1700-tal

Kungliga premier eller belöningar för sådant som gynnade export och nya uppfinningar. Hårda regler för handel, krigsår, brända städer, skatter och sociala skillnader.

I utställningsdelen om 1700-talet har vi utgått från arkivhandlingar och berättelser om Sigrid Olofsdotter i Nätra. Hon föddes 1682, samma år som kung Karl den XII. Sigrid Olofsdotter var en duktig spinnerska. Med tiden belönades hon för att vara den som var upphovet till den fina linneproduktionen i området. Men det krävdes till och med en rättslig process för att detta skulle ske, eftersom en belöning för samma sak, redan hade gått till prostens hustru. Tack vare protester från bygdens folk, som enligt berättelsen skrev till kungen, så fick hon till sist utmärkelsen.

Kungliga belöningar

Medaljerna, silverpokaler och andra belöningar hörde ihop med ett premiesystem. Det fanns med andra ord en möjlighet att belönas, om någon blev skicklig på att tillverkat sådant som staten tyckte var viktigt. Till exempel linne. Det handlade om att gynna exporten och skapa ett överskott genom utrikeshandel. Allt i enlighet med en grundtanken i de ekonomiska idéer som kallas för merkantilism.

Herman Hofberg skriver i boken Genom Sveriges bygder år 1896: Förr drefs i några trakter, särskildt Nätra socken sydväst om Örnsköldsvik, en rätt betydande linodling med tillhörande lärftsväfnad. Denna socken anses till och med som stamort för det fina norrländska premielärftet. Sedan man nämligen funnit, hvilka fina tägor som kunna fås af det norrländska linet, utfäste staten i midten af 1700-talet premier för det vackraste linnelärftet, och Sigrid Olofsdotter i Vik af Nätra socken var den första kvinna, som erhöll en sådan offentlig utmärkelse; senare kom densamma äfven hennes dotter till del, och under långtid stod premielärftet från Ångermanland i anseende som det yppersta linnelärft, som stod att få.

Linslöjden gav en extra förtjänst som gjorde det möjligt att skaffa vackra porslinsfat, silverljusstakar och tennfat. Och det bästa linnes såldes både i Sverige och exporterades. Du kan se exempel på lyxartiklarna i utställningen.

I utställningen hittar du också textilier som tillverkats i hemmen, till exempel vardagskjol och brudlivstycke till fest, från Sehls by i Ytterlännes (YAT4472), bindmössor och en doppåse med dopmössa från Anundsjö kyrka (M5391). Och ett i taket hänger kopior av det förbjudna, som vackra importerade bomullstyger.

Regler för handel och inköp av varor – överflödesförordningar

Samtidigt som linet gav både extra belöningar och förtjänster till skickliga kvinnor och män, så rådde också det som kallas för överflödsförordningar. Syftet var att minska import av bland annat siden, kaffe och choklad. Grundtanken var också att människor skulle klä sig efter sin sociala status. Silkestyger var till för adeln, inte tjänstefolk eller bönder. Fel klädsel kunde bestraffas med böter  eller fängelse för prålig klädnad.

Överflödsförordningarna speglar inte bara inställningen till de saker som reglerades, utan också dåtidens uppfattning om statens rätt att lägga sig i och ingripa i privatlivets sfär. Kung Gustav III (1771-1792), som gillade flärd och glans, upphävde förordningarna, men vissa återkom under några senare perioder.

Några exempel på hur reglerna kunde se ut:
1739 19/5. Förordning angående de Utrikes Waror och Persedlar, hwilka skola hädanefter til införsel i Riket aldeles wara förbjudne.

1741 1/9. Förbud emot införseln af hwarjehanda utrikes Metallknappar, samt annat Metall- och Stål-arbete.

Faror och utsatthet

Sigrid Olofsdotter tillhörde de välbeställda bland bönderna. I bouppteckningar från liknande gårdar syns den goda ekonomin i uppräkningen av ägodelar. Men samtidigt skulle 2% av bouppteckningens värde gå till de fattiga; Alla hade det inte lika bra ställt. Det hände att människor svalt eller frös ihjäl. Och oavsett hur rik man var så kunde man drabbas av tidens sjukdomar, mest fruktade var pesten.

