Vapensamlingen
Murberget har en av landets största samlingar av gamla vapen. Den innehåller finare jaktvapen, allmogevapen och armévapen från 1600-, 1700- och 1800-talen. Större delen av samlingen består av allmogens jaktvapen som lodbössor, spjut, tillbehör samt fångstredskap. De flesta vapnen i samlingen är tillverkade i Sverige. Det finns dock representanter från ett tiotal andra länder med mästarnamn som Bars, Meidinger, Reichardt, Rosenberg, Mortimer samt Pieter van Solingen.
Länsmuseets vapensamling grundades redan på 1920-talet, då härnösandsdirektören Karl Gustaf Strokirk sålde sin samling till museet. Den innehöll kring 200 föremål. Under senare år har samlingen utökats genom köp av samlingar och enstaka vapen. Idag består samlingen av drygt 1200 vapen.
Samlingen består inte bara av armévapen och allmogevapen samt finare jaktvapen utan också av mängd tillbehör i form av väskor, kultänger, kulsättare, laddapparater med mera.
Det fanns smeder som redan på 1500-talet tillverkade vapen av olika slag för kronans räkning i vårt län. I Sundsvalls mantalslängd för år 1623 namnges sex smeder och en stockmakare. Dessa hantverkare hade flyttat in från landsbygden för att delta i grundandet av den nya staden Sundsvall samt gevärsfaktoriet där.
I tidskrift för jägare och naturforskare, utgiven av jägarförbundet i Stockholm 1834, skriver C.M. af Robson om smeder i Ångermanland som tillverkar lodbössor. De flesta lodbössorna tillverkas av en bonde, som bor i Åsele lappmark och järnet tas vid Graninge bruk. Låsen som tillverkades där var kallad lapplås, ett snapphane-lås. Bönder beställde på den tiden knallhattslås. Studsare och hagelbössor brukades inte där på den tiden.
Bössmeden fyllde ett stort behov under självhushållets dagar. Lodbössorna var en livsnödvändighet för stora delar av befolkningen då man många gånger fick förlita sig vad jakten kunde ge.Bland kända vapensmeder från vår region finns det Nils Peter Dahlberg (1817-1899) , Wilhelm Jonasson Lillback (1836-1923),
Samlingen består också av bössor tillverkade i andra län. Till den mest kända bössmed tillhör Salomon Persson från Bingsta i Jämtland. Det var flera generationer bössmeder som tillverkade sina jaktvapen som senare såldes till bönder runt om i hela Norrland.
De sista bössmeder dog så sent som på 1920- och 30-talen men det finns inte många spår som finns kvar efter dem. Smedjorna är som regel rivna eller av tidens tand förstörda. När smeden dog såldes ofta all utrustning på auktion eller skingrades på annat sätt.
I vapensamlingen finns också en del finare jaktvapen. Det är slaglåsbössor från Jönköpings Faktori, Norrtälje Faktori eller Örebro Faktori från 1700-talet. Det finns några slaglåsbössor tillverkade av tyska smeder som flyttade till Stockholm på 1700-talet och arbetade här för svenska kungen.
Det finns slaglåsstudsare tillverkare utomlands i Köpenhamn och Viborg i Danmark eller i Spanien eller Italien, Det finns dubbelbössa tillverkad bland annat i Belgien och Tyskland.
En stor del av denna samling består av olika slags pistoler, revolvrar, pistolhuggare, knallpillerpistoler och duellpistoler.
M10123
I samlingen av armévapen ingår svenska försvarets kul- och blankvapen. Det finns harnesk, värjor, hjullåskarbiner, musköt, hillebarder, tappgevär eller försöksgevär med mera. Dessa tillverkades I svenska vapenfabriker som Husqvarna, Jönköping, Norrtälje och Eskilstuna men också utomlands som i Liegé i Belgien och England och Ryssland. Det finns en rysk huggare som troligen var ett krigsbyte, där på klingan är ristat 1784 och Ekatarina Aleksejevna monogram, dvs Katarina II.
Det finns även delar av uniformer som exempelvis Kyrassierhjälm av fransk typ (BILD m10488) eller en vanlig stålhjälm från svensk armé. (M23889) Det finns en hel utrustning för en soldat från tiden från kalla kriget på 1950-talet och senare. Den kommer från Hemsö Fästning utanför Härnösand.