Stortallen, lite om tallars ålder, namn och människors relation till dem

I länsmuseets fotoarkiv finns en bild av Stor tall, ett ”vårdträd”, invid vallen, Österfanbybodarna, Anundsjövallen 1982-09-15.
Foto: Anders Wallander.

Det finns träd med en särskild historia eller på annat sätt särpräglade träd. Det kan handla om vårdträd, landmärken eller genetiskt avvikande träd. Sådana träd kan man hitta i alléer, hagar, parker, kyrkogårdar eller ute i skogen. Tallen på bilden är ett bra exempel på detta. Bilden togs fram ur arkivet, när forskaren Eva Carlsson Werle ställde en fråga om vårdträd i regionen. Hon befann sig i Anundsjöområdet när hon fick svaret. Och trots att svaret bland annat innehöll en urusel bild av en kontaktkopia, begav hon sig till platsen för att studera trädet.

Hon skriver:
Hej!

Nu har jag varit uppe vid Österfannbybodarna. Jag är emellertid konfunderad och är nyfiken på vad som är grunden till att ni har registrerat den här tallen som vårdträd. Den är annorlunda på alla möjliga sätt, mot alla beskrivningar som jag sett av vårdträd.

Till att börja med är detta den enda uppgift jag fått om att man haft vårdträd vid en fäbodvall / fäbod. Men dessutom står den inte vid själva vallen och fäbodarna. I dagsläget står den mitt i skogen. Visserligen ska ”den ursprungliga” fäbodvallen ha legat åt det håll, där tallen står – enl. en skylt ”150 m.” från skylten i den riktningen. Det är bara det att jag uppfattar avståndet till tallen som kortare.

Enl. skylten så flyttade man fäbodvallen för odlingsmarkens skull – man anlade alltså en åker där, om jag förstår det rätt. Men jag har aldrig läst i någon uppteckning över huvud taget att man planterat sitt vårdträd ute på åkern. Dessutom ska man ha flyttat vallen på 1500- / 1600-talet – så gammal kan väl knappast tallen vara?!

Jag träffade 3 personer i samfälligheten som äger marken. De hade emellertid aldrig hört talas om vårdträd. Det enda som pratades om den här tallen, var att den kallades Stortallen. Den var stor, jag nådde inte runt stammen med mina armar.  

Finns det någon uppgift om varför man angett ’vårdträd’ som sökord för den här tallen? Var det någon som pratat om den som vårdträd, när ni dokumenterade den 1982?

– Det är bra frågor!
Tyvärr har det än så länge varit svårt att få fram fler uppgifter kring varför de som gjorde registreringen och tog bilden valde att kalla trädet för ett vårdträd. Kanske hör det samman med tallarnas särställning när det gäller att få olika namn eller benämningar. En artikel av Kristina Neumüller, bygger på uppteckningar av 400 namngivna tallar i landet, titeln på artikel är: Vägglustallen, Suptallen och Per i tall Bland folk och fä i tallarnas värld. I många fall innehåller uppteckningarna också berättelser om händelser och sedvänjor som hör samman med träden. Den som är intresserad kan också ha turen att hitta träden på kartor redan på 1600-talet. Då rör det sig ofta om träd som gränsmarkeringar, men inte alltid.

För att en tall skulle få ett namn så måste den utmärka sig på något sätt. Den kan vara ovanligt hög och få namn som Stortallen, eller ha en udda form och få namn som Krokiga tallen, Peruktallen, Luftballongen osv. Ofta är det solitärt växande tallar som får namn, och särskilt då sådana som växer på platser där många människor passerar: vid en vägkorsning, på väg till kyrkan, vid landsvägen, vid ett fiskeställe, vid en farled. På platser som dessa har tallarna varit viktiga orienteringspunkter, ibland med samma funktion som milstenar, vilket återspeglas i namn som Miltallen, Halvmiltallen, Halvväganestallen. I Österåsen, Sollefteå finns Hårnålstallen där, enligt en förklaring, de patienter som orkat gå så långt gjorde en markering genom att sätta upp en hårnål. Men en viktig faktor för att namnge tallar var även människors relation till träden och deras funktion inom folktron. Ofta hade träden fler än en funktion, de kunde både vara en orienteringspunkt och ett träd laddat med andra betydelser. Troligen är detta förklaringen till att tallen på bilden från Österfanbybodarna har flera benämningar. Och Stortallen är verkligen ett lämpligt namn på jätteträdet på bilden. Männen mäter omfånget genom att hålla runt det, med sina armar..

Hårnålstallen. Foto: Mona Nilsson.

I Svenska Akademiens ordbok, publicerad på nätet 2019, går det att läsa om vårdträd:

-TRÄD, sbst.2 (sbst.1 se vård, sbst.1 ssgr). om i anslutning till gård l. boningshus o. d. planterat l. växande (större o. iögonfallande) träd, uppfattat (o. i sht förr vördat l. dyrkat) ss. symbol för välgång l. lycka (o. vari gårdens l. familjens l. släktens skyddsande enl. ä. folktro troddes vara bosatt); äv. allmännare, om sådant träd i skog l. stad o. d.; jfr -ek o. ande-, bo-, släkt-, tomt-träd. I stora skaror anställa .. (vättarna) genom skogen, mellan de så kallade vårdträden (för menniskor betydelsefulla träd som ej få röras), sina processioner. Forssell o. AAGrafström 51 (1829). Inom Roms murar funnos på Neros tid tvenne träd, som ansågos hafva en ålder af mer än 800 år och betraktades som hufvudstadens vårdträd. Rydberg DSkön. 81 (1889). Det svenska vårdträdet, vilket omfamnades av kvinnor för att underlätta barnsbörden, ansågs .. bebott av en ande, som sålunda återinträdde i barnet. FolklEtnSt. 2: 46 (1917). Om sommaren brukade de sitta på bänken under almen, vårdträdet mitt på gården. Nilsson HistFärs 207 (1940).