I utställningen finns en stor korg för rotehjon. I den låg rotehjonet. Rotehjonen var gamla människor utan släktingar. De hade rätt att bo och få mat i en viss gård. Sedan var det dags att flytta till nästa gård i roten. Det kallas rotegång.

Ryssen kommer

1721 kom kriget till Nätra där Sigrid Olofsdotter och hennes familj bor. Ryska soldater brände ner många byggnader. Det kallas rysshärjningarna och var ett slags terroraktivitet från ryska flottan. De brände ner hus längs kusten, men gjorde också expeditioner inåt landet som till Nätrabygden. Många städer drabbades, bland annat Sundsvall och Härnösand.

Vattenkraft

I utställningen finns ett stort vattenhjul. Det symboliserar både hjulen som drev smedjornas ässjor, vadmalsstamparna, linskäktarna, sågarna och kvarnarna. Men det visar också på hur många större tillverkningar, vid den här tiden, var knutna till vattenkraft och vattendrag.

1800-tal

Nödår, emigration, immigration, sågverk och industrisamhälle.
Först drabbades Norrland av envis kyla våren och sommaren 1867. I Härnösand låg isen kvar på havet i juni. Skepp med nödhjälp tog så småningom fram till hamnen. Året därpå förstörde svår torka skördarna i södra Sverige. Hungersnöden i Sveriges historia var därmed ett faktum. Dessutom förstärktes problemen under nödåren genom politiska misstag. Samtidig som människor sökte sin lycka genom att emigrera till Amerika, så sökte sig människor till sågverkssamhällena längs norrlandskusten och arbete.

1867-69, Nödår

Samtidigt som 1860-talet var ett årtionde drabbat av upprepade missväxtår i Norrlandslänen, så exporterades bland annat smör till utlandet. Dessutom såldes havre till Londons hästdragna spårvagnar. Och även om befolkningen växte kraftigt under den här tiden, så skulle spannmålsproduktionen ha räckt till alla. Men så blev det inte.
Medan de stora gårdarna levererade till export, så tvingades en stor del av den fattiga befolkningen i Norrlandslänen att leva på och under svältgränsen.

1867 var, märkligt nog, ett svältens år – och ett rekordår för svensk spannmålsexport. Svälten handlade inte bara om missväxt utan mest fördelning.
Många svalt och tvingades leva i yttersta fattigdom och nöd. Samtidigt predikades det att de fattiga förtjänade att vara fattiga och de rika förtjänade att vara rika. Att det skulle bli fel om man ändrade på det. Det handlade också om att även om du var fattig, så skulle du vara nöjd. Var du nöjd så var du rik. Hela idén beskrivs så här i ”Betraktelser för nattvardsungdom” utgiven 1861:

Somliga måste vara fattiga och somliga rika. Det kan inte annorlunda vara. Ville man utjämna denna olikhet, så vore det orättvist, eftersom många tusen skulle bliva berövade det som de med svett och möda förvärvat, och deras ägodelar kastas i händerna på odugliga, lata och lättsinniga människor, som icke förtjänade den gåvan. Så skulle jorden inom kort bliva en ödemark och människorna alla samtliga olyckliga, utfattiga och eländigare än någonsin. Besinna detta, du fattiga, och var nöjd! Är du nöjd så är du rik.

Nödhjälp

1867 började nödhjälpsinsatserna. Tidningar publicerade upprop, undsättningskommittéer bildades, välgörenhetstillställningar  anordnades. Dåtidens superkändis Jenny Lind och uppfinnaren John Ericsson var några av de som skänkte pengar. För pengarna köptes spannmål som skeppades till de svältande i norr.
Men hjälpen fick inte avsedd verkan. Nödhjälpskommittéerna hade nämligen beslutat att endast 1/10 skulle delas ut till de behövande direkt 9/10 av hjälpen skulle utgå som ersättning för nödhjälpsarbete. Det kritiserades starkt eftersom det gjorde att nödhjälpen blev ineffektiv. Svaga svältande människor skulle arbeta för att få mat på bordet.  Ofta rörde det sig om myrutdikningar, väganläggningar och andra för jordbruket gagneliga ändamål, arbeten som inte gick att utföra vintertid.

