Fotografier: (10)

Titel: Arkeologi

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Inventarienummer: SE_MURBERGET_PHO_88S_108_0

Titel: Arkeologi

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Beskrivning: Avfallsgrop? keramik,porslin,glas med mera mot Norr

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Biograf

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Inventarienummer: SE_MURBERGET_PHO_YLMBYGG10

Titel: Biograf

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Beskrivning: Interiör från godtemplargården Faxen vid torget i Ramsele. Arkitekt: är Åke Stenberg, Byggnadstekniska byrån, Härnösand. Bilden visar Faxens festvåning en trappa upp, som har mycket av sin originalinredning kvar. På podiet utmed ytterväggen står cafémöblerna (bilden visar äldre stolar som fanns tidigare och bordet dukar med ursprungligt porslin) och en lutande mosaikklädd kolonnrad Podiet avgränsas mot dansgolvet med välbevarat rött plasträcke och blå plastfronter.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Biograf

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Inventarienummer: SE_MURBERGET_PHO_YLMBYGG7

Titel: Biograf

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Beskrivning: Interiör från godtemplargården Faxen vid torget i Ramsele. Arkitekt: är Åke Stenberg, Byggnadstekniska byrån, Härnösand. Bilden visar Faxens festvåning en trappa upp, som har mycket av sin originalinredning kvar. Man ser scenens galoninklädda omramning. Fondväggen har renoverats under senare tid. På podiet utmed ytterväggen står cafémöbler (äldre stolar och ursprungligt porslin finns i förråd) och en lutande mosaikklädd kolonnrad. Podiet avgränsas mot dansgolvet med välbevarat rött plasträcke och blå plastfronter.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Biograf

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Inventarienummer: SE_MURBERGET_PHO_YLMBYGG305

Titel: Biograf

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Beskrivning: Biosalongen i Folkets Husbyggnaden Kusten i Stockvik untanför Sundsvall. Byggnaden ritades av arkitekterna Bengt Lekhammar (Sundsvall) och Åke Lundberg (Umeå) invigdes 1956. Kusten är ovanligt välbevarad både exteriört och interiört och är därför så märklig att byggnaden är klassad som byggnadsminne. Kusten uppfördes för anställda på fosfatfabriken i Stockvik och bekostades av både bolaget och kommunen. Det blev ett modernt Folkets Hus, typiskt för efterkrigstiden med biosalong, konditori och studielokaler tillsammans med samhällsfunktioner som bibliotek och post, vilket också ofta byggdes på andra orter vid denna tid. Biosalongen med sin inredning och ytskikt är huvudsakligen ursprunligt liksom konditoriets möblering, porslin och kafédisk. Även danslokal och studielokaler är välbevarade.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Interiör

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Inventarienummer: SE_MURBERGET_PHO_YLMBYGG304

Titel: Interiör

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Beskrivning: Den välbevarade foajén i Folkets Husbyggnaden Kusten i Stockvik untanför Sundsvall. Typiskt 1950- tal är inlämningsdiskens rundade hörn med smal panel och det horisontella accenten. Byggnaden ritades av arkitekterna Bengt Lekhammar (Sundsvall) och Åke Lundberg (Umeå) invigdes 1956. Kusten är ovanligt välbevarad både exteriört och interiört och är därför så märklig att byggnaden är klassad som byggnadsminne. Kusten uppfördes för anställda på fosfatfabriken i Stockvik och bekostades av både bolaget och kommunen. Det blev ett modernt Folkets Hus, typiskt för efterkrigstiden med biosalong, konditori och studielokaler tillsammans med samhällsfunktioner som bibliotek och post, vilket också ofta byggdes på andra orter vid denna tid. Biosalongen med sin inredning och ytskikt är huvudsakligen ursprunligt liksom konditoriets möblering, porslin och kafédisk. Även danslokal och studielokaler är välbevarade.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Biograf

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Inventarienummer: SE_MURBERGET_PHO_YLMBYGG302

Titel: Biograf

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Beskrivning: Folkets Husbyggnaden Kusten i Stockvik untanför Sundsvall ritades av arkitekterna Bengt Lekhammar (Sundsvall) och Åke Lundberg (Umeå) invigdes 1956. Kusten är ovanligt välbevarad både exteriört och interiört och är därför så märklig att byggnaden är klassad som byggnadsminne. Kusten uppfördes för anställda på fosfatfabriken i Stockvik och bekostades av både bolaget och kommunen. Det blev ett modernt Folkets Hus, typiskt för efterkrigstiden med biosalong, konditori och studielokaler tillsammans med samhällsfunktioner som bibliotek och post, vilket också ofta byggdes på andra orter vid denna tid. Biosalongen med sin inredning och ytskikt är huvudsakligen ursprunligt liksom konditoriets möblering, porslin och kafédisk. Även danslokal och studielokaler är välbevarade.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Skylt

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Inventarienummer: SE_MURBERGET_PHO_YLMBYGG303

Titel: Skylt

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Beskrivning: Folkets Husbyggnaden Kusten i Stockvik untanför Sundsvall ritades av arkitekterna Bengt Lekhammar (Sundsvall) och Åke Lundberg (Umeå) invigdes 1956. Kusten är ovanligt välbevarad både exteriört och interiört och är därför så märklig att byggnaden är klassad som byggnadsminne. Kusten uppfördes för anställda på fosfatfabriken i Stockvik och bekostades av både bolaget och kommunen. Det blev ett modernt Folkets Hus, typiskt för efterkrigstiden med biosalong, konditori och studielokaler tillsammans med samhällsfunktioner som bibliotek och post, vilket också ofta byggdes på andra orter vid denna tid. Biosalongen med sin inredning och ytskikt är huvudsakligen ursprunligt liksom konditoriets möblering, porslin och kafédisk. Även danslokal och studielokaler är välbevarade.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Museiföremål

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Inventarienummer: SE_MURBERGET_PHO_U2540

Titel: Museiföremål

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Beskrivning: Utställning i rådhuset, utställning av föremål i porslin, silver, tenn.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Porslin

Fotograf: Viktor Lundgren

Plats: Mexiko

Inventarienummer: PHO_26_5_03038

Titel: Porslin

Fotograf: Viktor Lundgren

Plats: Mexiko

Beskrivning: Mexiko.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Detaljhandel

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Inventarienummer: SE_MURBERGET_PHO_19981314

Titel: Detaljhandel

Fotograf: Authors are not specified

Plats: The area is not specified

Beskrivning: Handlare Erik Bergvall, Ramsele - Vallen. Han sålde allt, hästskor, karameller, tyger, mat, porslin, penninglotter, melass, ja allt!

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Föremål: (242)

Titel: Dockfat, Uppläggningsfat

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M23924

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Kaffekopp

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M24082

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Kaffefat

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M24077

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Ben i porslin till figurin

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M24873

Sacord: Not specified

Material: Not specified

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Kaffekopp

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M24081

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Flaska, Flaska, vichyvatten

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M23934

Sacord: Not specified

Material: Glas, Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Kaffefat

Beskrivning: 11 stycken kaffefat tillhörande kaffekopp M24078 (10 st)

Typ: Föremål

Inventarienummer: M24078_A_K

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

11 stycken kaffefat tillhörande kaffekopp M24078 (10 st)

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Kaffekopp

Beskrivning: 10 stycken kaffekoppar tilhörande kaffefat M24078 (11 st)

Typ: Föremål

Inventarienummer: M24079

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

10 stycken kaffekoppar tilhörande kaffefat M24078 (11 st)

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Flaska, Flaska, wårby källa

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M23935

Sacord: Not specified

Material: Glas, Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Docka

Beskrivning: Docka med huvud och skulderparti av porslin, kropp av rosa bommullstuskaft, armar av vitt skinn, glacéläder, kropp och armar stoppade. Huvudet har blå ögon, mun, ögonbryn och gult hår målat.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M20539

Sacord: Not specified

Material: Porslin, Bomull, Skinn

Tecknik: Tuskaft, Glacégarvat

Docka med huvud och skulderparti av porslin, kropp av rosa bommullstuskaft, armar av vitt skinn, glacéläder, kropp och armar stoppade. Huvudet har blå ögon, mun, ögonbryn och gult hår målat.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Docka , med kläder

Beskrivning: DOCKA AV HÅRT MATERIAL, KLÄDD MED VIT BOMULLSTUSKAFT. FASTSYDDA STICKADE STRUMPOR. ARMAR AV GIPS. HUVUD AV PORSLIN MED RÖRLIGA ÖGON. PÅSYTT BLONT HÅR. BÄR KLÄDERNA 19945-19947 TILLSTÅND: SLITEN, FINGRARNA AVBRUTNA PÅ ENA HANDEN ÅTG: DAMMSUGEN

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19935

Sacord: Not specified

Material: Gips, Porslin, Bomull

Tecknik: Tuskaft

DOCKA AV HÅRT MATERIAL, KLÄDD MED VIT BOMULLSTUSKAFT. FASTSYDDA STICKADE STRUMPOR. ARMAR AV GIPS. HUVUD AV PORSLIN MED RÖRLIGA ÖGON. PÅSYTT BLONT HÅR. BÄR KLÄDERNA 19945-19947 TILLSTÅND: SLITEN, FINGRARNA AVBRUTNA PÅ ENA HANDEN ÅTG: DAMMSUGEN

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Leksaksservis

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19905_A_C

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Snäcka Porslinsnäcka

Beskrivning: Porslin- eller Kaurisnäcka, Umbilia hesitata. (Iredale 1916) . 6 cm. Arten lever vid Australiens synkust på 60- 200 m djup, huvudsakligen på 100 m djup. Snäckan kan bli 10 cm stor.

Typ: Föremål

Inventarienummer: MN32

Sacord: Not specified

Material: Not specified

Tecknik: Not specified

Porslin- eller Kaurisnäcka, Umbilia hesitata. (Iredale 1916) . 6 cm. Arten lever vid Australiens synkust på 60- 200 m djup, huvudsakligen på 100 m djup. Snäckan kan bli 10 cm stor.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Flaska

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M26603_B

Sacord: Not specified

Material: Glas, Metall, Porslin

Tecknik: Fabrikstillverkat

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Leksaksservis

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19907_A_D

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Leksakstillbringare

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19910

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Skämtartikel

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19915

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Leksaksservis

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19908_A_B

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Flaska, Flaska med propp

Beskrivning: M18032 A) Tillstånd: Bra, ettiketten lite lös. Åtgärd: Tvättad med svamp och trasa ( torkad) Ettikett faslimmad. ( Ur dokumentation av SK/JN 987-10-15).

Typ: Föremål

Inventarienummer: M18032_A_C

Sacord: Not specified

Material: Porslin, Glas, Gummi

Tecknik: Not specified

M18032 A) Tillstånd: Bra, ettiketten lite lös. Åtgärd: Tvättad med svamp och trasa ( torkad) Ettikett faslimmad. ( Ur dokumentation av SK/JN 987-10-15).

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Tallrik

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19190

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Uppläggningsfat

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M25967

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Askkopp

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M26052_C

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Säkring

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M26171

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Leksaksservis

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19906_A_D

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Lamphållare Strömtjuv

Beskrivning: Lamphållare med grenuttag

Typ: Föremål

Inventarienummer: M26600_A_F

Sacord: Not specified

Material: Plast, Porslin, Metall

Tecknik: Fabrikstillverkat

Lamphållare med grenuttag

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Flaska

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M26603_A

Sacord: Not specified

Material: Glas, Porslin, Metall

Tecknik: Fabrikstillverkat

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Tallrik

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19186

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Tallrik

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19191

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Leksakstallrik

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19909

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Strömbrytare, Trappomkastare

Beskrivning: Strömbrytare, trappomkastare med utanpåliggande rektangulär vit bakelitkåpa. Svart vipparm, nedtill på kåpan. Inkråm av porslin med fyra förskruvningar. Text på baksidan: "CK 6/6 V DE WECHSEL CK 6/6 wl" Text på framsidan: DS A SE V P 6A 250V" Text inuti kåpan "A1h 353 2" Tillstånd: Kåpan något solkig. Gåva av Kaj Grönqvist, Lo, Nyland, Ångermanland.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M21557

Sacord: Not specified

Material: Porslin, Mässing, Bakelit

Tecknik: Gjutet

Strömbrytare, trappomkastare med utanpåliggande rektangulär vit bakelitkåpa. Svart vipparm, nedtill på kåpan. Inkråm av porslin med fyra förskruvningar. Text på baksidan: "CK 6/6 V DE WECHSEL CK 6/6 wl" Text på framsidan: DS A SE V P 6A 250V" Text inuti kåpan "A1h 353 2" Tillstånd: Kåpan något solkig. Gåva av Kaj Grönqvist, Lo, Nyland, Ångermanland.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Fat

Beskrivning: Leksaksservis av vitt glaserat porslin. Under servisens delar instämplat: Egersund och beroende på föremål numren 4,5,7. Glasyren krackelerad. Av servisen återstår, 1 såskopp och 1 ovalt uppläggningsfat, 6 låga och 6 djupa tallrikar. I) Tallrik, djup typ. Under bottnen fabriksstämpel och siffran 5. Tallrikens diam 13,6 cm, höjd 2 cm. K-O) tallrikar lika föregående tallrik i. Gåva: Herr N.H. Qvist, Sprängsviken, Gudmundrå socken. Okt 1965. (Ur lappkatalogen)

Typ: Föremål

Inventarienummer: M17267_J_O

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Glaserat, Stämplat

Leksaksservis av vitt glaserat porslin. Under servisens delar instämplat: Egersund och beroende på föremål numren 4,5,7. Glasyren krackelerad. Av servisen återstår, 1 såskopp och 1 ovalt uppläggningsfat, 6 låga och 6 djupa tallrikar. I) Tallrik, djup typ. Under bottnen fabriksstämpel och siffran 5. Tallrikens diam 13,6 cm, höjd 2 cm. K-O) tallrikar lika föregående tallrik i. Gåva: Herr N.H. Qvist, Sprängsviken, Gudmundrå socken. Okt 1965. (Ur lappkatalogen)

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Kopp

Beskrivning: Leksaksservis av vitt glaserat porslin. Under servisens delar instämplat: Egersund och beroende på föremål numren 4,5,7. Glasyren krackelerad. Av servisen återstår, 1 såskopp och 1 ovalt uppläggningsfat, 6 låga och 6 djupa tallrikar. A) Såskopp bestående av fat och kopp fästade vid varandra till en enhet. Koppen med fat höjd: 6,5 cm, diam: 11,2 cm. B) Uppläggningsfat, ovalt, under bottnen fabriksstämpel och siffran 7. Fatet: 18,2 x 13,4 cm. Gåva: Herr N.H. Qvist, Sprängsviken, Gudmundrå socken. Okt 1965. (Ur lappkatalogen)

Typ: Föremål

Inventarienummer: M17267_A_B

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Glaserat, Stämplat

Leksaksservis av vitt glaserat porslin. Under servisens delar instämplat: Egersund och beroende på föremål numren 4,5,7. Glasyren krackelerad. Av servisen återstår, 1 såskopp och 1 ovalt uppläggningsfat, 6 låga och 6 djupa tallrikar. A) Såskopp bestående av fat och kopp fästade vid varandra till en enhet. Koppen med fat höjd: 6,5 cm, diam: 11,2 cm. B) Uppläggningsfat, ovalt, under bottnen fabriksstämpel och siffran 7. Fatet: 18,2 x 13,4 cm. Gåva: Herr N.H. Qvist, Sprängsviken, Gudmundrå socken. Okt 1965. (Ur lappkatalogen)

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Tallrik

Beskrivning: Leksaksservis av vitt glaserat porslin. Under servisens delar instämplat: Egersund och beroende på föremål numren 4,5,7. Glasyren krackelerad. Av servisen återstår, 1 såskopp och 1 ovalt uppläggningsfat, 6 låga och 6 djupa tallrikar. C) Tallrik, flat typ, under bottnen fabriksstämpel och siffran 4. Tallrikens diam: 13,6 cm, höjd 1,6 cm. D-H) Tallrikar lika föregånde. Gåva: Herr N.H. Qvist, Sprängsviken, Gudmundrå socken. Okt 1965. (Ur lappkatalogen)

Typ: Föremål

Inventarienummer: M17267_C_H

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Glaserat, Stämplat

Leksaksservis av vitt glaserat porslin. Under servisens delar instämplat: Egersund och beroende på föremål numren 4,5,7. Glasyren krackelerad. Av servisen återstår, 1 såskopp och 1 ovalt uppläggningsfat, 6 låga och 6 djupa tallrikar. C) Tallrik, flat typ, under bottnen fabriksstämpel och siffran 4. Tallrikens diam: 13,6 cm, höjd 1,6 cm. D-H) Tallrikar lika föregånde. Gåva: Herr N.H. Qvist, Sprängsviken, Gudmundrå socken. Okt 1965. (Ur lappkatalogen)

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Tallrik

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19187

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Tallrik

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19189

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Strömbrytare

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M26595

Sacord: Not specified

Material: Porslin, Metall

Tecknik: Fabrikstillverkat

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Tallrik

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19188

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Väggfäste för gardinomtag

Beskrivning: Väggfäste för gardinomtag. Tillstånd: Dammigt, smutsigt, mögel. Åtgärd: Väggfästerna har dammsugits samt sedan sprutats med 70 % etanol. Duschad med ljummet såpvatten. Borstad lätt med en borste och renspolad med ljummet vatten. Självtorka. (Ur dokumentation av JN Juni 1997).

