Fram till hösten 2017 stod en milstolpe (Raä 67:1) längs med E4 i Vibyggerå socken. Den var sliten av väder och vind och stod nedstucken i en hög av jord och sten omgiven av sly och skräp. Nu skulle en cykelväg anläggas förbi platsen och milstolpen hämtades in till museet där den blästrades och målades och fick ett trasigt ben fastsvetsat.

En milsten eller milstolpe, är en gammal föregångare till dagens vägmärken. I Sverige har milstolpar använts sedan 1600-talet fram till 1890-talet för att markera avstånd längs vägar. Syftet med milstolparna var att få underlag till beräkningar av reseersättningar. Milstolpar fanns redan under Romartiden men kom inte till Sverige förrän på 1600-talet. De vanligaste stolparna som sattes upp var en större stolpe vid varje mil, och mindre för halva- och fjärdedels mil. Stolpar har tillverkats i trä, sten och järn.

Under två dagar i augusti arbetade museets arkeologer Ola George och Madeleine Nilsson med att bygga upp ett nytt postamente och åter placera milstolpen på sin plats längs med E4. Ett postamente är en slags stenkonstruktion som håller stolpen stående. En hel del av de gamla stenarna gick att återanvända, men även några nya behövdes.

Med hjälp av grävmaskinisten fylldes gropen med grus som plattades till och stabiliserades med hjälp av en padda. Därefter lyftes stenarna på plats och det blev en hel del pusslande och trixande innan de låg som de skulle. Till sist kunde milstolpen placeras i tomrummet i mitten av stenkonstruktionen och stabiliseras med ännu ett lass grus. Som avslutning målades siffrorna i en sista gång.