I Sverige finns många områden som har hällristningar. Det är gamla bilder som har ristats, huggits och knackats in i sten.

Det största hällristningsområdet i Sverige ligger vid Nämforsen i Sollefteå kommun. Där har man hittat ungefär 2600 bilder. De är från stenåldern och bronsåldern. De flesta är från cirka 3500–2000 f Kr.

Vattnet

Vid Nämforsen dånade det. Det tunga vattenmassorna flög fram.

När man sitter vid en stark fors försvinner alla ljud runt omkring. Det enda man hör är vattnets dån. Det är enkelt att drömma sig bort. Det var en bra plats att göra konstverk på.

Hällristningar gjordes nästan alltid i närheten av vatten. Vid sjöar, älvar eller havet. Bilderna höggs och knackades in i klipphällar och stenblock på öar i forsen och längs forsens stränder. Troligen fylldes bilderna i med röd färg för att de skulle synas bättre.

Vattnet var inte bara vackert att se på, det gav människor mat också. Det var vanligt att äta lax, bäver och fisk. Några av hällristningarna föreställer fiskar. Men det finns ett djur som är betydligt vanligare på hällristningarna – älgen.

 

Hällristning som visar fisk

Eventuellt Karta över hur landskapet kan ha sett ut då

 

Älgar överallt

Många bilder på älgar

Vid Nämforsen finns drygt 100 bilder av människor. Men det finns 500 som föreställer älgar!

Det finns älgbilder på många andra ställen i Norrland också. Älgen måste ha varit viktig för stenålderns människor.

Älgar dödades med pilar och spjut

Älgen gav mat, även om den inte verkar ha varit den vanligaste födan. Älgarna dödades med pilar och spjut. En bild vid Nämforsen visar en älg som har fått en pil i sig.

Människorna använde även fångstgropar. Man grävde en djup grop i marken och lade grenar och mossa ovanpå så att den inte skulle synas. När älgen trampade där ramlade den ner i gropen och kunde lätt dödas.

Älgar utan horn

Nästan alla älgar som har ristats in vid Nämforsen är utan horn. Det betyder antingen att de är honor, eller att bilderna föreställer älgar på vintern. (Älgar tappar sina horn på vintern och får nya på våren.) Men det finns andra figurer som har horn.

 

Bild på älg genomborrad av pil

 

De mystiska figurerna med horn

Streckgubbar från stenåldern

Människorna på hällristningarna är ofta ristade som enkla streckgubbar. Eller streckgummor. För det mesta går det inte att se om det ska vara män eller kvinnor på bilderna. Kanske tyckte man inte att det var så noga.

Men sen finns det också de mystiska hornfigurerna. De ser ut som människor, men med stora horn på huvudet.

Vilka är de egentligen? Hornfigurerna finns inte bara i Nämforsen, utan också på till exempel hällristningar i Bohuslän. För stenålderns människor kanske det var självklart vad de betydde. Men i dag vet vi inte längre. Vi kan bara gissa.

 

Gudar från stenåldern?

Det skulle kunna vara en slags gudar, eller andra övernaturliga väsen. Vi vet nästan ingenting om hur stenåldersmänniskornas religion. Det var tusentals år innan kristendomen uppfanns. Asagudarna hade troligen inte heller kommit till Norden.

Men stenålderns människor måste förstås ha funderat över livet och tillvaron. Vem hade skapat jorden, djuren och människorna? Vem gjorde så att det blev åska på himlen och så att vattnet forsade fram?

 

Människor som har klätt ut sig?

Hornfigurerna skulle också kunna föreställa människor som har klätt ut sig med masker eller huvudbonader. I så fall hade nog människorna med mask stor betydelse, till exempel att de var någon slags präster.

Vad tror du?

 

[länk En pinne med ett älghuvud]

 

Bildförslag
Bilder på hornfigurer (gärna flera)

 

En pinne med ett älghuvud

Pinnar med älghuvuden

Några bilder vid Nämforsen föreställer människor som har en stav, eller pinne, i handen. På staven sitter något som ser ut som att det skulle kunna vara ett älghuvud. Sådana här älghuvudstavar finns på hällristningar på andra platser också.

 

Trollstavar från stenåldern?

Som vanligt när det gäller hällristningar finns det inget enkelt svar på vad de kan betyda.