Typ: Föremål

Inventarienummer: M19052_A_C

Sacord: Not specified

Material: Trä, Björk, Porslin

Tecknik: Svarvat, Ornamenterat

Väggfäste för gardinomtag. Tillstånd: Dammigt, smutsigt, mögel. Åtgärd: Väggfästerna har dammsugits samt sedan sprutats med 70 % etanol. Duschad med ljummet såpvatten. Borstad lätt med en borste och renspolad med ljummet vatten. Självtorka. (Ur dokumentation av JN Juni 1997).

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Kanna

Beskrivning: Porslinskanna, i vilken någon typ av flytande vara serverats, troligen grädde. Kannans fot är kvadratisk, formen dras inåt och buktas utåt, 3/4 upp är största bredden. Kannans ena hörn har formats till en hällpip något högre än övriga hörn. Diagonalt mot pipen har handtaget (som nu är avslaget) suttit fast. Kannan är vit med blå målning kring öppning och delvis vid foten, guldpenseldrag markerar liksom ofta det blå mönster i själva porslinet. I botten "7". Jmfr M23843.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M23844

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Målat

Porslinskanna, i vilken någon typ av flytande vara serverats, troligen grädde. Kannans fot är kvadratisk, formen dras inåt och buktas utåt, 3/4 upp är största bredden. Kannans ena hörn har formats till en hällpip något högre än övriga hörn. Diagonalt mot pipen har handtaget (som nu är avslaget) suttit fast. Kannan är vit med blå målning kring öppning och delvis vid foten, guldpenseldrag markerar liksom ofta det blå mönster i själva porslinet. I botten "7". Jmfr M23843.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Kanna

Beskrivning: Porslinskanna, i vilken någon typ av flytande dryck serverats, troligen mjölk. Kannans fot är kvadratisk, formen dras inåt och buktats utåt, 3/4 upp är största bredden. Kannans ena hörn har formats till en hällpip, något högre än övriga hörn. Diagonalt mot pipen har handtaget (som nu är avslaget) suttit fast. Kannan är vit med blå målning kring öppning och delvis vid foten. Guldpenseldrag markerar liksom ofta det blå mönstret i själva porslinet. I botten "5" "5471 21". Jmfr M23844.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M23843

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Målat

Porslinskanna, i vilken någon typ av flytande dryck serverats, troligen mjölk. Kannans fot är kvadratisk, formen dras inåt och buktats utåt, 3/4 upp är största bredden. Kannans ena hörn har formats till en hällpip, något högre än övriga hörn. Diagonalt mot pipen har handtaget (som nu är avslaget) suttit fast. Kannan är vit med blå målning kring öppning och delvis vid foten. Guldpenseldrag markerar liksom ofta det blå mönstret i själva porslinet. I botten "5" "5471 21". Jmfr M23844.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Docka

Beskrivning: Docka. bålen av papiermaché, klädd med vitt, påklistrat bomullstyg. I magen fyrkantig ruta(under tyget, under vilken förmodligen döljer sig en"talmekaninism"). Benen från höfterna t. o. m. knäna av vitt läder, glacé, under detta en stomme av metall. Vader och fötter av papiermaché, bemålad med skär färg. I vänstra höften uppskruvningsnyckel i guldfärg och grå metallfjäder. Armarna, endast högerarm återstår-av papiermaché, målad med skär färg. Huvud av porslin, blå ögon av glas. Ögonbryn, fransar och mun målade. Håret påsydd vit fårpäls, korthårig. Hårfästet i pannan täckt av två ljusblå sidenband. Dockan går att "dra upp", när därefter mekanismen startar, vrider dockan på huvudet, rör på armarna, går små steg samt säger "pappa" eller ev. "mamma". Tillstånd: bålen något fläckig, bitar av fotens färg flagnad. Vänster arm borta. Höger arm smutsig och något sprucken i handen. Huvudet löst, porslinet smutsigt. Åtg:1982 dammsugen, ansiktet tvättat med tvål och vatten

Typ: Föremål

Inventarienummer: M20503

Sacord: Not specified

Material: Papier-maché, Porslin

Tecknik: Not specified

Docka. bålen av papiermaché, klädd med vitt, påklistrat bomullstyg. I magen fyrkantig ruta(under tyget, under vilken förmodligen döljer sig en"talmekaninism"). Benen från höfterna t. o. m. knäna av vitt läder, glacé, under detta en stomme av metall. Vader och fötter av papiermaché, bemålad med skär färg. I vänstra höften uppskruvningsnyckel i guldfärg och grå metallfjäder. Armarna, endast högerarm återstår-av papiermaché, målad med skär färg. Huvud av porslin, blå ögon av glas. Ögonbryn, fransar och mun målade. Håret påsydd vit fårpäls, korthårig. Hårfästet i pannan täckt av två ljusblå sidenband. Dockan går att "dra upp", när därefter mekanismen startar, vrider dockan på huvudet, rör på armarna, går små steg samt säger "pappa" eller ev. "mamma". Tillstånd: bålen något fläckig, bitar av fotens färg flagnad. Vänster arm borta. Höger arm smutsig och något sprucken i handen. Huvudet löst, porslinet smutsigt. Åtg:1982 dammsugen, ansiktet tvättat med tvål och vatten

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Strömtjuv

Beskrivning: Beskrivning finns ej.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M26395_A_B

Sacord: Not specified

Material: Metall, Plast, Porslin

Tecknik: Fabrikstillverkat

Beskrivning finns ej.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Arkeologisk undersökning, Keramik, tegel m m

Beskrivning: Fynd påträffade vid arkeologisk undersökning 1987, vid Raä 5, Torsboda 4:24, Hässjö sn. 1. 2 fragment kritpipsskaft, 1 fragment porslin, 1 fragment fönsterglas, 1 spik samt 1 fragment bränt ben. 2. 5 fragment bränd lera (eventuellt keramik). 3. 1 fragmentarisk spik. 4. 4 fragment tegel. 5. 1 fragment bränt ben.

Typ: Föremål

Inventarienummer: M24561_1_5

Sacord: Not specified

Material: Lera, Glas

Tecknik: Not specified

Fynd påträffade vid arkeologisk undersökning 1987, vid Raä 5, Torsboda 4:24, Hässjö sn. 1. 2 fragment kritpipsskaft, 1 fragment porslin, 1 fragment fönsterglas, 1 spik samt 1 fragment bränt ben. 2. 5 fragment bränd lera (eventuellt keramik). 3. 1 fragmentarisk spik. 4. 4 fragment tegel. 5. 1 fragment bränt ben.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Docka

Beskrivning: Docka, bål, över armar och lår av naturfärgad bomull, stoppade. Vader (fötter) och underarmar av porslin. Huvud, hår (svart) och skulderparti av glaserat porslin. Blå målade ögon. Underkjol och mamelucker i vitt bomullstukaft. Docka med huvud av porslin, målat och glaserat, armarna och benen av oglaserad keramik. Bålen överdragen med linne som stoppats invändigt. Håret svart, blå ögon, röd mun och skära kinder. Armarna och benens yttre delar avbrutna. Överst en blå-vitrandig lång klänning med mörkröda spetsar kring hals och nedre linning. Vit underklänning med påsydd rödmönstrad bård. Knälånga vita underbyxor. Dockans längd ca 26 cm. Gåva: Herr N.H.Qvist, Sprängsviken, Gudmundrå socken, Okt 1965. (Ur lappkatalogen)

Typ: Föremål

Inventarienummer: M17235

Sacord: Not specified

Material: Porslin, Bomull

Tecknik: Glaserat, Tuskaft

Docka, bål, över armar och lår av naturfärgad bomull, stoppade. Vader (fötter) och underarmar av porslin. Huvud, hår (svart) och skulderparti av glaserat porslin. Blå målade ögon. Underkjol och mamelucker i vitt bomullstukaft. Docka med huvud av porslin, målat och glaserat, armarna och benen av oglaserad keramik. Bålen överdragen med linne som stoppats invändigt. Håret svart, blå ögon, röd mun och skära kinder. Armarna och benens yttre delar avbrutna. Överst en blå-vitrandig lång klänning med mörkröda spetsar kring hals och nedre linning. Vit underklänning med påsydd rödmönstrad bård. Knälånga vita underbyxor. Dockans längd ca 26 cm. Gåva: Herr N.H.Qvist, Sprängsviken, Gudmundrå socken, Okt 1965. (Ur lappkatalogen)

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Barnvagn

Beskrivning: Vagnens överdel består av en flätad korg med förhöjda båda ändar. Korgen är klädd invändigt med ett brunt lädermaterial. Vagnen vilar på en ressåraranordning i böjda former och är bemålad med svart och gul färg. Hjulen är stora, främre paret större än det bakre. Den står en märkning DRP - antagligen tiverkarens. Från ressårandorningen framme kommer upp två böjda och runda järnband som svänger runt och avslutar med ett handtag i porslin, en tvärslå mellan banden. Vagnen är i typiskt jugend stil. Vagnen har blivit dubbelmärkt. Tidigare med reg.nr M 11681. Tillstånd: rostiga metallarbeten. (Ur dokumentation av KF 93-01-27).

Typ: Föremål

Inventarienummer: M22090

Sacord: Not specified

Material: Vass, Järn, Läder

Tecknik: Fabrikstillverkat

Vagnens överdel består av en flätad korg med förhöjda båda ändar. Korgen är klädd invändigt med ett brunt lädermaterial. Vagnen vilar på en ressåraranordning i böjda former och är bemålad med svart och gul färg. Hjulen är stora, främre paret större än det bakre. Den står en märkning DRP - antagligen tiverkarens. Från ressårandorningen framme kommer upp två böjda och runda järnband som svänger runt och avslutar med ett handtag i porslin, en tvärslå mellan banden. Vagnen är i typiskt jugend stil. Vagnen har blivit dubbelmärkt. Tidigare med reg.nr M 11681. Tillstånd: rostiga metallarbeten. (Ur dokumentation av KF 93-01-27).

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Tallrik

Beskrivning: Djup tallrik, kan ha varit ett prydnadsföremål eller använts då man ätit. Tydligen en personlig egendom. Porslinstallriken är djup och märkt Gustavsberg. Längs med kanten löper en blå rand. I tallrikens botten är en blågul fågel målad, sittande på en svart trädgren med gröna barr/löv. Tallriken är vit och har klistrats samman efter att den gått sönder. I botten har initialerna BJ(?)D ristats in. (Ur dokumentation)

Typ: Föremål

Inventarienummer: M24584

Sacord: Not specified

Material: Porslin

Tecknik: Målat

Djup tallrik, kan ha varit ett prydnadsföremål eller använts då man ätit. Tydligen en personlig egendom. Porslinstallriken är djup och märkt Gustavsberg. Längs med kanten löper en blå rand. I tallrikens botten är en blågul fågel målad, sittande på en svart trädgren med gröna barr/löv. Tallriken är vit och har klistrats samman efter att den gått sönder. I botten har initialerna BJ(?)D ristats in. (Ur dokumentation)

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Kaffekopp med fat

Beskrivning: Kaffekopp med fat, av porslin, vitt. Å koppens sidor och fatets botten ornering i lila, gult, grönt och blått: kines serande sommarlandskap med kinesisk byggnad, segelbåt m.m. i fonden. Koppens H. 6 cm. Fotets Diam. 14,4 cm. Undrom, Överlännäs, Ångermanland. (Ur lappkatalogen). Keffekopp röd kinesiskt porslin med fat. (Ur liggaren).

Typ: Föremål

Inventarienummer: M4630_A_B

Sacord: Kaffeservis

Material: Porslin

Tecknik: Ornerat

Kaffekopp med fat, av porslin, vitt. Å koppens sidor och fatets botten ornering i lila, gult, grönt och blått: kines serande sommarlandskap med kinesisk byggnad, segelbåt m.m. i fonden. Koppens H. 6 cm. Fotets Diam. 14,4 cm. Undrom, Överlännäs, Ångermanland. (Ur lappkatalogen). Keffekopp röd kinesiskt porslin med fat. (Ur liggaren).

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Lampa Skomakarelampa

Beskrivning: Skomakarelampa med lod av porslin. A) Lampskärm B) Lod av porslin C) Takdel till lod D) el-sockerbit av porslin (PN 2005-02-09)

Typ: Föremål

Inventarienummer: M26894_A_D

Sacord: Not specified

Material: Not specified

Tecknik: Not specified

Skomakarelampa med lod av porslin. A) Lampskärm B) Lod av porslin C) Takdel till lod D) el-sockerbit av porslin (PN 2005-02-09)

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Fat av porslin

Beskrivning: Fat, av porslin, vitt. Två grepp. Blad och blommor i lila, grönt, brunt och guld. Diam: 27 cm. Härnösand. (Ur lappkatalogen).

Typ: Föremål

Inventarienummer: SE_YLM_M1617

Sacord: Fat

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Fat, av porslin, vitt. Två grepp. Blad och blommor i lila, grönt, brunt och guld. Diam: 27 cm. Härnösand. (Ur lappkatalogen).

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Skrivställ

Beskrivning: Skrivställ, av porslin, vitt. Rektangulärt fat med avtrubbade hörn. Fyrsidiga fördjupningar i fatet för bläckhorn och sand"dosa" av porslin. Blad, blommor m.m. i blått. Märke i blått: - (=ström). Fatets L. 22,2 cm. Härnösand. (Ur lappkatalogen).

Typ: Föremål

Inventarienummer: M4740

Sacord: Skrivdon

Material: Porslin

Tecknik: Not specified

Skrivställ, av porslin, vitt. Rektangulärt fat med avtrubbade hörn. Fyrsidiga fördjupningar i fatet för bläckhorn och sand"dosa" av porslin. Blad, blommor m.m. i blått. Märke i blått: - (=ström). Fatets L. 22,2 cm. Härnösand. (Ur lappkatalogen).

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Rapporter: (3)

Titel: Arkeologisk kursundersökning av gravfältet Raä 48 i Timrå socken.