Satirteckningar från tiden visar på kritiken mot myndigheter och politiker, när det gällde ineffektiviteten i utdelningen av nödhjälp.

Is på sjöar, älvar och hav i juni

Under nödåret 1867 låg isen kvar ända in i juni. När ångbåten Härnösand II äntligen kunde lägga till vid kajen så kom den med mat och hjälp till de svältande. Norra Sverige befann sig i ett tillstånd av u-land, där människor svälte. Samtidigt fanns det rika personer som klarade sig utmärkt trots krisen. Biskopen i Härnösand vid den här tiden hette Beckman. Han predikade att nöden var ett syndastraff, och skrev ett herdabrev om att den dåliga moralen hos allmogen var en orsak till nöden, och därför sänd av Gud.

I utställningen finns en båtmodell av mästerlotsen Gunnar Wallin. Modellen föreställer båten Härnösand II, som tack vare den skickliga kaptenen Victor Kempff,  tog sig fram genom ismassorna, med nödhjälpen 1867.

I en monter finns ett inramat fotografi av Regalskeppet Föreningen, som sjösattes den 5 juni 1867. På bilden syns hur snön ligger kvar på åkrarna i bakgrunden. Marken är frusen. Människorna på kajen är fullt påpälsade eftersom det fortfarande är vinter.
Källa: Ett satans år från 1978 av Olle Häger, Carl Torell och Hans Villius.

Drömmen om Amerika

Statens insatser och hantering av krisen under nödåren gjorde att många sökte en egen lösning. De emigrerade till Amerika. Under svältåren 1867-1869 utvandrade nästan
60 000 människor till USA. Man drevs bort på grund av svält, förtryck, fattigdom, tiggeri och brist på medborgerliga rättigheter.
I Amerika lockade nya landområden för odling, och bosättning till låg kostnad. Men emigration var inte någon lösning för de allra fattigaste. Även om resan inte var lika farlig som tidigare, eftersom det fanns ångfartyg. I utställningen finns en ångmaskin från sjöbefälsskolan i Härnösand.

I en monter syns en kista med föremål som motsvarar de som båtsman Bäver hade med sig när han och hans hustru och barn emigrerade från Smöråker i Stigsjö, utanför Härnösand, till Amerika. Vi vet att de kom fram, men sen upphör spåren.

Järnvägen

I utställningen visas filmen Kronans rallare. Filmen spelades in 1931 på järnvägssträckan Sorsele-Avaviken. Den hade premiär 1932. Albert Viksten skrev manus och Gustav Borge var fotograf. Filmen skildrar hur järnvägen dras genom väglöst land och det hårda kroppsarbete det innebar att bygga järnvägen. Ursprungligen gjordes filmen som en dokumentär inför SJs 75-årsjubileum, 1931. Senare klipptes den ner till en mer romantiserad version. Det är SJ versionen som visas i utställningen.

1800-talets senare del och 1900-tal, sågverkssamhället

På sågverket i Bollstabruk arbetade ströpojkar, splitvedsjäntor och stabbläggare. De som hade arbete drömde om bättre arbetsförhållanden. De som led av svält drömde om arbete. Vägen till ett bättre liv kunde gå genom musik eller idrott och de unga männen drömde om att bli dragspelskungar eller fotbollsstjärnor.

I utställningen presenteras en stor bild av Bollstabruks sågverk. I Bollstabruk finns spåren av ett historiskt järnbruks- och sågverkssamhälle.

