Samlingen av husgeråd består av bruksföremål från 1600-talet fram till 1900-talets slut. Här finns matlagningskärl och kastruller, förvaringskorgar, matserviser och bestick. Den innehåller allt från bondesamhällets egentillverkade trätallrikar och dryckeskannor, till fabrikstillverkat porslin från till exempel Rörstrand, Gefle och utländska fabriker. Dessutom innehåller samlingen olika sorters mekaniska och elektriska maskiner som har använts i ett hem.

Möbelsamlingen består av drygt 1600 möbler som kommer mest från de norrländska landskapen.

Här finns både en stor samling av möbler från borgarhem, prästgårdar och brukspatronernas villor tillverkade i de skråbundna möbelverkstäderna i Stockholm som Erik Öhrnmark och andra svenska städer som byrå av Sjödin från Köping.

Det finns också möbler tillverkade på landsbygden av stormästare. Stormästare kallade man personer som bodde på landet och livnärde sig på bland annat möbeltillverkning. Det specifika för norrländska landskapen är främst avsaknad av ett starkt skråväsende. Det skapade en möjlighet för duktiga hantverkare med konstnärliga talanger att arbeta inte bara för att utföra beställningsarbete för den lokala befolkningen utan också för utsmyckning av kyrkor.

Samlingen av möbler presenterar för det mesta den norrländska möbelkonsten. Det finns praktmöbler från Jämtland, Härjedalen, Hälsingland, Medelpad eller Västerbotten. Samlingen består av möbler av kända storsnickare från Storsjöbygden i Jämtland som Anders Berling, Per Sundin eller Erik Olofsson Gröndahl. Hälsingland är också väl representerad med många fina möbler från Alfta, Järvsö eller Rosmålaren från Delsbo. Det finns även Västerbottens fantastiska kombinationsskåp av Fredrik Lundgren eller Medelpads möbler i ljusblåa färger.

Möbler från Ångermanland beskriv av Manne Hofrén i artikel ”Storsnickare. Ett kapitel ångermanländsk möbelkonst” år 1962. Han skriver ”En översikt över Sveriges mera traditionsbundna konstnärliga landskapskaraktärer skulle utan tvivel vis, att Ångermanland hos oss står som den folkliga snickarkonstens speciella landskap. Ångermanlänningen har som knappast någon annan svensk allmoge haft goda hand med träet och förstått sig på materialets estetiska möjligheter”. Hofrén syftar på storsnickares arbete av Erik Olofsson Bring. Pehr Pehrsson från Käxed som tillverkade en brudbänk som också är en vändbänk, Anders Olsson från Lekamark och flera till som är kända vid namn.

Den lokalt tillverkade och mytomspunna klockfodralet som kallas Ångermanlandsbrud är representerat i våra samlingar. Dessa vackert dekorerade klockfodral är knutna till trakten kring Skuleberget eller norr om det. De kom vid slutet av 1700-talet och tillverkades också i början av 1800-talet. Ångermanlandsbruden brukar likna en kvinna som är vacker klädd med kronan på och dräkten prydd med dekoration i form av kransar och halsband av blommor, blad och kottar.

Museets samling består också av unika exemplar av sådana pjäser som brudbänken från Tuna i Medelpad som är daterad till 1300-talets mitt. Bänken har vikingadekoren och användes på en gård i Medelpad. Enligt lokalhistoria från Tuna socken stod den i en stor stuga där man förrättade vigslar under medeltiden och även senare i trakten.

M29319.

Textilsamlingen omfattar ca 8000 textila föremål. Av dessa är största delen mindre än 1×1 meter: vävprover, dukar, servetter, tyllstycken, bindmössor, dräktdelar och underkläder.

Endast tio procent består av större föremål som fälltäcken, ryor, bordstäcken, damastdukar, premielärft. Klädesplagg och då speciellt kvinnokläder utgör de övriga tio procenten. I samlingen finns även en del slöjdföremål och textilredskap.

I vår studiesamling finns prov på tekniker, mönster och material utställda. Här finns bland annat damast, dräll, rya, rosengång, munkabälte, Anundsjösöm, kjolränder, virkade spetsmönster, möbeltyg och skoband.

Arkivdelen består av mönster och skisser, solvnotor, vävböcker, inventeringar, protokoll och foton.

I museets samling av musikinstrument och ljudredskap finns till exempel klavikord från 1700-talet, ett antal dragspel från 1900-talet, en kantele med flera hundra års anor, en lockpipa, en brummare, bjällror på en hästsele och koskällor. Sammantaget innehåller samlingen 110 musikinstrument, ca 50 ljudredskap och omkring 10 föremål med anknytning till ljud och musik.

Orgelharmonium
M13077

Samlingen består av musikinstrument och föremål som vi kallar ljudredskap eller ljudverktyg. De första är ett slags musikföremål som ger en rad olika ljud – exempelvis rassel, skällor, bjällror, rör med fingerhål eller en kula som avger ljud i en körstav. Även nyckelharpor, klavikord, fioler med mera är också ljudredskap. Föremålen är alltså tillverkade i syfte att frambringa ljud, men de behöver inte nödvändigtvis vara musikinstrument. Vissa föremål kan klassificeras som ljudredskap men inte som musikinstrument. Fäbodjäntorna använde kohorn, bockhorn och långlur främst i vallningen och arbete med djur. Funktionen var mer arbetsredskapets än musikinstrumentets även om instrumentet också kunde användas i musikaliska melodislingor när kvällen spelades in – ”bufriden”.

En samisk spå trumma skulle vi i vår västerländska kultur kanske i första hand se som ett musikinstrument, medan dess funktion i den traditionellt samiska kulturen hade funktionen av att vara ett hjälpmedel/redskap i kontakten med andra världar – ett så kallad divinationsinstrument. Men om vi bortser från användningsområde skulle den få en plats bland membranofoner under slaginstrument.

I de arkeologiska materialen finns föremål som skulle kunna tolkas som ljudverktyg men det är ändå osäkert om de är musikföremål i vår bemärkelse – exempelvis lurar som hade funktion i kultsammanhang, pipor som användes för att locka skogsfågel.

Även begreppen musik är mångtydigt. Musiken kan uppfattas på olika sätt: ett uttryck i det estetiska perspektivet, en social relation då musiken är ett medel för mänsklig interaktion och kommunikation. Musiken tillhörde ofta en kvinnas sociala bildning, så att hon skulle bli bra gift. Musiken är ett medel för aktivitet eller med ursprung i sociala situationer som bygger på utommusikaliska orsaker som religiösa, militära eller arbetsfunktioner.

Museets musikinstrument delas i tre kategorier: stränginstrument, blåsinstrument och slaginstrument. Klassifikationen baserar på Nordiska museets klassifikationssystem som klassificerar ljudredskap och musikinstrument i våra samlingar utifrån instrumentens ljudalstringsprinciper. Det ger större möjligheter till nytolkningar av ljudredskap i de arkeologiska samlingarna såväl som i de etnologiska material som finns på länsmuseet.

Leksaksbil
M19810

Leksaker berättar om barnens värld i olika tider och olika samhällsskikt. Museets samling av leksaker består av ca 700 föremål från 1700-talet fram till slutet av 1900-talet. Från rika hem kommer leksaker som dockskåp med dockor  och heminredningar, porslinsdockor utrustade med klädesplagg och dräkttillbehör. I dessa hem fanns det även mekaniska leksaker, tåg och vagnar eller ångmaskin, tennsoldater, spel och pussel. I samlingen finns det även enklare och hemmagjorda leksaker som barn från fattigare hem lekte med.