Beskrivning: Sammanlagt deltog 124 skolbarn, 18 lärare och några föräldrar i kursen med grundskolarna. Från Sundsvalls folkhögskola deltog 26 personer med sammanlagt 90 arbetsdagar. Vid undersökningen grävdes tre schakt, ett genom grav V, ett genom den förhöjning i åkern där grav XV legat och ett i en förhöjd yta intill bäckravinen. Då hela gravfältet tidigare varit överodlat och delundersökt var alla formationer utjämnade, Grav V syntes dock tydligt. I alla schakten påträffades sentida skräp som glas, tegel, porslin och ett sintrat material som i vissa fall ser mer ut som slagg. Det sintrade materialet/slaggen består av koks och smidesslagg efter någon industriell process i närområdet. Ett par slipade skifferplattor hittades i grav V, ett liknande föremål hittades även vid Sverker Söderbergs undersökning 1970 i kittelgraven intill grav V (fynd 10 i anläggning 1). I brandlagret i grav V hittades några brända kamfragment. Orneringen består av tre kantföljande linjer och ett rombiskt mönster. Brända ben av människa påträffades i både i grav V och XV. Ingen könsbedömning var dock möjlig. I brandlagret från grav V hittades förutom människoben även ben av får/get, svin, hund, katt/hare, stor gräsätare och liten gräsätare. I grav XV identifierades ben av människa i samtliga rutor utom ruta 7. Av djur har endast stor och liten gräsätare/däggdjur registrerats. Grav XV dateras med störst sannolikhet till yngre vendeltid-äldre vikingatid. Grav V dateras med störst sannolikhet till vendeltid.

Typ: Rapport

Inventarienummer: SE_YLM_RPRT_01234

Titel: Arkeologisk kursundersökning av gravfältet Raä 48 i Timrå socken.

Beskrivning: Sammanlagt deltog 124 skolbarn, 18 lärare och några föräldrar i kursen med grundskolarna. Från Sundsvalls folkhögskola deltog 26 personer med sammanlagt 90 arbetsdagar. Vid undersökningen grävdes tre schakt, ett genom grav V, ett genom den förhöjning i åkern där grav XV legat och ett i en förhöjd yta intill bäckravinen. Då hela gravfältet tidigare varit överodlat och delundersökt var alla formationer utjämnade, Grav V syntes dock tydligt. I alla schakten påträffades sentida skräp som glas, tegel, porslin och ett sintrat material som i vissa fall ser mer ut som slagg. Det sintrade materialet/slaggen består av koks och smidesslagg efter någon industriell process i närområdet. Ett par slipade skifferplattor hittades i grav V, ett liknande föremål hittades även vid Sverker Söderbergs undersökning 1970 i kittelgraven intill grav V (fynd 10 i anläggning 1). I brandlagret i grav V hittades några brända kamfragment. Orneringen består av tre kantföljande linjer och ett rombiskt mönster. Brända ben av människa påträffades i både i grav V och XV. Ingen könsbedömning var dock möjlig. I brandlagret från grav V hittades förutom människoben även ben av får/get, svin, hund, katt/hare, stor gräsätare och liten gräsätare. I grav XV identifierades ben av människa i samtliga rutor utom ruta 7. Av djur har endast stor och liten gräsätare/däggdjur registrerats. Grav XV dateras med störst sannolikhet till yngre vendeltid-äldre vikingatid. Grav V dateras med störst sannolikhet till vendeltid.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: PM över schaktkontroll vid fjärrvärmedragning inom Raä 26

Beskrivning: Schaktet grävdes med grävmaskin och i 10cm lager under uppsikt av arkeologer ner till ca 60 cm djupt. Därefter rensades botten och kanter med skärslev ned till sterilt djup. Schaktet var 19 meter långt i vinkel och 80cm brett samt 70cm djupt och löpte från höger sida av husbron och vidare ut till mitten av Telegrafgränd. I vinkeln återfanns en äldre grundmur. Den var 80 cm bred och bestod av sammanfogade stenblock av natursten. Murbruket var mestadels blandat med grövre havssand. Schaktet bestod till största delen av tegelkross och recent skräp, små delar av keramik samt porslin och två kortare bitar kritpipskaft av 17-1800 tals typ.

Typ: Rapport

Inventarienummer: SE_YLM_RPRT_01059

Titel: PM över schaktkontroll vid fjärrvärmedragning inom Raä 26

Beskrivning: Schaktet grävdes med grävmaskin och i 10cm lager under uppsikt av arkeologer ner till ca 60 cm djupt. Därefter rensades botten och kanter med skärslev ned till sterilt djup. Schaktet var 19 meter långt i vinkel och 80cm brett samt 70cm djupt och löpte från höger sida av husbron och vidare ut till mitten av Telegrafgränd. I vinkeln återfanns en äldre grundmur. Den var 80 cm bred och bestod av sammanfogade stenblock av natursten. Murbruket var mestadels blandat med grövre havssand. Schaktet bestod till största delen av tegelkross och recent skräp, små delar av keramik samt porslin och två kortare bitar kritpipskaft av 17-1800 tals typ.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Titel: Arkeologisk kursundersökning av gravfältet Raä 48 i Timrå socken.

Beskrivning: Sammanlagt deltog 124 skolbarn, 18 lärare och några föräldrar i kursen med grundskolarna. Från Sundsvalls folkhögskola deltog 26 personer med sammanlagt 90 arbetsdagar. Vid undersökningen grävdes tre schakt, ett genom grav V, ett genom den förhöjning i åkern där grav XV legat och ett i en förhöjd yta intill bäckravinen. Då hela gravfältet tidigare varit överodlat och delundersökt var alla formationer utjämnade, Grav V syntes dock tydligt. I alla schakten påträffades sentida skräp som glas, tegel, porslin och ett sintrat material som i vissa fall ser mer ut som slagg. Det sintrade materialet/slaggen består av koks och smidesslagg efter någon industriell process i närområdet. Ett par slipade skifferplattor hittades i grav V, ett liknande föremål hittades även vid Sverker Söderbergs undersökning 1970 i kittelgraven intill grav V (fynd 10 i anläggning 1). I brandlagret i grav V hittades några brända kamfragment. Orneringen består av tre kantföljande linjer och ett rombiskt mönster. Brända ben av människa påträffades i både i grav V och XV. Ingen könsbedömning var dock möjlig. I brandlagret från grav V hittades förutom människoben även ben av får/get, svin, hund, katt/hare, stor gräsätare och liten gräsätare. I grav XV identifierades ben av människa i samtliga rutor utom ruta 7. Av djur har endast stor och liten gräsätare/däggdjur registrerats. Grav XV dateras med störst sannolikhet till yngre vendeltid-äldre vikingatid. Grav V dateras med störst sannolikhet till vendeltid.

Typ: Rapport

Inventarienummer: SE_YLM_RPRT_01235

Titel: Arkeologisk kursundersökning av gravfältet Raä 48 i Timrå socken.

Beskrivning: Sammanlagt deltog 124 skolbarn, 18 lärare och några föräldrar i kursen med grundskolarna. Från Sundsvalls folkhögskola deltog 26 personer med sammanlagt 90 arbetsdagar. Vid undersökningen grävdes tre schakt, ett genom grav V, ett genom den förhöjning i åkern där grav XV legat och ett i en förhöjd yta intill bäckravinen. Då hela gravfältet tidigare varit överodlat och delundersökt var alla formationer utjämnade, Grav V syntes dock tydligt. I alla schakten påträffades sentida skräp som glas, tegel, porslin och ett sintrat material som i vissa fall ser mer ut som slagg. Det sintrade materialet/slaggen består av koks och smidesslagg efter någon industriell process i närområdet. Ett par slipade skifferplattor hittades i grav V, ett liknande föremål hittades även vid Sverker Söderbergs undersökning 1970 i kittelgraven intill grav V (fynd 10 i anläggning 1). I brandlagret i grav V hittades några brända kamfragment. Orneringen består av tre kantföljande linjer och ett rombiskt mönster. Brända ben av människa påträffades i både i grav V och XV. Ingen könsbedömning var dock möjlig. I brandlagret från grav V hittades förutom människoben även ben av får/get, svin, hund, katt/hare, stor gräsätare och liten gräsätare. I grav XV identifierades ben av människa i samtliga rutor utom ruta 7. Av djur har endast stor och liten gräsätare/däggdjur registrerats. Grav XV dateras med störst sannolikhet till yngre vendeltid-äldre vikingatid. Grav V dateras med störst sannolikhet till vendeltid.

Har du information om detta objekt?
Maila oss så uppdaterar vi informationen.

Notice: Undefined index: hits in /var/www/html/wp-content/themes/murberget/app/controllers/search-controllers/SearchKulturmiljoer.php on line 28

Kulturmiljöer: (2)

Sunnansjö fäbodar

Titel: Sunnansjö fäbodar

Upptecknare: Birgitta Wedin

Meddelare:

År:

