Idag uppmärksammar vi Sverigefinnarnas dag med att berätta om svedjefinnarna, eller skogsfinnarna som de också kallades. En grupp människor som flyttade västerut för att utöva sitt verk, och som för alltid lämnat avtryck i länets historia.

Under 1500- till 1700-talen lockade de glest befolkade, och rikt skogsbeklädda, landsdelarna i Mellannorrland så kallade svedjefinnar att flytta hit. Svedjebruk kräver stora mängder skog, och när skogsmarken tog slut i Savolax sökte de sig västerut. Det var en orolig tid i det som i dag är Finland vilket förmodligen också bidrog till utflyttningen.

Kolonisationen från öst uppmuntrades från centralt håll i Sverige då det bidrog till större skatteinkomster, men var inte alltid oproblematisk på lokal nivå. Kulturkrockar uppstod, misstro och ryktesspridning från den ena sidan till den andra var inte ovanligt. Man förstod inte varandras språk och livsstil. Och även om det fanns stora skogsarealer i området, och även de svenska bönderna nyttjade svedjebruk, skapade finnarnas storskaliga svedjebruk ändå konkurrens om marken.

Allt eftersom värdet på skog ökade, minskade så småningom svedjebruket för att sedan i det närmaste försvinna helt. Men skogsfinnarna blev kvar och har lämnat avtryck i vår historia. Det finns fortfarande orter med finskklingande namn och många västernorrlänningar hittar med stor sannolikhet en del av sina rötter i Savolax.

I museets samlingar finns flera föremål som användes för svedjebruk, bland annat denna gaffelplog som användes för åkerbruk på svedjemarker. Plogen kom österifrån, och eftersom det inte fanns något motsvarande verktyg i Sverige kallades den ofta finnplog eller svedjeplog. På finska kallas den hankoaura eller aatra och på savolaxiska oatra, ett ord som också användes av skogsfinnarna. Denna gaffelplog är 112cm lång, och 16cm bred och användes av invandrade finnar på Stöde finnmark utanför Sundsvall.