Raketerna på nyårsafton och sista april var förstås häftigare.

Det medges.

Men tomteblossen i sina små askar var både lovligare, billigare och skänkte betraktaren en högre mysfaktor.

Så var det i alla för mig när jag var barn.

Det behövde inte vara så spektakulärt, det f i c k vara enkelt – och framför allt kunde jag hantera dessa tomtebloss själv.

Jag har inte forskat hur långt bak i tiden som det funnits tomtebloss, men det första patentet utfärdades i alla fall 1907 i Hamburg. Därmed torde de ha funnits redan på 1800-talet.

Ett tomtebloss är en stav tillverkad av bariumnitrat, järnpulver, aluminiumpulver, lim och lite annat som gör att de sprakar och ger ifrån sig gnistor.

Våra grannländers namn på dem är mer talande än vårt eget. Danskarna kallar dem för stjerneknaster, norrmännen säger stjerneskudd och finlandssvenskarna har det allra bästa namnet, om du frågar mig: sprakasticka.

Det var säkert 35-40 år sedan jag tände mitt senaste tomtebloss.

Nu när jag skriver detta får jag faktiskt lust att köpa ett paket till julen.

Både för den höga nostalgifaktorns skull och för att tomtebloss skänker en extra dos julstämning.

Minns du när när du tände ditt första tomtebloss?

Berätta gärna om det här!

Jag heter Olof  Wigren, bor på Svanö i Ångermanälvens mynning och kommer under december att blogga på den här sidan om julen och julminnen.