Socken/stad: Västernorrlands län, Sverige, EU

By/kvarter: Västernorrlands län, Sverige, EU

Sunnansjö fäbodar användes sista gången sommaren 1929, men sedan har fäbodvallen stått öde. Nu när nittonhundratalet går mot sitt slut, finns bara en fäbodstuga samt ett fritidshus kvar på vallen. Lite rester kan man ännu se av fähusen, men hallonriset har tagit överhand och det är bara en tidsfråga, när de ruttnat ner helt. Den kvarvarande stugan är ett dubbelkokhus med två dörrar, så pigorna som arbetade och bodde där, hade var sitt kokhus och var sin ostbod i samma stuga. Bara något hundratal meter bort ligger Lill-Västanå fäbodar, men det är ändå två helt skilda fäbodvallar. På 1940-talet användes fäbodstugan av skogsarbetare. Trots att de hade skogen in på knutarna, hade de dåligt med ved och eldade upp mellanväggen, så nu har det blivit ett stort rum av de båda kokhusen. Samtidigt satte de också in en vedspis, för att lättare kunna laga mat och för att det skulle bli bättre värme i stugan. En klar och kall höstdag i mitten av november 1995, besökte jag Elin och Simon Edström i Sunnansjö, för att få veta lite om byns fäbodställe. Jag fick då veta att det en gång funnits 2 fäbodstugor och fem ladugårdar där. Det ena kokhuset, det som fortfarande finns kvar, är ett dubbelkokhus, medan det andra var en enkelstuga. Det var bara bönderna i Norrsunnansjö som hade fäbodar. I Sörsunnansjö fanns 8 bönder men de hade sina kor på hemskogen liksom den del av byn som kallas Torparstan, de hade alltid korna på hemmamarkerna. År 1940 köpte Norberg i Västanå det mindre kokhuset från Sunnansjö fäbodvall och flyttade det till sin vall, där han byggde upp det igen. Norbergs nyttjade då fortfarande Lill-Västanå fäbodar, där Brita var fäbodpiga fram till år 1945. Där fanns bara en fäbodstuga tidigare, men hon skötte kor åt flera bönder i byn och för att de skulle ha någonstans att bo när de kom på besök, köptes grannstugan och placerades bredvid Norbergs fäbodstuga i stället. Den var rätt förfallen, skorstenen hade rasat in och taket var dåligt, men den reparerades i samband med flytten och nyttjas fortfarande, men nu som fritidshus. Värdefull insats Den kvarvarande stugan på Sunnansjövallen hade börjat förfalla, när Petrus Forsberg i Sunnansjö, tog initiativet till att rusta upp den. Det var någon gång på 1960-talet och man beslutade då, att laga till stugan och förse den med ett plåttak i stället för spåntaket, som var tämligen illa åtgånget. Allt eftersom åren gick, började stugan förfalla igen. Då var det Simon och Elin Edström, som fick idén att reparera den. Tillsammans med en av sina söner, gjorde de en tur upp till fäbodvallen, för att se vad som kunde göras. Gamla flaskor och annat bråte låg lite här och där, så de grävde en stor grop, dit allt skräp stoppades ner och grävdes över. Stugans nedersta stockar hade ruttnat, så den hade börjat sjunka ner i marken. Simon fraktade då upp några nya stockar och bytte ut de gamla, samtidigt som han gjorde nya brosteg. Elin fick idén att blanda pulver av rödfärg med spillolja, att måla de utbytta nya stockarna med. Av den blandningen fick de samma nyans, som stugan hade förut. Simon plockade ihop resterna av den nedrasade skorstenen och rensade de gamla tegelstenarna, innan han murade upp dem på nytt och vedspisen som sattes in när skogsarbetarna använde stugan togs bort. Även den grävdes ner och Edströms lagade till den öppna spisen, så den fick sitt gamla utseende. Ytterdörrarna hängde snett, men sedan man bytt ut gångjärn och lås, blev stugan en prydnad för fäbodvallen. Elin skurade upp trägolvet och lade på rena trasmattor, så nu är den hemtrevlig igen, både utvändigt och invändigt. Simon kunde berätta att Sunnansjö hade haft en fäbodvall på ett stycke samfälld mark närmare byn under 1700-talet. De kallades för Småboern och även den vallen tillhörde Norrsunnansjö by. Hon hade fått vara fjällpiga. Edit Nolén är nog den sista kvarvarande fäbodpigan som kan berätta om livet i Sunnansjö fäbodar. Jag hälsade på henne en mulen januaridag 1998, för att få höra lite av hennes minnen från den tiden. Hon härstammar från Sunnansjö, men flyttade i sin ungdom till Noraström och bodde i en liten lägenhet på Sunnebo servicehus, när jag träffade henne. Det var sommaren 1929 som hon var bopiga och det var sista året som Sunnansjö fäbodar var i bruk. Edit var då 24 år och delade stugan med Stina Uhlin. Vi va däri boern bara tre vecker i huvvela, vi va inte där på höstn. Längre tillbaka då hadde dom korna där på höstn å, men korna börje å bli så sen på kvälla, å de vart mörkt å besvärligt, så dom sluta ut höstfjälle. De båda flickorna hade var sina kor att ta hand om. Edits föräldrar var torpare, så de hade ingen fäbodstuga, men eftersom hon förutom sina föräldrars tre till fyra kor också tog hand om korna åt Vestins och Norells som var bönder, fick hon bo i deras stuga. Totalt hade hon tretton kor som skulle mjölkas morgon och kväll. Varje besättning stod i egen ladugård, så hon hade tre fähus att sköta. Å de va underligt de där, korna visste så väl va dom skulle, för då man kom ditte boern, då visste dom sina gamla platser i lagårn. Stina var lejd att sköta korna åt en av de andra bönderna i byn, så hon hade bara de djuren att ta hand om. På fäbodvallen var det på den tiden två fäbodstugor och fyra riktiga ladugårdar, dessutom fanns där en gammal ladugård, som hade börjat rasa samman. Inget fick bli kvarglömt Flytten till fjällskogen var ett litet äventyr för sig, för det var rätt lång väg att färdas med kreatur och bufferlass och det gällde att inte glömma något hemma. Man fick börja planera i god tid. Förutom mat, kläder, handdukar, sängkläder och sänglinne, måste man ju komma ihåg att ta med sig såpa och kritapulver till städningen när bufferlassen packades. Dessutom behövdes ostlöpe att sätte till mjölken med, när den skulle ystas. Skrädesmjöl och salt till korna, fick man heller inte glömma att ta med. Edits föräldrar hade gjort i ordning en säck med mjöl till sina kor, men även Vestins och Norells hade ordnat för sina kor. Korna skulle ha lite mjöl varje morgon och kväll, å salt skulle dom ha å, de va noga de. Diverse mjölkkärl togs också med och så var det naturligtvis halmsäckarna, för man behövde halm att fylla sängbolstren med. Edit minns att hon hade råghalm med sig, för den har längre strån, så den var bättre som sänghalm än den vanliga kornhalmen. Så stor variation i kosten för sitt lilla hushåll hade hon inte. Lite potatis i en påse lades bland flyttsakerna, men det var ju sommar och varmt, så hon kunde inte ha så mycket av den, för den blev snart mjuk och dålig. Några burkar ansjovis var bra att ha, för det var nästan det enda som passade att äta till potatisen i sommarvärmen. De hände ju att de kom nån å hälse på ibland, å då kunde dom ha nån mat me se å. Annars var e väl mest bara grötn å vällingen som man åt. De va många som tog bröd å åt tillsammans med mesen då han va varm, men de tyckte ja inte va nå gott. Att äta halvkokt vassle till smörgåsen, var inget som Edit upp-skattade. Flyktförsök Kreaturen hade inget emot att få flytta till fjällskogen. Där väntade orörda betesmarker, så det var inga svårigheter att få dem med sig. Men de hände att dom kunde göra sig en promenad hem å, emellanåt. De va liksom att då dom hadde vare en vecka eller så där, då kunde dom gå hem, men då fick dom tåga tebacks igen. De var knappast välkomna när de kom hem under fäbodperioden och när ljudet från koskällorna hördes i Sunnansjö, fick den som ägde korna ta dem med sig och gå tillbaka, hela den långa vägen. En fördel var dock att Edit aldrig behövde gå för att leta några kor på kvällen, de sökte sig alltid tillbaka till sin ladugård, antingen på fäbodvallen eller hemma. Ja hadde verkligen tur me de, ja behövde aldrig lete korna, men en del hadde bestyr me de å. Av allt som packats ner i flyttkärran, tyckte Edit att kaffet var det som var mest nödvändigt. De va då rakt de viktigaste, för de va många som kom och hälsa på. Å då var e alltid så, att man skulle bjuda på kaffe. De va som en tradition att dom som kom och gick förbi, dom skulle bjudas på kaffe. När Edit var ung, var det inte bara att öppna kaffepaketet och ta den mängd kaffe som behövdes för att få en god dryck i pannan, utan då fanns det bara omalda kaffebönor att köpa i lösvikt. Det var vanligt att sedan hon tömt vatten i kaffepannan, fick hon också hälla lite kaffebönor i kaffekvarnen och sätta sig på en pall för att mala. Kaffekvarna vi hadde, hon va efter min farmor, å de va en riktigt stor grej, å mitt oppepå, där hällde man i kaffe, åsse var e en låda dit de for när man malde. Hon malde inte kaffet i förväg, utan det skulle vara nymalet när man kokade det, för att få den bästa aromen. I fäbodstugorna lagade man alltid maten över öppen eld, så därför hade Edit en trebent kaffepetter som hon kokade sitt kaffe i. Det var ju inte direkt någon brist på kaffe när hon var i fäbodarna, även om det räknades som litet av en lyx, men Edit minns från tidigare år när tillgången på kaffet var dålig, att hennes pappa vid något tillfälle fick köpa kornkaffe. Det fick han tag i på affären i Skule för en krona kilot. När det var ont om kaffe, kunde man köpa rostat korn att koka av i stället. Det smakade naturligtvis inte lika bra, men med några äkta kaffebönor som tillsats när kornkaffet maldes, så fick det i alla fall lite bättre smak och kanske doftade det lite godare när det kokades också. Edit kunde även minnas från något tillfälle när föräldrarna torkade bark som de malde och blandade med vanligt mjöl för att dryga ut det. De smakade kärvt. Korna följde folket. Flytten till fäbodarna startade så snart korna var mjölkade på morron, för det var en hel del göra som väntade när man kom fram. Man behövde inte ha nån grimma på nån av dom för att leda dom, utan korna dom följde folket dom. Samtidigt som de gav sig av, körde bönderna dit bufferlassen med häst och kärra. De som hade skickat sina kor med till fjället, följde med vid flyttningen, för det var en hel del arbete även för karlarna, innan de kunde återvända hem med de tomma kärrorna, som var högt lastade när färden startade hemifrån. Hästfororna kördes fjällvägen via Viks fäbodar, för även om den blev längre och var både stenig och brant, så var den bättre att köra än den stig som flickorna gick med kreaturen. De kunde gå snett över skogen, förbi Orrvik och Rössjö. Därifrån fanns en upptrampad kostig, brant upp över Blåvikshöjden och vidare fram till den egna fäbodvallen. Men då de va riktigt surt och blött, då var e svårt å komma fram me korna där. Det var gott om myrar längs den vägen och det kunde vara ganska blött och svårframkomligt på vissa ställen. När det inte var långt kvar, skulle man över Sunnansjöbäcken men där fanns en bro. Kara (karlarna) måste ju alltid gå dit några dagar i förväg dom, för å laga till n där bron, för de hände ju att den hadde varte (blivit) skadad av vårfloden. Välstädat Det år som Edit och Stina var i Sunnansjöbodarna flyttade de dit någon dag efter midsommar. Längre tillbaka hände det att korna flyttades några dagar tidigare om försommarvädret hade varit bra. Sedan blev man kvar till slåttanna. Å först av allt då vi komme dit, då var e till å skura opp allting då, å innan man flytte därifrån fick man göra likadant, de va väldigt noga me de, att man skulle ha rent efter se. Innan Saradan skulle man ju hem igen. Det var lika noga med städningen när pigorna lämnade fäbodstugan, för där skulle vara rent och snyggt om någon hade ärende dit senare under sommaren. Golven skurades med rotborste och såpa, men Edit minns inte att hon hade några mattor att lägga på. Möjligtvis att man hadde nån dörrmatta. Å murn, den skulle vara krit vit, man lämne bara det som va svart längst in, resten skulle kritas. Sedan skulle muren vara som en prydnad för stugan och Edit minns inte att hon eldade där under hela tiden. Mat och kaffet kokades i stället ute på blanngäla, bredvid ostgrytorna. Där hade hon också en stor järngryta att värma vatten i och hon höll alltid till utomhus när hon diskade, för inne på gälan hade hon en bänk att ställa diskbaljan på och där ställde hon även upp de nydiskade kärlen. Allt skulle vara rent och snyggt. Smörkärna, träbyttern och separatorn fick vara kvar, dom frakta man inte emellan, men mjölkstävan togs me. Då man komme fram, fick man skynne se å springe ner till bäcken me träbyttern, så dom skulle få ligge där och svälle, för du vet dom hadde ju glesna. I bäcken hade en liten fördämning gjorts, så att det skulle finnas utrymme att lägga ner träkärlen. De fanns en grop så man kunde plocka ner kärna och bytterna dit, å i regel svällde dom till se rätt fort. Både Edit och Stina hade ju en hel del saker som de stoppade ner i gropen. När det gått någon dag och träkärlen blivit täta, skulle de skuras med såpa för att bli riktigt rena, men sedan behövde det ligga i bäcken ytterligare någon dag, för att få bort såplukten. Sedan städningen var avklarade, skulle allt som fanns med på bufferlassen bäras in och ställas på sina platser. Trots att man startat dagen tidigt, blev det ganska sent på aftonen innan allt var klart, så att flickorna kunde släppa in kreaturen, men först skulle Edit lägga en näve mjöl blandat med salt till varje kossa, så de hade något gott att slicka i sig, medan hon bjeste fast dem, en och en i sina bås. Innan flyttkarlarna återvände hem, brukade de se till att fähusen var i bra skick och att bindslena som sattes om halsen på korna när de kom in till sina bås, var på plats. Så var det då dags för första kvällsmjölkningen, innan de båda fjällpigorna kunde krypa ner i sina sängar efter en lång dag, fylld av arbete. Tidiga vanor Klockan halv sex varje morgon, började den nya arbetsdagen. I regel mjölkade Edit först, innan hon började elda under sina grytor. De va väl lite olika de, hur bråttomt man hadde. Om det var mycket arbete, kunde hon börja elda under vattengrytan innan hon satte igång att mjölka korna, då hade hon varmt vatten att diska mjölkkärlen i. Men först på morron, hadde vi kaffe gemensamt me Brita, de va tradition de, att vi skulle gå tillsammans på morron å dricke kaffe. Hon var ensam fäbodpiga i Lill-Västanå fäbodar, så hon uppskattade säkert att få grannar. När det var hennes tur att bjuda på morgonkaffet, gick Edit och Stina över till henne, annars var det Brita som kom. Den som kokat kaffet, bjöd i regel på några skorpor som tilltugg, innan var och en gick till sina kor. Man va väl oppe så där vid halvsextidn på morron, å ungefär halv åtta skulle ja ha korna ute, å sen då skulle man separere, å göra ostn, å kärne smöre, å så där. Besvärlig gödselhantering När kaffetåren var urdrucken, var det dags för de tre pigorna att dra på sig ladugårdskläderna och gå till sina kreatur. Först skulle dyngan som blivit under natten, skyfflas ut. Edit greppade tag spaden som hängde vid dyngkasegluggen och började med att skrapa rent längs rännan där dyngan samlats och så kastade hon ut allt på dyngkasen utanför. Korna var fastbjesta i var sina bås, med huvudena mot ladugårdväggen. De hade inga båspallar utan låg direkt på marken, men man hade satt upp små skiljeväggar mellan varje kossa, så att de inte skulle stångas eller äta upp mjölet för varandra. Bakom dem fanns ett par stockar utlagda som gödselränna och där den slutade var det en liten gödselglugg, en bit upp på väggen. Några moderna redskap fanns inte, utan Edit hade en gammal träspade som hon mockade med. Den var tung och klumpig redan innan hon lastat på dyngan och svår att hantera när hon skulle skyffla iväg gödseln genom den lilla gluggen. Oftast fastnade dyngan på spaden också, för då den var av trä gled inte den färska gödseln av så lätt. Hon kunde få stå och skaka den i öppningen, för att få spaden så pass ren att hon kunde fylla den igen. Å ibland då man tog sats för att kaste ut gödseln, stöp spaden mot nån timmerstock så man fick den i magen, tacka för de, säger hon med ett gott skratt. När hon var ung och brottades med den tunga spaden och dyngan, tyckte hon knappast att det var något att skratta åt. Å då de vart svamp i skogen, då vart korna lös i magen, å då hölls ingenting kvar på n där träskyffeln, så man kunde få hålle på ett bra tag, innan man fått rent. Men de va bara så, de gick bra de. Hon behövde inte ta med sig skyffeln mellan ladugårdarna, det hängde en likadan i var och en av dem, men ingen var lättare att hantera än den andra. Båspallarna var längs långväggarna och mellan de båda gödselrännorna fanns en gång lagd av några brädor, så att det skulle vara torrt och rent att gå där inne. När Edit mockat i alla tre fähusen, fick hon sätta sig på mjölkpallen och börja handmjölka kossa efter kossa. Så snart hon var klar i den första ladugården, bar hon in den fyllda mjölkhinken till fäbodstugan och så var det dags att mjölka den andra besättningen och slutligen den tredje. Inte förrän alla kor var mjölkade släpptes de ut, för man var noga med att alla skulle få komma ut samtidigt, annars blev det bara oreda. Om de mjölkade korna fick komma ut, hörde ju de som stod kvar inne i sina fähus det, korna blev då oroliga och besvärliga att ta hand om. De ryckte och slet för att få komma ut och både de som var inne och de som kommit