Nu är skördetid

Idag är det den 29 september. Grått. Dimmigt. Fuktigt. Det kan kännas motigt och ledsamt att gå ut när det närmar sig oktober och mörkret börjar bli påtagligt både morgon och kväll. Men något som gör det lättare och gladare är tanken på att det fortfarande finns grönsaker att skörda; både blad, rötter och knölar. Hade vi levt under medeltiden eller århundradena därefter hade glädjen varit ännu större. Detta var en tid för fest!

Särskilt just den 29 september – Mikaelsdagen. Man ordnade skördefest för att fira att lador och andra förråd var fyllda. Drängar och pigor fick ledigt en tid, och nu blev det tillåtet att tända ljus om kvällarna. I kyrkan bars delar av skörden fram till altaret som en gest av tacksamhet. Skördefesten var till och med en av de tre största högtiderna på året. Jul och midsommar var de två andra. Det är omöjligt att helt leva sig in i den känslan av högtid i vår tid. Det är ju så lätt att fylla på förråden året om. Men som odlare anar vi allt en glimt av den trygghet och glädje som skördetiden innebar. Nog kan det kännas som julafton när man hittar potatis efter potatis under grepen.

Nyskördade morötter. Foto: Mirjam Åkerblom.

Skördetiden är längre nu än förr, särskilt för oss trädgårdsodlare.

Nya förvaringsmetoder, nya odlingstekniker och nya sorter gör att vi kan skörda under flera månader. Vi har också börjat bryta gamla mönster som till exempel inställningen att ”vi sår på våren och skördar under hösten”. Nu har vi lärt oss att så i omgångar, inte bara två utan flera gånger. Inte allt förstås, men sallat, mangold och rädisa går bra, och ännu fler sorter om man startar tidigt och slutar sent i sitt växthus. Vi har också lärt oss att vi kan vänta ut flera grödor. Allt behöver inte skördas samtidigt. Både potatis, purjolök, morötter och palsternacka kan stå kvar medan vi tar hand om det andra.

Sallat. Foto: Mirjam Åkerblom.

Det är fascinerande med växter. Jag älskar växter. Växtriket är det vackraste ord som finns.

Variationen på allt från färger, former och smaker till hur växter sprider sig, överlever och konkurrerar är fantastisk och ibland häpnadsväckande. Att genom trädgårdsodlingen få samspela med allt detta är unikt och gör dessutom att man får fila på sin ödmjukhet. Det gäller att hänga med! Under skördetiden är det till exempel vissa grönsaker som utvecklas fort och måste skördas innan de tappar smak eller går upp i blom, till exempel mangold och fänkål. Det kan handla om några veckor. Ännu känsligare är tomater, som inte låter vänta på sig särskilt länge, för att inte tala om björnbär som måste skördas i preciiiis rätt tid – det kan handla om timmar.  Andra tar lång tid på sig, till exempel rotselleri. Vi har tur om den ens hinner bli klar. Ytterligare andra kan vi skörda under hela utvecklingstiden. Dit hör grönkål. Den kan skördas från späd liten planta i juni till frostnupen jätte i november, kanske mer. Så generöst! Växter har helt enkelt olika temperament och det gäller att lära känna dem.

Mangold. Foto: Mirjam Åkerblom.

I år har besökare under några tillfällen fått vara med att skörda på Murberget.

Två av dem gjorde ett särskilt intryck, nämligen en man och en kvinna från Tyskland. De tittade länge på den lilla potatisutställningen och berättade att i Tyskland kan man veta vilken del av landet någon kommer ifrån genom att fråga vilken potatis som föredras – mjölig eller fast? Mjölig uppskattas av de i öst, fast av de i väst. Kul! Mannens pappa är för övrigt mycket förtjust i Sverige och älskar surströmming. Paret hade precis köpt en burk till honom, och oj vad glada de blev när de hade chansen att dessutom få skörda mandelpotatis. För det visste de – att mandelpotatis är den bästa till surströmming.

Det mesta är nu skördat vid de täppor som odlats i år;  vid Smedstorpet, vid skolan och vid Ångermanlandsgården. I morgon tar vi det sista – det gäller att hinna före oktober. Vi gör som i gamla tider.

Mirjam Åkerblom