulka tillsammans innan man sov ett par timmar och så var det julottan. En tradition tillsammans med pappa och storasyster och ibland följde någon annan med, men mest var det vi som åkte. Vi började juldagsmorgonen med varm choklad och skinkmacka.

Juldagen var annars den dagen då det var lugnt. På kvällen åt vi lutfisk och till efterrätt risgrynsgröt.

Sedan blev man äldre och då gick man ut på krogen på juldagen.

Annandagjul var dagen då man hälsade på släktingar som man inte firade med men på kvällen åt vi kalkon med konjakssås, grönärtor, potatis och till efterrätt Risa à la Nalta. Oftast var vi 12-14 personer.”

När du blickar tillbaka, vilka julminnen är starkast för dig då?

Berätta gärna om det här!

Jag heter Olof  Wigren, bor på Svanö i Ångermanälvens mynning och kommer under december att blogga på den här sidan om julen och julminnen.