ut började råma, vilket skapade oro bland samtliga djur, så därför lät man alla vänta tills det var mjölkat och klart. Även Stinas kor fick vänta tills dess Edit var färdig med allt. När de kommit ut på grönbetet stängdes ladugårdsdörrarna igen, dels för att inga flygfän skulle komma in där, men också för att inte korna skulle frestas att sticka in huvudet, om de kom hem under dagen. Ladugårdarna städades varje dag, men den städningen fick vara tills det blev någon ledig stund lägre fram på dagen, för mjölken skulle separeras innan den hann bli avkyld. Besvärliga flygfän Det är gott om myrar i trakten av Sunnansjö fäbodar och Edit minns hur besvärligt det kunde vara för korna vissa dagar, när de var ute och betade av det gräs som växte längs myrkanterna. Det hände att djuren kom springande från skogen med en svärm av ”åt” (mygg, knott) efter sig. Dom vart rakt jagad av flugern, å ja vet int allt, de va stora grejer som kom flygande, de va riktiga blodsugare, ja ha aldrig sett nå liknande. Korna kände till att de kunde bli kvitt de obehagliga smådjuren genom att ställa sig i röken från grytorna, så därför letade de sig till fäbodvallen när det blev allt för besvärligt. Det var inga större problem med mygg och flugor varken inne i fähusen eller i kokhusen vad Edit kunde minnas. Man kunne ju föräras me nån flugfångare ibland, så de gick bra de, däremot va myggen på kvällarna sämre, n del kvällar kunne ne vara rakt besvärligt, man kunde ju inte gå å lägga sej, förrn man fått bort dom. Men ja tro man vart van me myggen, men förste dagarn va besvärlig. En enda liten mygga, kunde ju förstöra nattsömnen om det ville sig illa. Om hon gått till sängs och kanske just skulle till att slumra, kunde myggans gnällande höras i rummet. Efter en stund kanske det tystnade och då anade hon att myggan var i begrepp att äta sitt kvällsmål och då var det ju hon själv som var måltavlan. Korna kunde ju bli i det närmaste hysteriska när de angreps av allt för många flygfän. Ja minns en gång då korna kom hem, dom sprang, å de va alldeles svart me mygg efter dom, jaa de va alldeles kôlsvart. Å de va storen mygg. De va bara till å öppne dörrarn till lagårdan så dom fick spring in. Enda räddningen var att släppa in dem i de mörka ladugårdarna, för då stannade myggen kvar ute i solen. Vatten ur kallkällan När alla kor kommit iväg till skogen fick Edit ta av sig ladugårdskläderna och tvätta av sig lite, innan hon började med mjölkhanteringen. Vatten fanns det gott om i närheten av Sunnansjö fäbodvall, så det hade hon alltid till hands. De va en riktig kallkällbäck där, å sen så var e en kallkälla, som kunne vara kall, den va riktigt kall, å där tog vi vattne, å vattne hadde vi gott om. Källan låg bara en liten bit från fäbodstugan, så det var inte långt att bära de fyllda vattenhinkarna. Pigorna hade en bänk ute på blanngäla där de tvättade av sig och där höll de till med disken också. Vattnet värmdes i en rätt stor järngryta så det fanns alltid varmt vatten till hands. Det blev ju en hel del disk, så det var nödvändigt att ha tillgång till vatten. När Edit hade mjölkat och separerat, skulle alla mjölkkärl och separatorn bäras ut till gälan och rengöras där. Delarna till separatorn fick torka på träbänken men mjölkkärlen hängdes till tork på några störar, där de fick vara kvar tills nästa gång de skulle användas. Inne i fäbodstugan skulle det vara rent och snyggt, så därför sköttes så gott som allt arbete ute på gälan. Den var inhägnad, så även om korna kom hem till fäbodvallen någon gång under dagen, kunde de inte komma in där och nosa bland grytor och mjölkkärl. Trots att man hade en öppenspis inne i stugan, lagades inte maten till där, utan Edit drog fram lite glöd från någon av grytorna och satte pannfoten eller kaffepannan över dem, medan hon ordnade med maten. Edit och Stina hade var sin mathållning, så de åt inte tillsammans. Men de vart nog lite halvdant med maten. Ja tyckte inte om att äta av ostn, men ja vet att de va en del som tyckte de va gott, men nää, ja tyckte inte om de, de blev nog mest vällingen å grötn. Tunnbröd och mjölk hade hon ju gott om, så det blev väl en och annan bryta också. Någon gång kokade hon potatis och åt ansjovis till, för att få i sig lite salt. Maten dukade hon fram inne i kokhuset för att få sitta vid bordet, men sedan tog hon disken ut till gälan, där hon hade både diskbaljan och vattnet. Mjölklån Eftersom Edit hade förhållandevis många djur att ta hand om, fick hon lov att göra ost och blanna varje dag. Det gällde att var och en fick rätt mängd ostar efter den mängd mjölk deras kor lämnade ifrån sig, så hon hade en hel del att hålla reda på. För att få grytan full, måste hon ofta låna någon skvätt mjölk från den ena besättningen till den andra och sedan komma ihåg att återställa samma mängd vid ett annat tillfälle. Man kunde ju inte ysta varje skvätt för sej, utan man fick låna ihop så gryta blev full. De båda pigorna hade var sin blanngäl, så där höll de till med det mesta av arbetet. Där hade de var sina ostgrytor och vattengrytor, men också en träbänk där de kunde ordna med maten och där de brukade diska. Edits gäla var gjord av resterna från ett gammalt kokhus, som stått på fäbodvallen tidigare. När det revs sparades de bästa stockarna och man hade timrat upp en liten inhägnad av dem, där hon hade sin kokplats, medan Stina hade en gärdsgård runt sin gäla. Ja hadde tre gryter inne på gäla min. Ja hadde ju två ostgryter, åsse en särskild vattegryta. Största grytan rymde väl en förti liter om inte ja minns fel, men den lilla hon gick e bara n tretti liter i, å den minsta hadde man för å värma vattne i. När mjölken skulle ystas, fick hon börja med att göra upp eld under de båda ostgrytorna. Så hälldes den mjölk som hon separerat kvällen före och den färska nyseparerade mjölken i dem. Hon gjorde alltid ost av separerad mjölk, för grädden skulle kärnas till smör. Eftersom det var olika mängd i de båda grytorna, värmdes de inte lika fort, men när mjölken blivit lagom varm i den ena, fick hon hälla lite ostlöpe i den och röra om. Sedan skulle alltihop stå och ysta sig. Under tiden fick hon passa den andra grytan så att mjölken i den inte hann bli för het, för den skulle inte vara mer än 37 grader, när löpen slogs i, annars blev osten seg. Edit behövde inte någon termometer, hon kände med fingret när gradtalet var det rätta. När ostmassan från den första grytan var klar, östes den upp i ägarens ostkar. Ostar i långa rader Hennes föräldrar hade egna mindre mått till sina ostar, likaså hade bönderna sina speciella ostmått, men de var rätt stora, eftersom de hade större mjölkmängd att förädla. Den färdiga ostmassan packades ner ordentligt och hon fick klämma hårt runt kanterna, så att det inte blev några tomrum. Måtten hade små hål i botten, så att vasslen kunde sippra ur. Sedan ställdes det fyllda ostmåttet på ett tråg, där den vassle som var kvar kunde droppa ner. Efter det fick Edit lägga på mera ved under grytan, för att vasslen skulle börja koka medan hon tog hand om osten ur den andra. Av vasslen gjordes blanna och även då måste grytorna passas, för det fick inte bli för hett, då kunde den koka över. De hände ju de å iblann, å man fick ju passa så de inte brände fast å, så man skulle ju stå å röra jämt. Å kokte inte gryta hela tidn, då vart inte messmöre bra, den fick inte stanne, men de hände ju de å. Blannkoket tog tid. Även om hon försökte passa sina grytor noga, kunde något komma emellan som gjorde att hon inte hade ögonen på dem hela tiden. Fähusen skulle hon ju passa på att städa under tiden, så då måste hon ju gå ifrån. Kanske var det några kor som kom på vallen och började stångas, eller så var det en regnskur som hindrade henne i arbetet. Kanske blev kaffepausen lite längre än beräknat och då passade blanngrytan på att vara olydig. Om vasslen kokade över, rann den ju ut över veden som blev blöt och slocknade, så då fick hon hämta ny ved och börja om. När koket stannade av sedan vasslen kokat ihop och blannan börjat bli tjock, sjönk det tjockaste och den blev tunnare ovanpå. Då var det svårt att få den jämn och fin, för om koket avstannat blev kvalitén på den färdiga blannosten inte lika bra. Det tog ju många timmar från det att vasslen började koka, tills att den var klar att hällas upp, så det kunde hända en hel del under tiden. Så småningom hade vasslen kokat ihop till en ljusbrun trögflytande massa och då var blannan klar. Den östes då över till ett trätråg och då skulle den i allmänhet röras tills den blev helt kall. Var e så att de inte blåste na, då kunde man låte blanna bara stå tills den blev kall, å då vart e nästan bättre messmör. Men var e så att de blåste det minsta, då var e som att blanna vart grusi på nå sätt, ja vet inte varför. Alla eftertraktade ju den släta, lena mesen, men om den blev grusig var det ju inget att göra åt saken. Medan blannan kallnade ställdes den på bänken inne på gälan, men om det var minsta lilla vinddrag i luften, fick Edit sitta där och röra om i blanntråget tills att mesen kallnat. Det fyllda ostkaren som stod och droppade över ett annat tråg, skulle vändas på emellanåt de första timmarna, men sedan ostarna torkat någon dag, tömdes de ur måtten och ställdes in på någon av hyllorna i boden. Hon fick ju vara noga med att sätta rätt ost på rätt hylla, så att var och en fick de ostar de skulle ha. Även sedan de hamnat inne i boden, skulle hon ha uppsikt över dem. Hadde man gjort riktigt, vart e som en hinna på ostn, som vart liksom ett skar (skare), men man skulle vara väldigt noga, å i regel möglen inte heller då, nää han gjorde inte de. Under de dagar korna vistades i fäbodarna, hann det bli rätt många ostar och en del av dem sparades tills långt fram på vintern. När man skulle äta av den, skar man bort den hårda ytan, sedan var de mjuka och fina invändigt. Då va n ju bätter än då han va färsk. De vart lite annorlunda smak på n då. Edit tyckte de färska ostarna var rätt smaklösa, men när de lagrats en tid blev de riktigt goda. Både vitostar och blannostar lagrades på hyllorna inne i boden under hela tiden hon var i fäbodstugan, så innan det var dags att återvända hem, hade hon många ostar att hålla ordning på. Eftersom Edit hade så många kor att ta hand om, fick hon göra ostar alla dagar, även på söndagarna. Sedan både vitostar och blannostar var iordning-gjorda för dagen, skulle grytorna diskas och borstas rena, så att de var klara att tas i bruk nästa morgon. Ingen brist på ved Det behövdes mycket ved, för Edit eldade under tre grytor varje dag, men hon minns inte att det var någon brist på den. Karlarna som körde upp till fäbodarna med bufferlassen, brukade ordna så att det skulle finnas tillräckligt för sommarens behov och de travade upp den ute på fäbodvallen. Om vädret var bra, var den ju torr och fin att elda med, men det var sämre om det regnade. Men då fick man ju ta nerifrån, för man hadde ju ingenting å lägge över kastn me. Men ja minns inte att de regne na på den tiden, de va bara vackerväre. För säkerhet brukade någon av bönderna komma upp till fäbodarna ibland, för att se om hon hade behov av mera ved. Trots att hon hade så många ostar uppradade inne i fäbodstugan, tog de sällan med sig något av dem, när de återvände hem. Klockornas klang skrämde henne Edit hade alltid tre krukor med grädde inne i den mörka och svala ostboden. Den ena var det föräldrarna som ägde men så hade Vestins och Norells var sin. Ja fick ju kärna smör mest varje dag, för alltid var e nån kruka som va full. Å ja minns en gång då ja stog inne i boden och kärne smöre. Ja börja höra kyrkklockor så tydligt, så ja tog smörkärna å gick ut på bron å fortsatte där. Upp till Sunnansjö fäbodar kunde man inte höra kyrkklockorna, varken från Nätra eller Sidensjö kyrka, men av någon anledning hörde Edit dem så tydligt. Åsse fråga Stina; ” men stå du ute å kärne?” Jaa, svara ja, de vart så varmt inne, så ja ville gå ut. Ja skämdes å tala om att ja hadde hört kyrkklockern, men ja hörde dom alldeles riktig. Ja ville ju inte berätta för Stina att ja va harigen int, men smöre vart e ju iallafall. Vad som gjorde att hon så tydligt hörde kyrkklockorna kunde Edit inte förstå, men hon tyckte det kändes kusligt att stå kvar inne i den skumma boden och höra ljudet. Om det var inbillning eller äkta är det ingen som vet. Föränderliga tider Sunnansjö fäbodvall har nog ändrat utseende en hel del under årens lopp. Som barn fick Edit vara där sin mamma någon sommar och då minns hon att de båda bodde i ett litet gammalt kokhus, som var så glest så vinden ven in mellan stockarna där. De va väl omkring nitton-hundrasjutton-arton nånting, å då va vi däri gammkokhuse, å där var e luftigt. Blåste ne, så blåste ne rakt in mellan stocka där. Ja vet inte om murn va så bra heller, vi elda nog inte nå mycke i den, vi elda nog mest utomhus. År 1920 revs det gamla kokhuset och det var nog stockarna från det, som Edits blanngäla byggdes upp av. Den större fäbodstugan, den som fortfarande finns kvar, sattes upp samma år. Det var två dörrar på den och en vägg på mitten längs taknocken, så de fäbodpigor som bodde där, hade var sin halva av stugan. Edit och Stina bodde ju i den stugan, men de hade var sin ingång, så de hade ändå var sin bostad. Borta på grannfäbodvallen var Brita Norberg ensam, men det växte ingen skog emellan de båda vallarna, så man hade kontakt med varandra dagligen. Britta, de va en väldigt fin människa, å hon va där me korna hela sommarn. Helgdagsfrämmande Edit kommer ihåg att hennes föräldrar brukade komma på helgerna. Eftersom de inte hade några djur att ta hand om hemma, var de ju rätt lediga, så de kunde gå hemifrån någon dag. På natten samsades alla tre i den enda säng som fanns inne i kokhuset. Då kunde dom ha lite gott med se, som dom bjö på. Även en del ungdomar brukade komma och hälsa på när det blev helg, men Sunnansjö fäbodar hade inte använts på många år när Edit och Stina var fäbod-pigor, så traditionen med dans i fäbodarna var bruten. När Saradagen nalkades, var fäbodtiden över för då skulle man börja med slåttanna hemma. Då kom Edits pappa och de andra karlarna i byn med hästar och kärror, för nu skulle allt som fraktats dit köras hem igen. Alla ostar packades ner i speciella lådor med lock på, sängkläder, kläder, mjölkkärl och det som fanns kvar av mat och kaffe, skulle med hem. Kvar i stugan blev bara möblerna, halmmadrassen, träkärlen, järngrytorna och lite porslin, för man räknade ju med att det skulle användas nästa sommar igen. Men det blev ingen nästa sommar för kreaturen uppe på fjällskogen, för bönderna i Sunnansjö slutade flytta dit med dem. Edit och Stina var de sista fäbodpigorna där, men många av de andra fäbodvallarna nyttjades ytterligare några år och av dem var det Brita som blev kvar längst. Hjortronplockning Fäbodstugan var ju ändå ett fint utflyktsmål och Edits föräldrar fortsatte att använda den som bostad någon helg varje sommar ett antal år framöver. De hade sina hjortronmyrar som de besökte varje sommar och då var stugan bra att bo i, även sedan fäbodtiden var över. Då man hadde flytta hem me korna och gjort bort slåttanna, då va vi ju opp till boern å plocka hjortron, de va liksom en tradition de, å då bodde vi i fäbodstugan. Myrarna gav ju inte skörd alla år, men det hade blivit en vana att när slåttanna var undanstökad, skulle man ta ett par semesterdagar, för att se om myrarna hade något att erbjuda. Då togs matsäck med, oftast mjölk, smör och bröd. Några sängkläder behövdes inte, utan halmmadrassen som användes under fäbodtiden fick duga som underlag. Eftersom det var sommar och varmt ute, låg man med kläderna på och tog bara någon rock eller tröja över sig under natten. Du vet de va ju bra långt å gå, så man ville inte bära allt för mycke. Förhoppningsvis hade man hittat bra med bär, så det var ändå en hel del som skulle bäras på hemvägen. Det kokhus som Edit bodde i, sattes upp omkring år 1920 och då revs den gamla uttjänta stugan. Från det att den byggdes fram till år 1929 när Edit och Stina flyttade in där, hade den stått oanvänd. Men de va väl na ljushuvve som tyckte dom skulle börja igen, men de blev bara ett år, sen vart e slut. I den som revs bort hade man inget mellantak, men när den nya byggdes gjordes ett innertak i den. Konstigt åkdon Det har skett stora förändringar under Edits levnadstid. I hennes barndom fanns ju bara hästskjuts att anlita om man skulle färdas någon längre sträcka. Ja va inte gammal när Erik Westin, som ju var gammal då och bodde i granngårn, hadde tagit giggen å fare till Näske. När han kom tillbaka, va han alldeles vettskrämd, för han hade mött en vagn i närheten av Bjästa, som inte hade nån häst framför se. Det var sommaren 1912 när Erik fick se sin första bil. Men han berättade också att det hade kommit en snäll gubbe ur den hästlösa vagnen och hjälpt honom förbi den, för det var inte bara Erik som blivit rädd, hästen var också skräckslagen. Originalet till den här bilden från Sunnansjö fäbodar, har Lennart Forsberg i Sunnansjö lånat ut. Kortet togs sommaren 1929 och då var den här dubbelstugan tämligen nybyggd. Det är Edit och Stina som sitter med var sina ostmått i händerna. Edits mamma håller i kvigan, som fått stanna hemma den där dagen, eftersom hon inte var riktigt frisk.

