Arena av Lisa Liljeström

Visas 7 oktober till 3 december 2023

Vad har en sko, en hund, en sångare och en källardörr gemensamt? Förutom att vara motiv i utställningen Arena, representerar de föremål och situationer ur livets gilla gång. Lisa Liljeströms konstverk kan läsas som glimtar ur en film, men något fast manus eller specifik historia finns inte att följa. Istället är det vårt kollektiva minne som står i fokus.

Med hjälp av fotografier tagna från tidningar och sociala plattformar ställer Liljeström frågor om vilka händelser, i historien, det enskilda livet eller den gemensamma kulturen, som har betydelse. Genom den konstnärliga processen att föra över ett motiv från fotografi till måleri bromsar hon upp den ständiga strömmen av bilder och får vår uppmärksamhet att dröja sig kvar och undra – vad väljer vi att spara för eftervärlden i nyhetsrapporter, arkiv eller museernas samlingar?

Liljeström använder sig av airbrush, eller luftpensel som den kallades när tekniken lanserades på tidigt 1900-tal. Till en början användes luftpenseln främst av formgivare som arbetade i den snabbt växande bilindustrin. Men som så ofta genom historien var konstnärer bland de första att anamma ny teknik – fotografen Man Ray (1890-1976) använde luftpenseln redan 1918 i sitt skapande. Metoden i sig har likheter med fotografi. Istället för strålar av ljus används strålar av färg för att skapa en bild utan att handen nuddar duken.

Likt en nutida surrealist – den konsthistoriska rörelse där Man Ray var aktiv under 1920 och 30-tal – söker Liljeström slumpartat efter bilder och objekt som sträcker ut en hand från det förflutna. Genom att bearbeta och representera händelser på nytt skapas ny mening och idén om dåtiden som för evigt förlorad skakas om. Stora händelser som 9/11 eller skotten i Ådalen finns förevigande och inpräntade i vårt kollektiva medvetande och har bearbetats i otaliga versioner – men vad händer med alla de andra stunderna där människor går runt och gör sånt som folk gör mest?

Serien Scars on my knees blandar referenser från Västernorrlands museums arkiv med bilder från andra källor. Verket har tillkommit specifikt för denna utställning och kan ses som en reflektion över kommunikation, lek, intimitet och arbete – en undersökning av mänskliga beteenden som återkommer oberoende av tid och plats.

Det verkliga narrativet i Arena är frånvaron av det världsomvälvande och dramatiska. Istället riktas vår blick mot det allmänmänskliga, mellantingen och livet som hela tiden pågår. Det osammanhängande bildflöde som vi konsumerar dagligen saktas ned och det opersonliga blir personligt. I handlingen kan en kritik av både arkivets förmenta objektivitet och uppmärksamhetsekonomin skönjas. Liljeströms måleri går djupt in i fragmentets komposition och ger tid åt det som annars passerar obemärkt förbi. De frusna ögonblicken som dras ut öppnar upp bildernas potential som portaler till vardagens magi.