Musik och Musikmiljöer
Här kan du hitta inspelningar med musik i olika musikmiljöer. De stora musikinspelningarna är naturligtvis upphovsskyddade, men de som inte kan läggas ut på vår hemsida kan du få lyssna till vid ett besök på museet.
Musiken hittar du i inspelningar gjorda på rullband i olika hastigheter och på olika spår, men också på kassettband, DAT (digital audio tape), mini disc, CD, DVD eller som digitala inspelningar sparade på hårddiskar och servrar. I samlingarna finns såväl kommersiella inspelningar som opublicerade inspelningar.
De äldsta inspelade ljuden på Västernorrlands museum
40 fonografrullar med körvisslingar, kupletter, marscher, polskor och valser finns här inspelade från 1910- och 1920-talet. De flesta i mycket dåligt skick, men en del har kunnat kopieras. Här kan du lyssna till Jeppe Jeppsson när han sjunger ”Långa pågar” till pianoackompanjemang.
Den äldsta inspelningen i museets arkiv är från 1920-talet och nästan modern jämfört med den musik som är avbildad på notlinjer från flera hundra år tillbaka.
Ljud har beskrivits eller avbildats på linjer eller i annan notation från äldre tider tills idag. Tack vare det kan de tas upp igen och återanvändas eller så nyskapas de efter grafiska notationer. Här hör du slutet av sundsvallskören Mousikés historiska spel om medeltid och pilgrimsvandringar – från Selånger, över Stöde till Nidaros, eller Trondheim som vi säger idag. De framförde sin berättelse i en varm och tät sommarstämning vid Murbergskyrkan 1990.
Idag finns flera upprustade och väl skyltade pilgrimsleder. De går via Selånger, men också via Junsele, till Nidaros. Det finns dessutom alltid en berättelse som har förmedlats skriftligt eller muntligt. Här berättar Anders Forsgren från Holm i Medelpad. Pilgrimsleden gick inte långt ifrån hans släktgård.
När Anders Forsgren var barn då sjöng man inte längre på latin i kyrkorna – inte så som prästen hade gjort förr. Det var nu flera försångare som ledde psalmsången. När Anders läste till konfirmation, då fick han bo hemma hos en av försångarna och hans fru. Mannen låg hemma på sängen och tränade sången, som han sedan skulle leda i kyrkan. Där hade man inte orgel eller psalmodikon. Där hade man försångare eller klockare. Anders mindes fortfarande psalmsången på gammelsvenska, som han sa.
”Högste Gud, ack värdes höra vad ditt barn nu bedit har …”. Lägg märke till de omsorgsfullt formade tonerna och orden. Det skulle gå långsamt och det skulle utföras eftertänksamt. Innehållet var viktigare att uttrycka än vad som kanske görs i dagens skönsång. Rösten skulle vara stark och nå ut långt. Sångaridealet var ett helt annat.
Gamla texter ur bibeln och psalmboken var viktiga att minnas. Prästerna hade tidigare framfört allt på latin. Anders mindes orden och hur det skulle utföras. Han ansåg att det viktiga med vårt möte var just att han skulle få sjunga och överlämna sin sångarversion av psalmen till museet och därmed lämna den vidare till eftervärlden. Det är också den äldsta och enda inspelade psalm av detta slag, som vi idag känner till från vårt län.
Andra gamla texter ur skrifter har däremot blivit kvar och sedan tagits upp för att användas i andra sammanhang. Så är det med exempelvis Havamal.
En mycket kall marknadsdag på Murberget, den 17 december 1989, trängdes besökarna i det gamla Rådhuset. Lokalerna var uppvärmda med byggtorkar. I stearinljusets sken framträder Folke Ahlberg från Stigsjö. Lyssna här när Folke läser en text ur Havamal. Det är en text som Röjås Jonas satt musik till. Olle Parkman, Kjell Sundin och Kjell Persson i gruppen Trio con Troll befäster texten och stämningen i det gamla Rådhuset med de knarrande golven – en miljö för ”Fä dör, fränder dör, en gång dör ock du. Ett vet jag som aldrig dör: dom över död man…”