Kornsjö fäbodar

Titel: Kornsjö fäbodar

Upptecknare: Birgitta Wedin

Meddelare:

År:

Socken/stad: Kornsjö, Sverige, EU, Nätra socken, Sverige, EU, Örnsköldsviks Kommun, Sverige, EU, Västernorrlands län, Sverige, EU

By/kvarter: Kornsjö, Sverige, EU, Nätra, Örnsköldsvik, Västernorrlands län

Inom Nätra fjällskog, ligger ett stort antal gamla fäbodställen som nyttjats under många år. När de byggdes upp vet jag inte, men fram till någon gång in på 1930-talet var de flesta i bruk enligt tradition. Så småningom blev det så att bönderna ordnade med beten hemma och då behövde de inte längre den växtlighet som fanns på skogens marker och då började stugorna förfalla allt eftersom. Därför får vi vara tacksamma att det bevarats en eller ett par stugor på de flesta fäbodvallar inom området. På Kornsjöbovallen finns två stugor kvar, den ena är renoverad invändigt och möblerad med ett rätt stort bord, en soffa vid ena väggen, ett par stolar samt en vedkamin. Ostbodarna har gjorts om till sovrum med sängbritsar, för den som vill njuta av tystnaden och lugnet på vad som kallades för fjället. Den sista oktober 1995 var en vacker höstdag med strålande sol och spegelblanka sjöar och lite rester kvar av de gula höstfärgerna, när jag åkte till Bjällsta för att träffa Evert Höglund. Han hade lovat berätta för mig sina minnen från barndomen, när han fick hjälpa mamma Gertrud, med fäbodbestyren uppe vid Kornsjö fäbodar. Året var 1938 och det var sista gången någon från Kornsjö by nyttjade skogsbetet på fjällskogen. Man flyttade upp i början av juni och blev kvar till en bit in i augusti. Gertrud arbetade och bodde där så gott som hela sommaren, tillsammans med sin då 11-årige son Evert. Hon hade totalt sjutton djur att ansvara för. Det var gårdens egna tre kor men även Erik Olov Vestins skickade fyra kor med henne och bönderna Ernst och Ville Kristofferssons som hade sin ladugård tillsammans, lät tio kor Morsan skötte de korna åsse hadde vi tre stycken, men sammanlagt hade vi sjutton mjölkkor som vi skötte om där. De lämnade en del av sina kor hemma, för att ha tillgång till färsk mjölk under sommaren. Gertrud hade många kor att ta hand om morgon och kväll och hon måste mjölka alla för hand. Dessutom skulle varje besättnings mjölk förvaras för sig, sedan den var silad och separerad, för var och en skulle ha smör, ost och mese från sina egna djur, så det var mycket att hålla reda på. Hon hade ensam ansvaret för arbetet, men även Evert fick prova på konsten att mjölka. Det var väl inte hans favoritsyssla, men mamman hade tilldelat honom en del andra sysslor också, som att mocka ut dyngan, ordna med veden, dra separatorn och titta till blannkoken, och det passade honom bättre. Pelle Kristofferssons i Kornsjö hade också sina djur på fäbodskogen det året och där var det dottern Helga, som tog hand om de sex kossorna. Totalt var det 23 djur, som hade sitt mulbete på Kornsjöboskogen. De andra bönderna i byn, Konrad Kristofferssons, Israel (Iske) Perssons och Christoffer Perssons, hade slutat med fäbodlivet och hade sina kor på hemskogen hela sommaren. Svårframkomlig väg När man skulle flytta till fjälls, följde ägarna till djuren med. Evert kommer ihåg att det var dåligt väder, regnigt och blött den dag man flyttade, men dagen var bestämd så man vandrade ändå den ca en mil långa vägen dit upp. Det tog närmare fyra timmar, innan hela karavanen var framme vid Kornsjöbodarna. Både folk och fä gick hela vägen i ett sträck utan någon vila. Alla kor hade släppts ut samtidigt från de olika ladugårdarna, för att man skulle kunna hålla ihop hela flocken. Karlarna, både de som körde flyttlassen och de som bara följde med, tog kärrvägen längs sjön, via byarna Bjällsta och Rössjö. Å där körde vi åt Sandlia. Innan de kom fram till Rössjöskogen, gick de förbi Björsby fäbodvall. Redan då var fäbodlivet avslutat där och det fanns bara några knutstenar kvar, som påminde om den forna fäbodvallen. Sedan kom man in på fjällvägen som gick genom skogen, uppför Sandlia, förbi Brunnsmyrarna och Surbäcken mot Viks fäbodar. Där fanns en besvärlig passage, som kallades Viksbo Skraveltjärn. De va den besvärligaste passagen, de va bara sten, men sen körde vi över Viksbovallen och genom en ravin då vi skulle över Viksbobäcken, å då minns ja att de va ganska mycke vattn där. Det var stenigt och besvärligt att komma fram där, men med en hel del möda kom man fram.. Därifrån gick färden vidare, men hästarna fick ta sats för att komma uppför ravinen på andra sidan, där kärrvägen slingrade vidare genom skogen, förbi några små myrar och kom så småningom fram till Kornsjö fäbodvall. Å där var e ganska skaplig väg oppöver. Den fjällvägen nyttjades tidigare av många, för den fortsatte vidare upp till Bjästa och Västanå fäbodar. Bufferlassen kördes med hampkärran, som var en tvåhjulig kärra med järnskodda trähjul. Någon fjädring fanns inte på den, så det skumpade och skramlade ordentligt, när man kom vägen fram. Evert följde karlarna och han minns att där vägen var någorlunda bra, kunde han få sitta uppe på lasset och åka med en bit. Med kreaturen gick man delvis en annan väg. Det var totalt fyra grupper kor och varje ägare tog hand om sin egen besättning, där en person gick först och höll i repet till grimman som man satt på ledarkossan. Bakom följde resten av gårdens kor och sist i raden gick en person som såg till att alla djur kom med. Å då ledde man korna åt Bjällstabodarna, Orrberget och över Surbäcken innan man kom till Viksbo Skraveltjärn. Fram till Rössjö, gick man samma väg som bufferlassen, men därifrån vek man sedan in på en skogsstig som gick lite gent. Den vägen var delvis allt för brant och inte farbar med häst och kärra. När någon hade ärende hem under fäbodtiden, tog de alltid vägen över Orrberget. Arbetsam vandring Efter att man kommit upp till Kornsjö fäbodar, togs korna in i var sina ladugårdar. Där gav man dem lite att äta och sedan fick de stå kvar tills dagen efter, för att vila ut och bekanta sig med den nya miljön. Alla fähus behövde inte utnyttjas, eftersom ett par av bönderna hade sina djur hemma. De fanns gott om utrymme för de kor som va me. Christoffer Persson, som allmänt kallades för Rik-Persson, hade slutat nyttja fäbodskogens marker så deras fähus var tomt. Eftersom det var i gott skick sattes en del av korna in där, resten fick vara i två av de andra ladugårdarna på vallen. Totalt fanns det fem kokhus och lika många ladugårdar på Kornsjöbovallen då, tidigare hade det även funnits en torparladugård där, men den hade förfallit. Vi ägde ju inte nånting där, utan våra kor inhyste vi i Rik-Perssons lagård, de va bara tre lagårdar som användes den sommarn. Alla var trötta och hungriga när man äntligen nådde målet. Hampkärrorna ställdes framför de fäbodstugor som skulle bebos och hästarna släpptes fritt på vallen och fick beta av den saftiga grönskan. Allt folk samsades i det ena kokhuset och där dukades matsäckssmörgåsar och mjölk fram. Någon gick upp på taket för att ta bort täckningen över skorstenen, en annan hämtade ett fång ved och så gjordes en värmande brasa i den öppna spisen. Olga, som var gift med Ville Kristoffersson, hade med sig en bit salt fläsk. Å ja minns att hon skar till stora fläskskiver å grilla i öppenspisn, å de va ju liksom ovanligt. Det var gott, men Evert hade aldrig förr varit med om att grilla fläsk direkt i brasan. Sedan åt man smörgåsar och mjölk, men alla längtade efter en kopp kaffe, så någon hämtade vatten från kallkällan och fyllde den trebenta kaffepannan, som sattes över elden när den falnat något. Snart spred sig en härlig doft av nykokt kaffe i stugan och alla bjöds på den livgivande drycken som avslutning på måltiden. Storstädning Någon längre vila var det inte tid till, för fäbodstugorna skulle städas så att man fick bära in vad som fanns med på bufferlassen innan karlarna återvände hem. Sängarna skurades och bäddades med rena sängkläder. Matlådorna bars in i boden och ställdes inne för där var det svalt. Golv och väggar skurades med såpa och när allt var klart, lades rena mattor på golvet och man hämtade några kvistar björkris att pryda med. Byttor och en del andra träkärl hade förvarats i stugan hela vintern, så dem bar man ut och fyllde med vatten och de fick stå och svälla någon dag innan de rengjordes. Den stora blanngrytan som legat upp och nervänd ute på blanngäla, skurades ren från rost och putsades noga. Den skulle vara ren och blank innan man kunde börja göra ost och blanna. Å blanngäla den va inhägnad, så att inte korna skulle komma dit. Ibland så komme dom mitt på dan å ställde se i röken, men oftast stack dom iväg till skogen. En del av karlarna satte igång med små reparationer på byggnaderna medan ett par andra började hugga ved. Bopigorna behövde mycket ved, för när de ystade och kokade blanna hade de eld under grytorna en stor del av dagen. Man eldade även i den öppna spisen, för den användes både vid matlagning och för att värma vatten till disk och städning. På aftonsidan återvände de som hjälpt till med flyttningen. Kvar blev bara Gertrud och Evert, som bodde i ett av kokhusen och Helga, som hade en egen liten fäbodstuga. För dem återstod nu bara arbetet med kvällsmjölkningen, innan de gick till sängs. Nästa dag började fäbodlivet. Man steg upp vid sextiden på morgonen och mjölkade. Gertrud, som hade så många kor att ta hand om, hade ett drygt arbete innan hon mjölkat och släppt ut dem alla på skogen. En av de egna kossorna brukade Evert få mjölka, sedan han först mockat ut dyngan, så att det skulle vara rent. När ladugårdsarbetet var undanstökat, bars mjölkhinkarna in i fäbodstugan för då var det dags att skilja grädden från skummjölken. Evert fick dra separatorn medan hans mamma hällde mjölken i separatorskålen. Sedan skulle mjölken förädlas. Sen då va ju uppgiften att ysta, vi slog ju i löpe då, åsse tog vi opp vitostn då å knåda ur vasslan. Gertrud skötte själv osttillverkningen och när mjölken värmts till 37 grader slog hon i ostlöpe, sedan fick allt stå och ysta sig. Då skar den så då mjölken å de vart ostn, de vart nästan omgående. Då öste hon över den i ett ostkar, där vasslen klämdes ur. För att få upp alla ostsmulorna, använde hon en smälta som var en tunn kvast gjord av betat björkris (barken var avskalad). Med den fångade hon upp de sista ostresterna, så att vasslen skulle vara ren när den skulle kokas till blanna. För att osten skulle bli tät och fin, fick hon klämma och trycka till ordentligt längs kanterna på ostkaret. Sedan ställde hon det över ett kärl, där de sista dropparna vassle fick sippra ur. Efter någon dag hade osten torkat till så att hon kunde stjälpa upp den och ställa den på en hylla i ostboden. Där fick den torka ytterligare och varje dag blev det allt fler ostar som skulle vändas för att torka jämt runt om. Samtidigt fick hon se till dem så att de inte började mögla i sommarvärmen. Gammosten och blanna I bland gjorde Gertrud gammelost och då använde hon oskummad mjölk för att osten skulle bli riktigt fin. Det var lite mer arbete med den, för sedan hon tagit upp ostmassan och packat den i ostkaret, fick den torka till ett par dagar innan hon stjälpte över den i en handduk, som hon sedan knöt ihop. Då kokas den, å sen hädde man den i kare å den fick stå å mogna, om den koktes i vassla eller i saltvattn, de kommer ja inte ihåg. Men de vart ju en annan smak på n där gammelostn, å den kan väl jämföras me portsalutn idag. När tillräckligt lång tid hade gått, togs handduken med osten upp och fick kallna. Därefter ställdes den att torka, tillsammans med de andra ostarna. Också gammelosten skulle vändas och putsas medan den lagrades. Det sades att gammelosten var bäst, när den lagrats så länge att den kunde gå till matbordet själv. Det kunde bli mask i den, men vissa påstod att då var osten som bäst, men det sades nog mera på skämt. Vasslen skulle kokas ihop till blanna (mese). Å värsta jobbet de va å koke meseost. Det tog lång tid, cirka fyra timmar, innan den tunna vasslen blivit till en fast guldgul massa. Evert fick se till att ha lagom med eld under grytan, för i början var det lätt att den kokade över. De va mitt jobb de å stå å röre i n där gryta. Även då användes blannsmältan, för med den fick han slå ner kall luft i grytan. Allt eftersom timmarna gick, dunstade vätskan bort och mot slutet, när mesen börjat bli tjock, måste han elda försiktigt och röra om hela tiden. De va ju de sämsta de, för de fick inte bränne vid, å var e för hett då var e lätt att de brändes. Det var noga med att han rörde ordentligt, för mesen blev förstörd och inte alls god att äta om den brändes. Grytan var ju stor så han hade en lång träspade att röra med. Den skulle vara av trä, de fick inte vara metall inte. När mesen var klar, östes den upp i ett avlångt blannkar som var gjort av trä, där den fick torka någon dag. Då gjorde man samma sak där, man tömde opp n i kar å då blev e avlånga mesostar. Efter någon dag tömdes mesen ur och fick torka ytterligare och då ställdes den på en hylla i boden. Å dom kunde man bevara nästan hur länge som helst, sen dom hade vôrte torr igenom. Mesosten togs fram och revs på ett rivjärn, när man skulle äta av den. Då rördes den ut med grädde och blev ett gott pålägg på tunnbrödet. De va väldigt gott. När blannkoket var klart, hämtade Evert vatten från kallkällan och slog det i grytan. Sedan skulle den borstas väl, för det fick inte finnas några blannrester kvar i den, när mamma Gertrud skulle ysta nästa gång. Ibland kunde hon få göra flera ostar samma dag, så när hon var klar med den första omgången, fick hon hämta nästa mjölkbytta och börja ysta innehållet i den. Hon fick ju hela tiden skilja på de olika ägarnas mjölk, så det var mycket att hålla reda på för den som åtagit sig att sköta flera kobesättningar. Det var nästan alltid eld under grytan på blanngälan under vardagarna, men man naggade inte på söndagsfriden. Dags att kärna smör Grädden som separerades från mjölken, tömde Gertrud i det kärl ägaren skickat med och sparade den under cirka en veckas tid, innan hon kärnade smör av den. Alla hade skickat med egen hink eller en filstut som deras grädde skulle förvaras i. Kristofferssons hade en så kallad dragkärna som tagits med till fäboden och även separatorn var deras. Dragkärnan vevades och var modernare än de vanliga träkärnorna, där töreln skulle dras upp och ner i grädden. Hemma var Evert van att kärna med den vanliga träkärnan, så han tyckte det var både lättsammare och roligare med dragkärnan. Han fick veva den till smöret klumpat ihop sig, men sedan tog Gertrud över arbetet. Hon öste upp smöret ur kärnmjölken och lade det i ett trätråg där det tvättades i flera vatten, tills det var helt rent från kärnmjölk. Evert fick kila efter mera vatten från kallkällan så att hon skulle ha tillräckligt av det. Det var bara ca 50 meter till källan, som låg i kanten av Bodmyran. Vattnet var inte särskilt bra där, men det fanns inget annat vatten att få tag i vid Kornsjöbodarna. Av kärnmjölken kunde man göra kärnmjölksost, men Gertrud hade så mycket arbete ändå, med alla djur och all mjölk som skulle förädlas, så hon gav den till djuren. Hopplös grädde Kossorna släpptes ut från sina ladugårdar på morgonen och kom i allmänhet tillbaka, när det var dags att mjölka dem till kvälls. Om det var riktigt varma dagar, hände det att de kom hem till fäbodvallen någon stund mitt på dagen också. Alla kor följdes inte åt när de tågade iväg på morgonen, utan var besättning gick för sig och höll ihop sins emellan. En av kobesättningarna som Gertrud och Evert hade hand om, var inte lika säker som de andra, att komma hem till kvälls. På sensommaren var det inte alls ovanligt att de fick gå ut och söka dem, när det blev mjölkdags. Å då kunne vi få gå långt innan vi hörde koskällern. Vid ett tillfälle var de borta i två dygn. Så småningom kom de hem själva, men då hade de ju inte blivit mjölkade så juvren mjölkstinna och Gertrud satte igång att mjölka dem på en gång. Men de gick inte å kärna smöre av den grädda. När man separerat mjölken och skulle kärna smör av grädden, klumpade den inte ihop sig, trots att Evert vevade kärnan timme efter timme. Då hadde mamma fått de tipset, att hon skulle lägge en kopparslant i kärna, när de inte ville bli smöre där, men int hjälpte de. Som sista utväg provade hon att slå lite ostlöpe