Sågverksindustrin

Under 1800-talet expanderade sågverksindustrin och fler arbetarbostäder behövdes. Arbetarkasernerna i ”kejsarstaden” byggdes 1887-1894, och klassas som en miljö av riksintresse. Mitt emot bostäderna, på andra sidan vägen, låg jordkällare, vedbodar, dass och trädgårdsland.

På sågen arbetade Folke Ellström som du kan lyssna till i utställningen och på museets hemsida. Här finns också föremål kopplade till hans liv och berättelse. Kejsarstaden där han bodde, är idag en av miljöer som Riksantikvarieämbetet har utnämnt som riksintressanta. Sågverket i Bollstabruk finns kvar efter sågverksdöden som inträffade under 1920-30-talet. Men idag arbetar bara ett fåtal personer där. Det är stor skillnad mellan nuet den verklighet du ser på bilden, eller hör i berättelserna.

I utställningen visas också ett urval av fotografen Georg Hedbergs bilder från Bollstabruk. Han bodde i en av kasernerna i Kejsarstaden och fotograferade vardagslivet i bygden.

Innan sågverksdöden fanns det sågverk längs hela kuststräckan i Västernorrland. I och med ångsågarna blev det möjligt att placera sågverken vid utskeppningshamnarna istället för längs vattendragen. De gamla kunskaperna om skogen, flottningen och virket spelade också en viktig roll i skogsindustrins genombrottstid.

Ådalen 31

I utställningen finns bilder, föremål och ljud som hör samman med vardagsliv i sågverkssamhället. Händelserna i Ådalen 1931 tas inte upp för tillfället.

Ådalen 31 är en händelse som skakade om hela landet och blev känd och omtalad världen över. Den 14 maj 1931 demonstrerade tusentals arbetare i Ådalen i Ångermanland för att protestera mot att strejkbrytare tagits till trakten. Militären öppnade eld mot demonstrationståget och fem människor stupade.

Kravallerna i Ådalen delade upp svensk politik, och borgerliga och socialistiska samhällsdebattörer hade helt olika syn på vem som bar skulden för dödsskjutningarna. Resultatet blev att militära insatser vid demonstrationer förbjöds i Sverige.

Läs mer:
Livet äger rum: försörjning och platstagande i norrländska sågverkssamhällen av Håkan Berglund Lake, 2001.

Skogarnas fria söner: maskulinitet och modernitet i norrländskt skogsarbete av Ella Johansson, 1994.

Sundsvallsstrejken 1879 (samtida dokument och historisk belysning) redaktörer Barbro Björk och Jan-Bertil Schnell.

Dragspelet i mitt liv av Folke Ellström, 1995.

Vill du veta mer om Ådalen 1931:
Kramfors kommun skriver på sin hemsida att: ”Sommartid finns information och en bildutställning i Frånö folkets hus.
Visningar, guidade vandringar och program i Lunde, vid Lunde folkets hus med den berömda skulpturen av Lenny Clarhäll”.

Birger Norman, född 30 juli 1914 på Svanö, död 13 september 1995 i Stockholm, var en svensk författare, socionom och journalist. Han skrev reportageboken Ådalen 31, en modern klassiker som gavs ut första gången 1968. Och kom ut i nyutgåva 2016. Bo Widerbergs film Ådalen 31 (1969), om Ådalshändelserna 1931, är delvis baserad på Birger Normans reportagebok med samma namn

Murbruks förlag har, i samband med nyutgåvan av Birger Normans bok om Ådalen 31, gjort en informationssida du kan bläddra på:
Ådalen 1931

Läs Roger Johansson  avhandling från 2001, ”Kampen om historien : Ådalen 1931 : sociala konflikter, historiemedvetande och historiebruk 1931-2000”.

På Filmarkivets hemsida hittar du filmen ”När de stupade Ådalsarbetarna fördes till vila i Ådalens jord”, producerad av Internationella Röda hjälpen:
När de stupade Ådalsarbetarna fördes till vila i Ådalen jord

För att nämna några exempel.

Lyssna:
Musikminnen, Folke Ellström berättar del 1 och två.