Texten tar upp ett allmännare bruk av vårdträd och vårdbunden som inbegriper även träd i skogen. Kanske är det utifrån den vidare definitionen som Stortallen även benämns vårdträd.
– Vem vet vilka berättelser som ligger till grund för detta?
Idag finns det även en skylt som visar vägen till trädet.

Stortallen i Österfanby fäbod. Foto: Eva Carlsson Werle.

För att besvara frågan om trädets ålder tog jag kontakt med en biolog som vigt sitt liv åt träd och att bevara skogar.

Hon är en av de intervjuade i boken Till träden, från Åsa Mats och Roine, där det går att läsa: En skog är inte en samling träd. En skog är livet i alla dess förklädnader; från knapphålslav och svampmygga till sälg och älg, örn och björn. Men ibland kan ett enskilt träd kliva fram ur kollektivet och bli en sammanfattande symbol för en hel skog. Och på frågan om tallen verkligen kan vara så gammal så att den fanns redan på 1500-talet svarar hon att – det kan den. Särskilt om den växer i naturskog. Då kan den bli både 5 – och 600 år gammal eller mer.

Stortallen eller vårdträdet Östfanbybodarna. Foto: Anders Wallander.

I Eva Carlsson Werles mail nämns även att: På ett träd intill stortallen hade någon spikat fast en sentimental vers, som handlade om tallen. Tyvärr var det problem med kameran så den kom inte med på bild.
– Tror någon att jag är nyfiken på hur versen lyder?

Eva Carlsson Werles forskning leder henne senare till en stubbe i Solberg, som kanske har varit ett vårdträd. Hon skriver:
Emellertid har jag nog fått syn på ett vårdträd nu – dvs. resterna av det, för det är bara en stubbe. I byn Solberg står på höjden dels Solberg kyrka, från 1917. Strax nedanför ligger pastorsexpeditionen, som jag hörde i den lokala affären = den f.d. prästgården. Mitt på gårdsplanen står den rejäla stubben – precis som den ska, enl. alla beskrivningar.

Min misstanke är att prästen som anlände 1917 kom söderifrån, där sedvänjan med vårdträd var mer frekvent. Emellertid ska jag skriva till Anundsjö församling och fråga om de har någon uppgift om vilken präst det var och om de vet något om stubben.

Det är en intressant tankegång som får mig att fundera kring vårdträdens historia och en utställning som fanns på museet för ett antal år sedan. Den hette Tree People och  var producerad av konstnärerna Ritva Kovalainen och Sanni Seppo – båda utbildade på Finlands motsvarighet till vårt Konstfack. De utgick från tanken att utforska den mytologiska sidan av skogen, träden. Det växte till ett stort konstnärligt-etnologiskt projekt. De åkte runt i Finland och letade gamla vårdträd, offerträd, björnskallefuror, liktallar, minnesträd. I utställningen fanns en bild som föreställde en präst med yxa i handen, vid ett stort träd, och texten beskrev hur ett av prästernas viktigaste redskap, under kristnandeprocessen, var yxan.  Och att den användes för att fälla träden i offerlundarna.

På Wikipedia finns en legend om hur aposteln Saint Boniface hugger ner Donars ek, även kallad Jupiters ek , nära staden Fritzlar i Tyskland. Det kommer en kraftig vind precis när han hugger och den gör att trädet faller utan att någon blir skadad. Och när gudarna inte straffade honom för detta tilltag så blev människor så fascinerade att de konverterade till kristendomen.

Wikipedia: Boniface chops down a cult tree in Hessen, engraving by Bernhard Rode, 1781.

Precis som vårdträdens roll förändras i människors liv så förändras kyrkans roll när det gäller vårdträd.
– Det är med spänning jag följer stubbens historia.

Museets tall på Stenhammar. Foto: Björn Grankvist.

Museet äger en tall på Stenhammar i Härnösand.

På skylten vid trädet står det:

Stortallen
Den 19 maj 1952 överlämnar Arthur och Signhild Ohlsson. den så kallade Stortallen, i gåva till Kulturhistoriska föreningen Murberget i Härnösand (…) Av gåvobrevet framgår bland annat att tallen inte får överlåtas. Den ska för all framtid tillhöra föreningen. Där går också att läsa: ”I händelse av att tallen av någon orsak skulle förintas genom brand, krig eller annan orsak förbinder sig gåvomottagaren att på samma plats plantera en ny tall som i sin tur ska bevaras till kommande släkten”.

Det finns inga berättelser om trädet, men det staka önskemålet att bevara en tall just på denna plats, gör mig förundrad. Vad var det som drev Arthur och Signhild? Hade någon av dem friat till den andre här, hade de sörjt någon, behövde platsen enligt dem, till varje pris en tall som orienteringspunkt?

I boken Till träden… finns ett kapitel av Kaisu Akselsdotter om Vårdträd – om att söka och få trygghet och tröst. Hon skriver:
Vårdträd är ett vackert ord. I en vidare bemärkelse finns de överallt. Det kan vara en stor ek som stöttat och tröstat någon som var mycket ledsen eller en tall som vajar i vinden utanför ett sjukrumsfönster. Det kan vara en björk som lugnat ett litet och ensamt barn. Träd som ger människor trygghet.

Mona Nilsson
Antikvarie/etnolog

Här kan du ladda ner och läsa hela artikeln Vägglustallen, Suptallen och Per i tall: Bland folk och fä i tallarnas värld.