i grädden, för att se om det skulle lyckas då, men nej, det var helt omöjligt. Till slut fick man kassera grädden, den var oanvändbar. Mjölken hade troligen varit i juvren för länge och därför blivit dålig. Ljusa sommarkvällar På försommaren var det ljust så gott som dygnet runt och det var lätt att göra sysslorna. Även om man behövde gå ut för att leta kossorna sent på kvällen, var det ändå så ljust att man kunde ge sig ut i skogen. Ja minns, en besättning, dom bruka vara borte nån gång, så man måste fara å lete dom, å när de då vart höstn, då var e sämst då dom for å lette soppen. På sensommarens började det skymma rätt tidigt, då kunde man inte gå någon längre sträcka för att leta de kor som inte kommit hem. Inne i fäbodstugorna blev det också skumt och Evert kommer ihåg att hans mamma brukade tända fotogenlampan, som gav ett behagligt sken där inne. Även i fähuset behövdes det lite lyse, så hon tog med sig en lykta dit när det var mjölkdags. Trots att Evert bara var 11 år hade han mycket arbete med veden, för det låg på hans ansvar att klyva och stapla den. Senare på sommaren när vedförrådet började tryta, fick han gå till skogen och hugga mera ved. Varje gång mjölken skulle ystas, var det han som skulle hämta veden, sköta elden och passa grytan, så då gällde det att ha några vedpinnar inom räckhåll. En hel del vatten skulle värmas, för det blev mycket disk och ibland skulle Gertrud tvätta upp kläder och sänglinne och då behövdes ved att värma tvättvattnet med. Långt till handelsboden Någon gång emellanåt behövdes varor från affären, för att det inte skulle bli allt för ensidig kost under sommarveckorna. Då gick Gertrud, Evert och Helga stigen ner mot Viks fäbodar och vidare till Fjällåkern för att handla. Då var e en varubil som komme varje torsda opp till Fjällåkern på en viss tid, så vi gick dit då å handle de vi skulle ha. Frans Westman kom då med sin varubil, han kallades allmänt för Kött-Westman för han var slaktare, men han hade även en livsmedelsaffär i Bjästa. Varorna skulle sedan bäras hela vägen upp till Kornsjö-bodarna. Trots att fäbodvallen ligger långt från närmaste by, fick man ofta besök på söndagarna, i synnerhet under den tid när bären började mogna. Hjortronplockare sökte sig gärna till de många myrarna uppe på fjällskogen och Evert blev ofta ombedd att följa dem och visa var hjortronen fanns. Han uppskattade inte de turerna så mycket. Däremot gick han gärna själv ut och plockade, för han kände väl till skogsmarkerna på fjället och den bästa bärmyren behöll han för sig själv. Vid ett tillfälle kom Lovisa Kristoffersson för att plocka hjortron och hon ha Evert med sig som vägvisare. Ja ville ju ogärna följe me, men n här Lovisa hon ville absolut att ja skulle följe me na. Han visade henne till en bra myr där hon fick plocka sina bär, men själv gick han en bit längre bort och fyllde sin hink. Å ja hörde ju att hon ropte på me, å sen ja hade fullt, då gick ja ju till na. När han kom tillbaka för att se hur det gått för Lovisa, hade hon ramlat och stukat foten i ett myrhål och satt där och väntade. Hon kom inte upp själv, så Evert fick hjälpa henne på benen. Å då hon steg opp, då såg vi att hon satt på en huggorm. Lovisa blev alldeles skräckslagen, trots att hon inte blivit biten av den, men när Evert kollade upp lite bättre, upptäckte han att det bara var ett tomt ormskinn hon suttit på, så den panikslagna Lovisa kunde lugna ner sig lite. Lovisa hade ont i foten och det var lite svårt för henne att stödja på den, men Evert bröt en käpp, som han gav till henne och med den i handen, haltade hon tillbaka till fäbodstugan. Att följa gamla tanter i skogen var inte vad Evert eftertraktade, däremot tyckte han bättre om när några äldre gubbar kom upp för att leta hjortron. De kunde ju komma nå gubbar ifrån Långnäs å visa mej, dom kände väl till mera än va ja gjorde, å då fick jag nya ställen. Då fick han följa med dem och fick på så vis tips på nya myrar. Tätörten växte på fjällskogen Det blev ju lite variation i kosten när man plockade bär, annars var det naturligtvis mycket mjölkmat under tiden i fäbodarna, men Gertrud gjorde ibland täte av mjölken som omväxling. Då fick Evert gå ut på någon myr i närheten och plocka några plantor tätört. De lades ner i en kaffekopp som sedan fylldes med färsk mjölk. Koppen ställdes in i ostboden och efter några dagar hade det blivit tätmjölk i den. Då plockades plantorna bort och täten hälldes över i en bunke som fylldes med mjölk och sedan satte man ett lock över. Täten ställdes in på en hylla i boden att mogna och någon dag senare hade den blivit färdig att avnjutas, antingen till frukostgröten eller så smulade man ner tunnbröd och gjorde tätbryta. Helga Kristoffersson bodde ensam i sin fäbodstuga, men varje lördag kom Otto Lindblom upp till henne på friarstråt. Han hade en resegrammofon och ett antal grammofonskivor, som han tog med sig, så på kvällarna vevades grammofonen upp och man lyssnade på musiken. Å den fick vi ja ha där oppe då, å spela på. Otto var inte bara intresserad av Helga när han kom. Han tyckte också om att fiska och Evert brukade få följa med på olika fisketurer. På lördagskvälln gick vi till Viksbobäcken å mette öringen, å då fanns e gott om öring i n där bäcken. Evert såg alltid fram mot helgerna när Otto skulle komma, för han hade alltid något gott med sig, eller en färsk dagstidning. Murkrus Inte bara till fjällhälja utan alltid på lördagarna piffades fäbodstugorna upp lite extra. Askan togs bort ur öppenspisen och muren borstades ren från sot och kritades runt om. Det var vanligt att ta med sig en påse krita och en del av den hälldes i en skål. Vatten slogs på, tills det blev en lagom smet att måla muren med. Sedan den var vit och fin, brukade både Gertrud och Helga göra vad som kallades murkrus. Då blandade de mera kritapulver i skålen sedan muren var kritad, för att skulle bli tjockare. Sedan skar de ut en blomma eller någon annan figur ur en pappbit och lade på den tjocka kritgröten dit och så klämdes figuren fast mot muren. När pappen togs bort, hade man fått en upphöjd bild på den nykritade muren. De vart litte annorlunda å de vart ju fint de där, men de räckte ju inte så länge förrn de vart svart. När hela stugan var uppstädad, gick man till skogen och bröt björkris att pryda med och som avslutning plockades några ängsblommor som sattes i ett glas på bordet. Gertrud var mån om att det skulle vara fint i stugan, för där skulle ju hon och Evert sitta när de åt. Vi åt inte ini ostboa inte, för där åt råtterna. Det var inte alltid så lätt att hålla de små inkräktarna borta från allt gott som fanns där inne. Å iblann gick vi ilag me Helga å drack kaffe. En bra jägare Evert trivdes med fäbodlivet och hade aldrig långtråkigt under sommaren i fäbodstugan, trots att där inte fanns några lekkamrater. Han ägnade sig också åt lite småviltjakt när tillfälle gavs. Det fanns gott om skogsmöss, inte bara ute i skogen utan de letade sig gärna in i stugans ostbod. Man stog där å drog separatorn, åsse kom dom där fram på golve. Evert minns att de ofta kom kilande över golvet, när han stod där inne och objudna gästerna ville han inte ha i stugan, så han funderade lite hur han skulle gå till väga för att fånga dem. Mamma hadde ju russina me se, så ja tog några å hedde i en påse. Det gick inte lång stund förrän råttan upptäckte att det fanns godis att hämta och kröp in i påsen. Då nöp ja igen påsn, åsse hadde ja råtta där. En helg under sommaren var det lite extra högtidligt, då firades fjällhälja och då kom folk i olika åldrar upp till bopigorna på besök. De hade mat med sig själva och en del av karlarna hade också flaskan med sig, så det kunde bli rätt livat på fäbodvallen, innan kvällen var till ända. Å n här Ernst Kristoffersson, han va ju mysig. Han hadde väl smaka på flaskan, å ja minns speciellt på kvälln, då va han livad, å han hadde en nattskjorte på se å då van väl ute å strula på fäbovalln då. Många av gästerna låg kvar i någon av de tomma stugorna och det fanns två sängar i dem, en överslaf och en underslaf. De var breda och man kunde ligga två personer i varje slaf och de som inte rymdes där fick ligga på golvet. De lågs ju överallt då. Natten blev i allmänhet kort och den stund man fick sova, låg det folk så gott som över allt. Även grannfäbodarna var bebodda Det året när Evert var med sin mamma i Kornsjö fäbodar, höll Brita och Gustav Norberg på att bygga upp en ny fäbodstuga uppe på Västanåhöjden. I Lillvästanå fäbodar arbetade Hanna Norberg och hon hade sin dotter Karin där, som var i samma ålder som Evert. Någon gång lämnade Gertrud, Evert och Helga sin fäbodvall, för att hälsa på sina grannar. Då gick man först stigen mot Bjästa fäbodar och en bit ovanför dem, vid Filhällan fanns ett stigkors. Där gick den ena stigen till Västanå fäbodar och den andra gick till Lill-Västanå och Sunnansjö fäbodar. Besöken mellan fäbodvallarna blev inte så ofta, eftersom det var en bit att gå och var och en hade fullt upp med sitt arbete. Varannan vecka kom någon hemifrån byn och hämtade ostar, mesostar och smör, för man var i behov av produkterna hemma. När det var dags att flytta tillbaka till byn, kom bykarlarna upp med de tomma kärrorna och då lastades allt som fanns i stugan på bufferlasset och så bar det iväg tillbaka hem. Då var det inte många dagar kvar innan Evert skulle börja skolan, så då fick han jämnåriga kamrater att vara tillsammans med. Vi va där hela sommarn, ja tro ifrån den sjätte juni å in i augusti, så vi va där en två måner, men de ä intressant å roligt att man ha fått vare me om den där tidn. Vittra bodde i Kornsjö fäbodar Evert hade under årens lopp hört spännande historier om både spöken och vittror vid Kornsjö fäbodar och det var nära att han själv skulle få bli vittne till mystiken kring dem. Sedan han blivit vuxen, bodde han några dagar tillsammans med lantmätaren och några av de andra karlarna i byn, i en koja på fäbodvallen, för man skulle gå upp rågångar på fjällskogen. Det var sensommar och kvällarna hade börjat bli mörka, när någon från det okända gav sig till känna. Eftersom Evert hade hört både det ena och det andra om de skygga varelserna, trodde han att det hans tur att få träffa dem. De andra karlarna var kvar i skogen, men Evert hade kommit till fäbodvallen lite tidigare, så han tände lyktan inne i kojan och så gick han ner till kallkällan efter vatten. Det var ganska mörkt ute, när han gick ner mot ett av fähusen och bort till källan. Å de fanns en stor gran där, å då ja komme, såg ja hur nån sprang förbi å gömde se bakom den. Han blev inte rädd utan sade till personen, att komma fram. Han räknade med att det var någon av kamraterna, som ville retas lite. Evert fick inget svar, men han fortsatte fram till källan efter sitt vatten, som han bar in i kojan. Riktigt lugn var han väl inte, utan efter en stund gick ut igen, för att få klarhet i vem som var ute och smög i mörkret, men då såg han samma sak igen, någon kilade iväg och försvann bakom granen, men ingen svarade på hans tilltal. Då gick Evert tillbaka till stugan och gick samma tur en gång till och då upptäckte han, att det var hans egen skugga som spelade honom ett spratt. Om han varit mörkrädd, hade han naturligtvis inte kollat upp vem som var ute och smög i skymningen. Då hade han i stället fått berätta om skrömta och vittra som huserade på fäbodvallen. Under krigsåren användes stugorna som skogsarbetarkojor. Everts bror och en granne var där uppe en vinter och högg virke. De bodde då i den ena föbodstugan, men det var kallt och dragit. Den enda eldstad som fanns, var ju den öppna spisen och så snart brasan falnat, kom kylan krypande. Om det snöade på natten, var det ofta snö inne i öppenspisen på morgonen. Sedan fäbodtiden var slut, såldes fähusen och vissa av kokhusen som brännved till massaindustrin. De meste såldes strax efter krige, då massafabrikerna kom igång, dom behövde brännved. Byggnaderna revs och fraktades med häst ner till Långnäs. Där hämtades virket med lastbil och kördes till Hörneborg, där det höggs upp. Det var inte bara fäbodstugor och fähus som gick det ödet till mötes, utan många andra gamla timmerhus gick samma väg. Christoffer Perssons minnen. Den 23 november 1995, besökte jag Christoffer Persson i Bjästa, för att få höra vad han kände till om Kornsjö fäbodar. Han föddes redan år 1909 och växte upp i Kornsjö bland 13 syskon. En av hans systrar, Märta, som var född år 1906, var fäbodpiga i Kornsjö fäbodar några år på 1920-talet. De gällde ju å ha handlag me korna, å de hadde Märta, de ä nog ingen överdrift å säja. Det var i allmänhet Christoffer brukade få köra bufferlasset åt henne, när man flyttade till och från fäbodstället. Det var fem bönder, som hade rätten till mulbete för sina djur på fäbodskogen, men byns torpare fick också skicka med sina kor. Pigan hos den bonde som åtagit sig att ta med några torparkor, fick då även sköta dessa djur, men hon fick behandla den mjölken separat, för torparna skulle ha smör, ostar och blannostar av sina egna kossors mjölk. Förutom Perssons hade Edmarks, bröderna Ernst och Ville Kristofferssons samt Pelle och Konrad Kristofferssons sina fäbodstugor på Kornsjö fäbodvall. Ernst och Ville hade sin stuga tillsammans, de övriga hade egna stugor och varje bonde hade sitt eget fähus. Till torparnas kor fanns en gammal torparladugård. Morgonstund har guld i mun När det var dags att flytta, startade man tidigt på morgonen. Grannarna i byn hade kommit överens om vilken dag de skulle buffre till fjälls och då mjölkade alla lite tidigare, för att det inte skulle bli allt för långt fram på dagen, innan man var framme. Sedan släppts djuren ut från sina ladugårdar och flickorna som skulle vara fjällpigor fick ta hand om dem. Bufferlassen, som gjorts i ordning dagen före, kördes av någon av karlarna i varje familj Perssons hade ett stort jordbruk med många kor, så de behövde ha extra mycket med sig. Vi hade aldrig minner än tolv kor, å de va mycke de, de övriga då sammantaget va väl en sex, sju stycken till, så de va ju Märta som hadde hand om de mesta där. Det var vanligt att man tog med sig skrädesmjöl och gammal potatis att ge till korna när de kom från skogen. För att få plats för alla säckar, körde de alltid med dubbla kärror. Christoffers äldre broder Arthur, körde det ena lasset medan han själv tog hand om det andra. Kossorna hade Märta med sig när hon gick. Oftast var det några fler ur familjerna som följde med när man flyttade, så det var en lång rad av folk och fä, som startade vandringen upp mot fjällskogen denna morgon. Skraveltjârn var illa beryktad På 1920-talet fanns inga riktiga bilvägar i byarna, utan man följde kärrvägen på östra sidan av Kornsjösjön och kom fram till Bjällsta by och vidare upp mot Rössjö. Strax innan man var framme där, tog man av upp genom skogen och kom in på fjällvägen. Den gick genom Björsby fäbodvall, som redan då var ur bruk. Så kom man till Bjällsta fäbodvall, men även den var öde. Färden gick vidare uppför Sandlia mot Viks fäbodar men innan man kom dit, måste alla ekipagen över Skraveltjârn. Å där var e besvärligt å komma fram. Över Skraveltjârn var det stenigt, ojämna berghällar stack fram lite här och där och det kunde vara problem att få sakerna på flyttkärran att ligga kvar, trots att man bundit med rep om lasset. Man höll ju tömmarna i ena handen, å stötta kärran me den andra, då man skulle över där. Vid ett tillfälle när Christoffer och de andra kornsjöbönderna kom körande med flyttlassen på försommaren, kappsejsade en av kärrorna. Hjulfästena var dåliga på granngårdens kärra och staget mellan dem var ganska murket. Det var nätt och jämt att den höll ihop. Uppe vid Skraveltjârn rasade kärran ihop och det gick inte att köra en meter till. Då blev man tvungen att flytta över allt på de andra böndernas redan fyllda kärror. Vi hade två lass, ja vet int va de berodde på, men vi körde ju me två bufferlass vi, så då kunde vi ta det mesta. Mycket att komma ihåg vid buffringen Det var mycket som skulle med och det gällde att inte glömma något kvar hemma, för det var lång väg att gå tillbaka hem. Vilket före, tänk de in de, att samla ihop grejerna där. En hel del mat behövdes för att bo i tre veckors tid uppe i skogen. Mjölk och mjölkprodukter fanns det ju gott om, men Märta behövde tunnbröd, kornmjöl och gryn