Upplevelsen i Rikssalen på Uppsala slott den 6 november 2019

Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur delade ut priser

Peter Persson och Inger Stenman

Det blev en stark upplevelse att befinna sig i Rikssalen på Uppsala slott onsdag den 6 november 2019. Ett diskret ljus förde tankarna till andra tider. En skarp ljudmiljö, där stenväggar och högt i tak, sammanförde ljudvågorna till ett sammelsurium om det inte vore för vår tids högtaleri. Även det förde tankarna till andra tider.

På olika sätt och mer eller mindre lika arbetar vi, Peter Persson och Inger Stenman, med kulturmiljöer, minnen, människors egna uttryck i exempelvis föremål, byggnader, dokument, språk, berättelser och musik. Vi har båda rört oss längs stora och små vägar i Västernorrland, det län som alltid markerat skillnader och likheter i landskapen Medelpad och Ångermanland. Att arbeta vid ett länsmuseum betyder att ge sig in i länets alla skrymslen och vrår; i skog, mark och vatten; i stugor, hus och samlingslokaler. Allt för att hitta människors uttryck för ett ”då-nu- och sedan”. Genom den samtida människans uttryck inspireras vi till att spåra upp andra tiders människor. Att befinna sig i Rikssalen på Uppsala slott tillsammans med andra pristagare, forskare, ledamöter och deras frågeställningar öppnade just upp för detta – för ljuset, ljuden, historiesynen, vem har gjort vad, hur och varför i olika delar av landet.

Uppsala slott. Foto: Peter Persson

Preses Lars-Erik Edlund inledde med berättelsen om den gamla medeltidskyrkan i Södra Råda i Skara stift.

Kyrkan brann ned till grunden 2001 och därmed försvann ett unikt mänskligt byggnadsuttryck, men berättelsen om Riksantikvarieämbetets beslut att bygga upp kyrkan igen var spännande. Lars-Erik Edlund gav oss bred vägledning till hur stockar skulle klyvas, takspån skulle skapas och hur forskningen bidrog till att det skulle göras på ett bra sätt. I föredraget fick vi möta gamla hembygdsforskare som Erik Modin, hamna i miljöer som det gamla Tåsjö och följa med i jämförelsen med uppbyggandet av järnåldersbyn ”Gene fornby”. Andra deltagare i Rikssalen upptäckte säkert andra vinklingar, men den folkliga förankringen i hantverksskicklighet, byggnadshistorisk och arkeologisk forskning, gav oss alla egna tankeutflykter, även med rötter i medeltid. Efter denna inledning var det lätt att förstå Gustav Adolfs Akademiens tillägg ”för svensk folkkultur”. Det handlar om liv och leverne i alla möjliga geografiska områden och tider. Det handlar om fiskare, jägare, boskapsskötare, människor i industri och nya samhällsbyggen, alla med språk och dialekter – dialekter i norr och i söder, oavsett om det är samiska, svenska, finska, romska, andra språk eller kanske tyska och franska med kungahusen. Människor har rört på sig och flyttat i alla historiska och förhistoriska tider.

Allt presenterades med ett sådant spektrum att var och en kunde hitta sina egna kopplingar i programpunkter och föredrag. Stråkkvartettens välavvägda musik av Emil Sjögren, Erik Gustav Geijer och Peterson-Berger gav tid för lyssnande och tid för extra eftertanke. När bassångaren Joel Falck sjöng ”Här dansar Fridolin…”, då satt vi där med våra priser och tog in atmosfären!

Bonadsbetraktelse. Foto: Inger Stenman.

Ledamoten Bertil Nilssons föredrag ”Den medeltida sockenprästen och sockenborna” öppnade också för reflexioner och för att se vikten av hårddata i källorna, men också kopplingar till hypoteser, tolkningar och användning av mjukdata. För en jurist kanske det gav ytterligare perspektiv. Spännande föredrag och berättelser stimulerar alltid till nyfikenhet och inspiration till att få veta mer. För oss från Västernorrland gick förstås tankarna till människor i våra miljöer, till de medeltida sockenprästernas rättigheter och skyldigheter och hur dessa reglerades av den internationella kyrkorätten hos oss. Hur var det i Selånger, Alnö, Borgsjö, Sånga, Ytterlännäs, Torsåker? Människan är människa oavsett om det är i olika tider eller i olika miljöer. Hur diskuterades det i vårt område bland prästerskapets representanter och biskopen vid de årliga prästmötena i stiftstaden Härnösand?

Andra tankar handlade om hur vi kopplar våra olika arbetsområden, arkeologi och folkligt musicerande, till den medeltida människan i vårt område eller till de medeltida skulpturskatterna i Västernorrlands museum? Där satt vi i Rikssalen i Uppsala slott, tog in orden, berättelserna, bilderna och musiken. Det var en speciell upplevelse!

Vid minglandet och sorlet, skålarna och samtalen i salen innanför Rikssalen, gjorde sig den framtagna reliefväggen från 1400-talet gällande.

Kungaporträtt och Axel Oxenstierna väckte även de gamla studieminnen till liv.

Var inte Axel Oxenstierna utnämnd riksmarskalk åt Gustav II Adolf? Var det inte Axel Oxenstierna som myntade sentensen ”…I Norrland hava vi ett Indien” eller är det en skröna? Och … var det verkligen så att Gustav II Adolf var en duktig lutenist? Spelade han kanske Per Brahes (den yngres) små lutstycken i början av 1600-talet? I minglandet fanns Akademiens Sekreterare Gunnar Ternhag, Vice preses Iréne Flygare och Preses Lars-Erik Edlund förutom alla ledamöter, men också de välrenommerade forskarna och f.d. folkmusikinstitut- respektive visarkivs-cheferna Ann-Mari Häggman, Vasa, och Märta Ramsten, Stockholm.

Ann-Mari Häggman och Märta Ramsten.

Vi träffade kolleger från förr, och vi träffade forskare och ledamöter som på ett eller annat sätt hade anknytning till Västernorrland.

Kvällen avslutades med en många timmars lång gourmet-middag. Även den med tal, reflexioner och funderingar. Vi talade om drottning Kristina, som avsade sig kronan här, och om hennes blick som tidigare fångat oss i en oljemålning.

Oljemålning föreställandes Drottning Kristina.

Vi hörde anekdoter om Dag Hammarskiöld, som i barndomen spelade bordtennis här och vi hörde historier om andra, som hade spänt upp tvättlinor för att torka tvätt här!

I denna otroligt gigantiska sal blev vi, 16 pristagare, fint hedrade. Säkerligen följer minnet och upplevelsen med in i våra fortsatta projekt, arbeten och studier!

Levande människor är viktiga, men även markens och vattnens arkiv, liksom dokument-, föremåls-, och boksamlingar från förr och från idag. I olika tider skiljer sig tolkningar åt av ett då som varit, ett nu som är och ett sedan som kommer. Detta var något av allt det som blev tydligt under denna upplevelserika och givande afton i Uppsala slott onsdag den 6 november 2019.

Text: Inger Stenman