Var pinnarna en slags trollstavar? (På vikingatiden fanns det till exempel kvinnor som hade magiska stavar. Man trodde att de kvinnorna kunde få kontakt med gudarna.)

Viftade man med dem för att få bättre jaktlycka? Eller dyrkades älgarna som gudar?

Kanske hade vissa stammar, eller andra grupper av människor, olika djur (till exempel älgar) som symboler. I så fall kanske människorna i älggruppen gick runt med älgpinnar, som en slags flagga.

 

Människorna vid Nämforsen

Människorna vid Nämforsen hade aldrig hört ordet Västernorrland, eller Sverige. Vi vet inte vilket språk de talade eller vad de kallade sitt område.

Arkeologer [länk Vad gör en arkeolog] har hittat en boplats från cirka 4200 f Kr i närheten av Nämforsen. Människorna som ristade bilderna kanske bodde där. Men eftersom det finns så många bilder är det troligt att ännu fler kom dit.

Kanske var Nämforsen en plats som folk åkte till ibland, till exempel för att ha stora fester.

 

Bildförslag:

Hällristning på älghuvudstav

Älghuvudstav s 24 NH

 

Skeppen

Vanligt att resa

På stenåldern och bronsåldern var det vanligt att resa långt. Vi vet att människor som bodde i Västernorrland (till exempel på Bjästamon [länk] och i Lagmansören [länk]) hade kontakter med det som nu är södra Sverige.

Enklast att resa med båt

Det var svårt att resa landvägen. Runt boplatserna i Västernorrland fanns stora och mörka skogar som var svåra att tränga sig igenom. Vem visste vad som gömde sig där. Det kunde finnas arga djur och farliga människor.

Det gick mycket enklare och snabbare att ta sig fram via vattnet. På stenåldern när vattnet stod högre än i dag låg Nämforsen närmare havet. Det gick att åka via Ångermanälven ut på Östersjön.

Stora skepp med åror

I klipporna vid Nämforsen finns det nästan 400 bilder av skepp. Den största skeppsbilden är över två meter lång.

Skeppen hade inte segel, utan de drevs genom att man rodde med åror. /Kolla/ De är stora, så att många människor fick plats i dem.

Älghuvuden längst fram

Längst fram i skeppet sitter det skulpturer av älghuvuden. Något liknande fanns även flera tusen år senare, på vikingatiden. Då sattes drakhuvuden (en bild som föreställde en hemsk drake) längst fram på en båt.

Var älghuvudena till för att skrämma fiender? Eller för att havets gudar skulle se till att man fick bra väder på resan? Eller sattes de upp bara för att det var fint?

Bildförslag: Ristningar på skepp (gärna flera)

 

Nya typer av bilder

Ristningar under tusentals år

De äldsta bilderna vid Nämforsen är från cirka 4000 f Kr. Men människor fortsatte att rista in bilder under lång tid, troligen till cirka 2000 f Kr.

Det kan vara svårt att veta exakt när en viss ristning är ifrån. Men arkeologerna kan göra gissningar, till exempel genom att se hur högt upp vattnet gick under en viss tidsperiod. Ristningarna gjordes ofta närmast vatten, så de som finns längst ner är antagligen yngst.

Samhället förändrades

När de första ristningarna vid Nämforsen gjordes levde de flesta människor på att jaga och fiska. Men senare förändrades samhället. Det blev vanligare med jordbruk och att ha tama djur. Då gjordes nya typer av bilder.

I stället för älgar började man rista solkors (ett kors i en cirkel) och fotspår. De är vanliga även i södra Sverige. Kanske ska fotspåren symbolisera gudar.

Gropar i stenen

Mitt bland bilderna gjordes också små gropar som knackades in i stenen. Sådana gropar brukar kallas skålgropar. De är mycket vanliga i stora delar av Norden. De kan ha använts som en slags offergropar. Människor har lagt ner mat där som gåva till gudar eller andra övernaturliga väsen.

Bilderna fick vara kvar

När man gjorde de nya bilderna fick de gamla ristningarna, på till exempel älgar, vara kvar. Det var tur! Det gör att vi fortfarande kan se dem i dag. Varje år kommer många turister för att titta på hällristningarna vid Nämforsen.

Men det gäller att vara försiktig med hällristningarna. Man får till exempel inte gå på dem. De ska hålla i ett par tusen år till.

 

[eventuell länk till ristningar på webben]