att göra gröt av och vetemjöl till välling och pannkakor. Så hade hon naturligtvis kaffe, socker och salt med, men även en påse hembakta skorpor som tilltugg till kaffet. Tunnbrödet bakade man själv, för innan det var dags att flytta upp till fäbodarna, bakade man det och då skickades en brödlåda till pigan. Något ätbart vankades inte under färden och inte heller när man kom fram, för fäbodstugorna stod ju tomma, så Christoffers mamma hade gjort i ordning ett ordentlig skrin med matsäcks-smörgåsar, att njuta av vid framkomsten. Dessutom hade Perssons en kruka mjölk med. Korna skulle ju inte mjölkas förrän det blev kväll och det fanns ju inga kaffetermosar på den tiden, så man drack mjölk till smörgåsarna. Flera olika byttor fanns med på kärran när man flyttade, liksom mjölkstävan, mjölkhinkarna och mjölksilen. Smörkärnan skulle också med liksom smörtråget som behövdes för att tvätta smöret i, när det var nykärnat. Separatorn va ju en nyhet, och Märta hade ju den me sej. När vi skulle fara opp me de där sakerna till fäbodarna, de va ju ungefär en mil, å de va ett företag me hästn å kärra, å skramligt me järnhjula å de där. Ja minns särskilt Skraveltjârn, vi skulle köre där, vi va ju nästan bara småpojkar, men de va ett äventyr å få grejerna till å ligge kvar på kärra. Den var ju högt lastad med allt som behövdes, dessutom var det en del kläder för Märtas del, för hon kunde ju inte ha samma kläder på sig när hon gjorde ladugårdssysslorna som när hon ystade. Dessutom ville hon ha lite bättre kläder med, att ha på söndagarna när det oftast kom besök till fäbodvallen. Sängkläder skulle också med, både täcke, kudde, filt och lakan. I botten på sängen hade man en halmmadrass som man bytte halmen i varje vår. På hösten när pigorna flyttade hem, tömdes den ur och man tog bara det tomma bolstervaret med sig, för det skulle tvättas. Det var nystoppat med ren halm när man for hemifrån och låg och pöste överst på flyttlasset. Rena hemvävda trasmattor fanns också med och en bunt handdukar, de skulle finnas både osthanddukar, diskhanddukar och de som pigan skulle ha för eget behov. Även bindslena som kossorna sattes fast med inne i ladugården skulle med och för deras räkning togs flera säckar skrädesmjöl med vid flyttningen. Perssons hade egen kvarn hemma och malde sitt mjöl själv. Pappa va lite före sin tid, han malde ju själv, han hade kvarna där på lon, så de va inge problem me mjölet inte. Så mycket porslin behövdes inte, men några kaffekoppar, sockerskålen och gräddkannan skulle man ta. Ett par djuptallrikar och någon flattallrik behövdes också. Dessutom tog man med någon skål, en tillbringare och naturligtvis den trebenta kopparkaffepannan. Fäbodstugorna stod oftast olåsta när de inte nyttjades och det hände att om man lämnade porslinet kvar där under vintern, så det blev sönderslaget av folk som inte var så nogräknade, när de tittade in i dem. Endast de stora järngrytorna som användes vid ystningen och den man hade att värma vatten i, lämnades kvar över vintern tillsammans med några ost- och blannkar, allt annat skulle fraktas emellan. Muttera - var är den? Christoffer kommer ihåg en händelse när man flyttade till fäbodarna en försommar. Som vanligt satte Märta igång med att städa och göra rent inne i stugan, innan hon började bära in allt som fanns med på flyttlassen. När hon tagit in separatorn i boden, skulle hon diska upp separatorn och montera ihop den innan den skruvades fast på sin hylla där inne. Kulan och alla trattarna sattes på plats, men så utbrast hon; -” men muttera, va ä muttera då”! Då hade den tydligen ramla bort, oj, oj, oj, de gick ju inte å separera. De vart ju litte grubbel då, Arthur då, han fick en hård dom, å fara till Bjästa å skaffa en ny mutter. Det skulle vara en mutter att skruva ihop sakerna med, men den hade skakat loss vid flyttningen och låg någonstans efter fjällvägen. Inte var det lönt att börja leta efter den, utan det gällde att så snart som möjligt få tag i en ny, så Christoffers äldre broder Arthur fick gå hela vägen till Bjästa, för att köpa den. Ja va ju för litn, så han fick domen på se å göra de där. Sedan återvände han till Kornsjö där han låg kvar över natten, men morgonen efter fick han traska tillbaka till Kornsjöbodarna med muttern, så att Märta kunde skruva ihop separatorn, för den måste hon ju använda dagligen. Det kunde ofta vara ganska rörigt inne i fäbodstugorna, när man kom på försommaren. Många som fiskade i bäckarna på fjället, brukade övernatta i dem, men någon städning brydde de sig inte om. Inte heller råttorna som varit där under vintern, gjorde rent efter sig. De va inte na lite å göra de me å städa. I Kornsjö tro ja inte vi hade nå tidningar på vägga å de va ju lika bra de. Hela stugan skulle sopas ren och skuras med såpa när fjällpigorna kom för att flytta in. Oj, oj, oj, va de såg ruskigt ut då man kom dit, de hade ju sprunge råtter Alla hyllor, både inne i stugan och rummet innanför som kallades för mjölkboden, skurades ordentligt. Väggsängen rengjordes, innan man bar in sängkläderna och bäddade den. Vatten östes upp ur kallkällan nedanför ladugårdarna och man fyllde träbyttorna med det. De hade stått oanvända sedan förra sommaren och blivit glesa, så nu behövde de fyllas med rent vatten för att svälla ut, innan de kunde användas igen. Jordgolv åt kreaturen När folk och fä kommit upp till fäbodvallen, sattes korna in i sina ladugårdar där de fick vila ut efter den långa vandringen. Varje besättning hade sin egen ladugård och djuren visste sedan tidigare år, till vilket av fähusen de skulle gå. Därinne hade var och en sin egen plats, Gullros gick dit hon var van att stå och Deja hade sin båsplats. Alla mindes var de hörde hemma och det var bara om man köpt någon ny kossa, en som aldrig varit till fäboden förr som det kunde krångla till sig lite, men efter någon dag, visste även hon sin plats där inne. Märta lade alltid en näve av mjölet på en bräda, just där korna bjestes fast inne i ladugården. Då stod de stilla och slickade i sig det, medan hon satte fast dem. Fähusen hade bara jordgolv, som korna stod och låg på under nätterna. De va ingen som hade nå båspallar där inte, men de va som ett mebor förståss, åsse ett slags plank, men nog va de primitivt. En bräda fanns bakom dem, så att urin och koskit inte skulle komma dit där de skulle ligga. Det hamnade i stället bakom brädan och varje morgon fick den som skötte djuren, mocka ut dyngan och kasta ut den genom en glugg i ladugårdsväggen. Några bekväma redskap fanns inte, utan Märta hade en stor och tung träspade som hon skrapade ihop och kastade ut dyngan med. Trots att pigorna försökte hålla rent i sina fähus, hände det ändå ibland att de kunde få en smutsig korumpa i ansiktet, när de satt och mjölkade. Det fanns inga fönster där inne, bara några små gluggar som stod öppna. Oftast fick även ladugårdsdörren stå öppen medan pigorna mjölkade, för att de skulle få in lite dagsljus. På hösten, om korna kommit hem sent, kunde det vara ganska mörkt att sitta där inne och mjölka, men då fick pigan ta med sig en lykta för att få en aning ljus. På morgonen var det alltid ljust och då var det lättare att arbeta. Sedan korna blivit mjölkade och utsläppta på skogsbetet, skulle fähusen städas. Då förberedde Märta så att allt skulle vara klart när djuren återvände på aftonsidan, så hon lade en näve mjöl till var och en av dem, men det var allt de fick inomhus, all annan mat fick de söka själva. Sedan korna kommit ut, var man noga med att hålla fähusdörrarna stängda, för ibland kunde några av dem komma hem mitt över dagen och då ville man inte att de skulle frestas att gå in och slicka i sig av mjölet. Klagovisor var ingenting för Märta Perssons hade tolv kor som Märta skulle handmjölka två gånger om dagen, men hon var duktig och tyckte om att arbeta. Dessutom var hon hjälpsam och ett bra stöd för de yngre pigorna, för till henne kunde de gå om de behövde några råd. En sommar var det en ung flicka som ofta klagade över hur slitsamt det var på fäbodvallen, så Märta blev less på den eviga klagolåten och skrev en liten lapp med några rader till henne. Där kunde man läsa; A Sally har så mycke göra, men inte blir e na mycke för a. Märta fick stiga upp tidigt, för att hinna med sina sysslor. På den tiden hade alla bönder fjällkor som var mindre än de kor som man i allmänhet ser numera och de mjölkade inte särskilt mycket. En bra fjällko kunde ge cirka 1.500 liter mjölk per år. Före kalvningen kunde djuren stå i sin (de mjölkade ingenting) i en till tre månader, för de fick ju inget kraftfoder utan de livnärde sig enbart på vad som fanns i skogen på sommaren och torrt hö under vintern. Lite skrädesmjöl och potatisrester var det enda tillskott man gav dem. Kossorna släpptes ut i den fria naturen på morgonen och fick klara sig själv hela dagen. De brukade komma hem till fäbodarna ganska punktligt på aftonen och då väntade de utanför fähuset, tills Märta kom och öppnade dörren. Hon kunde höra musiken från deras skällor i god tid innan de närmade sig fäbodvallen och då var det alltid skällkon som kom först. Det var den kossa som hade största skällan och var ledarkossa i besättningen. Efter henne kom alla andra i en lång rad och om man hade några ungdjur med, var de alltid sist. Han såg i glaset var kossan fanns. Vid ett tillfälle fattades en av Märtas kor på kvällen och trots att hon letade i skogarna runt omkring, syntes inte ett spår av henne. Man gissade att hon gått ner sig i något myrhål. Ryktet kom naturligtvis hem till Kornsjö och där var det en man som föreslog att Persson skulle prata med en trollgubbe, så kanske han kunde ge dem en ledtråd. Man kände till en man som bodde i Svedjeholmen, som brukade se vad vanligt folk inte såg. Han skulle nog kunna berätta var kossan fanns. Perssons hade bil redan på 1920-talet och det blev Christoffer som fick ta den och fara till gubben. För att få honom att berätta, måste han ha en liter brännvin med sig, så pappan skickade med en flaska att lämna över till gubben. När Christoffer kom in och berättade sitt ärende, sade han; -” flaska ska jag ha först”! Han fick den och hällde upp lite av innehållet i ett glas. Något annat, eventuellt var det bara vatten, blandades i och gubben satte sig och rörde om i glaset medan han tittade på vätskan. Han beskrev ganska bra en ravin som hon hade gått ner i, ett besvärligt ställe där, de va väl en fyra kilometer från fäboden, å väderstrecke peka han ut, men han sa att kon va dö. Enligt gubben hade kossan ramlat ner i en bäckravin cirka fyra till fem kilometer från fäbodvallen, men hon kunde inte ta sig upp. Men vi trodde int na på ne, så vi gick aldrig å leta. Christoffer återvände hem och berättade vad han fått veta, men det blev inte så att Perssons gick för att leta henne. Det var ju sommar och mycket arbete hemma som måste göras och det verkade ju omöjligt att hitta kossan. Något år senare fick de höra av en som vandrat i skogarna på fjället, att han hade sett resterna av vad som troligen var deras kossa. Platsen stämde med den beskrivning som trollgubben uppgett för Christoffer tidigare. Sångstund på fäbodtaket På helgerna kom det besök från olika byar, till fjällpigorna. Det var oftast pojkar, som gick emellan de olika fäbodställena uppe på Nätra fjällskog. Christoffer hade heller inget emot en utflykt dit när det blev lördagsafton, så han brukade gå och hälsa på Märta ibland. Han övernattade i fäbodstugan och en morgonen när han steg upp, hade en av de andra pojkarna klättrat upp på fäbodstugans tak. Där stod han och sjöng i arla morgonstunden; -” Det går så lätt för en yngling att falla, när han är i sitt sjuttonde år”. Pojken hade bra sångröst och diktade allt eftersom han sjöng, men resten av visan hade fallit i glömska. Rik-Persson Christoffer Persson hade samma namn som sin pappa. Christoffer den äldre, hade tidigare haft ett stort hemman uppe i Kläppsjö by, i närheten av Junsele, men flyttade därifrån år 1914 i samband med att han köpte hemmanet i Kornsjö. Det hade legat för fäfot ett tiotal år och där var mycket att göra när Perssons kom dit. Åkrarna hade börjat växa igen med sly och boningshuset hade stått tomt under alla år. Persson betalade 31.000 kronor för sitt nya hemman, men han hade fortfarande kvar Kläppsjöhemmanet, i avvaktan på att priset på det skulle stiga. Efter två arbetsamma år, när Perssons måste låna pengar för att klara sitt nya boställe, såldes det skogrika hemmanet i Kläppsjö. Det var Måvikens Ångsågs AB som var köpare. Affären gjordes upp på Hotell Erikslund i Ullånger och Persson fick 105.000 kronor, en summa som han var nöjd med. Därefter kunde han betala sina lån. Han fick dessutom en ordentlig slant över på banken, så efter den hemmansaffären blev han allmänt kallad Rik-Persson i Kornsjö. När Perssons flyttade till Kornsjö, hade de sju kor och några smådjur med sig. Folk och fä fick gå hela den cirka 10 mil långa vägen, från Kläppsjö. Christoffers pappa, hans morbror Alfred, farbrodern Iske (Israel Persson) och en annan Kornsjöbo som hette Ante följde med hela vägen. Första dagen gick man från Kläppsjö till Nättersjö i Sidensjö. Där fanns en stor ladugård, som man fick hysa in djuren i över natten, så att de skulle få vila. Folket övernattade också i Nättersjö. Nästa morgon vandrade man vidare till Kornsjö, men det var inga riktiga vägar på den tiden, utan man följde fästigar och kärrvägar. Fäbodtiden ett minne blott Ännu står ett par av fäbodstugorna kvar vid Kornsjö fäbodvall, men fähusen och många av stigarna är borta. Så länge bönderna buffre till fjälls varje sommar, hölls både byggnader och stigar i trim, men nu är det inte längre någon som har intresse av det gräs som växer i skogen, när till och med åkrar och ängar hemma i byarna får växa igen. Fäboddöden kom på 1930-talet, bland annat till följd av att bönderna kunde få skicka mjölken till mejeriet. Levnadsvillkoren har förändrats drastiskt under 1900-talet. Då, när Christoffer växte upp, var man mån om att ta vara på varje grässtrå som stack upp ur marken och han citerar Erik Axel Karlfeldt som skrev: Den som låter jord växa igen, gör större brott än den som dräper män. Så viktigt var det att ta vara på vad marken gav. En annan skald vid namn P. J. Rösjö skrev på sin tid: Den som får två strån att växa, där förr var bara ett, arbetade för sju konungars tid. Inte heller hans funderingar står sig när vi nu nalkas år 2000. --------------------------- Lördagskväll på fäbodvallen. Halvar Nyberg från Nätrabölen minns från den tid när han var i femtonårsåldern, att ungdomarna från hans by gick och hälsade på fjällpigorna i Kornsjö fäbodar ibland. De gick inte dit under fjällhälja, utan de hälsade på när de visste att pigorna var ensamma. En pojke som hette Gösta Sjödin brukade vara med och han hade en liten resegrammofon och några stenkakor med sig. När ungdomarna kom fram, bjöd fjällpigorna på kaffe och smörgåsar med ost och blanna, sedan vevade man upp grammofonen och satt ute på fäbodvallen och lyssnade på musiken till långt in på natten. Eftersom det var sommar var det ljust även då, så det var inga problem att vandra skogsstigen tillbaka hem på morgonsidan. ------------------------ Tidningen Örnsköldsviks Allehanda hade en artikel år 1937 om fäbodar på Nätra fjällskog och där stod att läsa följande: På Kornsjö fäbodvall ligga de fyra kokhusen och ladugårdarna symmetriskt. Gavlarna på kokhusen står i öst- till västlig riktning. Vi titta in i kokhuset som ligger längst i öster och finna här att muren, som är i hörnet vid ingången, nästan är nedramlad. Hålet som den lämnat i spåntaket är täckt med spån. Inget mellantak finnes. I nästa kokhus är en bro framför dörren och vårt öga möter några hästskor, som äro uppsatta över densamma. Inne i stugan påträffas en över- och undersäng, vilken liksom spisskäppan är målad. Och om vi spetsar vårt öra, hör vi här väggsmeden som slår i väggarna. Det tredje kokhuset är nästan lika de två förra, men i det fjärde har vi två bodar och muren är här nedramlad. Torrgran och fjällskog bruka höra ihop och intill detta kokhus ha vi en god representant, mätande sina 25 tum på brösthöjd. I dessa fäbodar äro de blott på höstfjället en månad, i övriga som äro i bruk, Östersels och Västanå, sammanslår de huvel- och höstfjäll och äro i fäbodarna sju till åtta veckor oavbrutet.