Putte Näslund i Docksta är författare – släppte nyligen sin senaste bok Fallet Vogel på Ulvön – och begåvad med ett gott minne från sin uppväxt.

Han är således rätt person att intervjua om julfirandet i familjen på 70-talet.

Vilka är de viktigaste och mest minnesrika jultraditionerna från din barndom?

”Turordningen på momenten var desamma under hela min uppväxt: 1. Julmat, 2 Kalle Anka, 3 Julklappsutdelning, 4 Julevangeliet.

Efter julklappsutdelningen läste far Julevangeliet ur den stora familjebibeln. Den bibeln mätte nog cirka 40×25 cm. Minns hur vi satt tyst samlade medan han bläddrade fram till texten. Han brukade också läsa en profetisk text från Gamla testamentet. Här fick ofta mor hjälpa honom att hitta rätt sida.

Upp till cirka 12 års ålder fick jag alltid en julklapp på julaftons morgon. Paketet innehöll oftast något man kunde sysselsätta sig med under dagen. Andemeningen från mina föräldrar var nog att man inte skulle spricka av längtan till den rätta julklappsutdelningen efter Kalle Anka.”

Fanns det jultraditioner som även rörde idrott?

”Nja, men inkastning… Man smög sig fram till vänners hus, öppnade ytterdörren försiktigt, kastade in en julklapp och ropade ”God Jul!. Sedan sprang man det fortaste på hela året för att inte bli fasttagen av värdarna. Detsamma gjorde förstås vänner hemma hos oss. Upp till cirka 12 års ålder var detta det absolut mest spännande med julafton. Ibland gick jag med vinterskor inne för att vara beredd på en inkastning. En gång fick vi inkastning hemma när vi bröder själva var ute på inkastningsuppdrag. Håkan Wedin kastade in genom vår ytterdörr medan bara föräldrarna var hemma. Håkan sprang för allt vad tygen höll. Efter cirka 50 meter vände han sig om för att se om det kom en efterföljare. Det han såg var att far höll på att ta fram sparken för att följa efter. Ett projekt som var hopplöst redan från början.”

Märktes julen tydligt längs huvudgatan genom byn när du var barn?

”Utanför ”Nickos” och sedermera ”Antons”, alltså ICA i Docksta, brukade det komma upp en stor julgran med belysning till skyltsöndagen. På skyltsöndagen dansade vi barn runt granen och sjöng sånger under vuxen ledning. Sedan kom ”Lillerik” Vigren utklädd till tomte, med ”världens största” godisskål och bjöd oss barn på. Jag minns att det blev ofta en väldig trängsel runt ”Lillerik” när han kom med korgen, och han fick stundtals hålla korgen jättehögt så att inte de större barnen roffade åt sig all godis ur korgen.”

Finns det någon särskilt julafton som etsat sig fast i ditt minne?

”Jag är 11 år gammal. Familjen firar som vanligt jul hemma i villa i Docksta. Far, mor, vi tre söner samt mormor Ruth och farbror Lennart. Mormor Ruth är pastorsänka och farbror Lennart är… farbror Lennart. Denna julafton har han ett fasligt behov av att springa på toaletten stup i kvarten. När mamma håller på som mest med att duka fram julmaten hamnar mormor, Lennart och jag intill varandra. Mormor vill antagligen förvissa sig om att Lennart har ”den rätta läran” i sig när hon något påfluget frågar Lennart: ”Du vet väl om varför vi firar jul?” Mormors aningen nitiska sinnelag och vassa skånska dialekt står i stor kontrast till den sävlige Lennart och hans hemsnickrade nordingråmål: ”Jaa..joo… han födde ju.. en son”. Det blir fler toalettbesök för Lennart under kvällen. Efter pappas lästa Julevangelium stämmer vi upp i Stilla Natt. Den som hörs mest är Lennart. Han tycks ta ifrån tårna i ”Oss är en frälsare född”.

På juldagen finner mamma en udda persedel i badrummets tvättkorg; en tom sjuttiofemma Renat Brännvin.

Holy Spirit eller Helig sprit. Oss är ändå en frälsare född.”

Till sist, vad tyckte du var viktigaste som barn i fråga om TV-program och julmat?

”Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson. Prinskorv och julskinka.”

 

När du blickar tillbaka, vilka julminnen är starkast då?

Berätta gärna om det här!

Jag heter Olof  Wigren, bor på Svanö i Ångermanälvens mynning och kommer under december att blogga på den här sidan om julen och julminnen.