Nora och Karlo Gustavssons efterlängtade resa – resedagbok 1948
Äntligen blir resan av. Noras knäoperation höll nästan på att sätta stopp för denna efterlängtade resa till Västernorrland, men nu tuffar tåget ut från Stockholms centralstation med slutstation Härnösand. Nora och Karlo har planerat denna resa länge och vill se så mycket av Västernorrland som de kan hinna med, men det stora målet är att få se vackra Nordingrå med omnejd.
Från Härnösand och norrut
Efter en första dag i Härnösand går resan snabbt norrut. Karlo passar på att ta bilder av Nora vid den mäktiga nya Sandöbron, den största bron i Europa. Deras chaufför tar med dem på så många småvägar som möjligt för att de ska kunna se hela området och hänföras av dess skönhet. De ser vad som sägs vara Europas vackraste insjö: Vågsfjärden. Men Nora måste fortsatt vara rädd om sitt knä så det blir mest att se omgivningen från bilen och Karlo får besegras av sin bekvämlighet.
De får sig en pratstund med OS-hjälten Arne Åhmans pappa när han kom på cykel längst vägen. Arne var tyvärr inte hemma. På Körningsgården får de även ta del av de makalösa blomsterdekorationerna i blåklint och renfana i form av de fem olympiska ringarna som har tillverkats till en hyllningsfest för traktens idrottsliga stolthet.
De förfäras över de vita, stora 1800-tals kyrkorna som finns utspridda i länet – hur man kunde riva vackra medeltidskyrkor för att ge plats till schabrak som aldrig kommer fyllas med människor annat än till julottan? Nora kyrka var en stor besvikelse och kunde inte leva upp till sitt namn. Vid ett besök i Ullångers kyrka får de i alla fall se och hålla i kyrkans dyrbarhet: ett 700-årigt relikskrin.
Ett stopp på Mjälloms tunnbageri blev det också. Nora och Karlo ser hur hundratals kilo vete och råg knådas till en deg för att sedan transporteras till den 10 meter långa ungen. Där valsas degen ut och gräddas för att komma ut 10 meter senare på andra sidan om ugnen. Med sig fick Nora och Karlo två kilo bröd och det utan att behöva använda ransoneringskuponger!
I fiskeläget i Norrfällsviken ser de den tillhörande byn och blir sorgsna. Ett 20-tals familjer framlever sitt fattiga och hårda liv i denna by. De ser det som en kontrast till de rika Mjällom där de precis har varit och sett människor sysselsatta i stora industrier med skotillverkning och tunnbrödsbakning.
Timmerflottning i Sandslån och och Sollefteås karaktäristiska nipor
Vid Sandslån stannar de för att beundra världens största sorteringsbom. De ser hur den stora mängden av timmer sorteras av flottare med sina långa krokförsedda pinnar. Timret delas upp av flottarna till respektive ägare, vilket syns på de inbrända märkena i timmerstockarna. Stockarna får sedan ligga kvar i stora magasin innan de skickas vidare. I stora fält av timmer färdas de sedan vidare ner för Ångermanlandsälven.
När de kommer till Sollefteå ser de första niporna, de karaktäristiska landmärkena för detta älvdalslandskap. I Sollefteå tyckte de att det inte fanns så mycket att se på mer när de sett Frisendals skulptur Timmerflottarna och tagit en tur upp på Hallstaberget med sin fantastiska utsikt. Så går resan vidare.
När deras chaufför berättar att Faxälven ska läggas om, med en lång tunnel genom berget för att komma till det nya kraftverket i Långsele, blir Karlo och Nora upprörda. De har hänförts av det vackra landskapet som älven bryter sig igenom och tänker på det skönhetsvärde som kommer att gå förlorade vid en omledning. De stora forsarna ska tämjas för att vara ett, av människan reglerat och noga uträknat, dött landskap.
Vid Nämforsen slås de återigen av landskapets enastående skönhet. Men även här håller ett kraftverk på att byggas och floden visas bara med döda flodbottnar. Det positiva är dock att man nu kan se de märkliga hällristningarna i det torrlagda landskapet.
När de sedan åker vidare till Näsåker besöker de Pelle Molins stuga. De blir besvikna över att det inte finns mycket kvar som påminner om poeten i stugan. Om Näsåker som samhälle tycker de är ”föga märkvärdigt, vilket även kan sägas om byn stora vita kyrka”. Dock hänförs de av de stora kornhjässorna i landskapet där man torkar säden.
De fortsätter in i Jämtland men det är inget som vi ska prata vidare om här.
Deras resa fortsätter längst Indalsälven. Längst älvdalen ser de byar och gårdar som av jordbruket är välbärgade med planerade blommor och fruktträd. De tar den mindre riksvägen ner till Sundsvall så att de kan se den vackra älven och dess industrier. Sågverk och sulfat/sulfitindustrier bildar ett av landets största industriområden.
Till slut rullar deras bil in i Sundsvall. De passar på innan tåget hem till Stockholm går att ta en tur upp på det norra Stadsberget. Från Norra berget ser de ut över staden, Alnön och inloppet mot havet. Som avslutning ber dom sin chaufför föreviga resan med en bild på de två med klockstapeln i bakgrunden.
Till sist, lite omdömen om hotell, gästgiveri och serveringar i Västernorrland 1948:
1. Härnösands stadshotell, har präktiga rum och härliga sängar
2. Körningsgården i Nordingrå, rum trevligt inredda med sköna sängar, trevlig matsal, fantastisk utsikt över Vågsfjärden (Europas vackraste insjö)
3. Docksta gästgivargård, betydligt trevligare yttre än inre
4. Appelbergs hotell i Sollefteå, lunchen smakar bra men trevligare hotell finns. Lyckligtvis är dock läget mycket vackert vid parken utmed älven
5. Serveringen i Pelle Molins stuga i Näsåker, dödar den poesi som fortfarande sitter i väggarna efter den store poeten
6. Turisthotellet i Näsåker, fin utsikt över älven vid sin placering på nipan passar perfekt för att njuta av en kopp kaffe i solljuset
7. Hotell Färnlöf i Ramsele, ser föga tilldragande ut men värden var mycket trevlig och tjänstvillig