För cirka 4 000 år sedan, under yngre stenåldern, dog en ung kvinna i Lagmansören i Medelpad. Hon blev ungefär 25 år gammal och fick en för tiden unik begravning i en stenkista nedgrävd i marken. Tillsammans med henne begravdes också ett barn i 7-årsåldern.

På 1920-talet återupptäcktes graven som då undersöktes av arkeologer. I hundra år har sedan nyfikenheten vuxit: Vilka var kvinnan och barnet? Hur levde de? Och varför fick de båda en sådan omsorgsfull och påkostad begravning?

Just nu pågår ett projekt, som kanske kan bidra till att svara på några av frågorna, i samband med att länsmuseet förbereder revidering av forntidsutställningen Möten mellan älvarna.

Skiss från 1920-talet över stenåldersgraven i Lagmansören.

Skiss från 1920-talet över stenåldersgraven i Lagmansören.

 

Tillgängliggöra med 3D-teknik

Skelettresterna efter kvinnan och barnet som hittades i graven i Lagmansören förvaras på Statens Historiska museum i Stockholm. Som en del av berättelsen om platsen, graven och personerna, skannas just nu kvinnans kranium. Syftet är att med 3D-teknik digitalisera och tillgängliggöra det för allmänhet och forskare. Ambitionen är att museet nästa år ska kunna rekonstruera kvinnan, och låta henne bli en del av forntidsutställningen.

Rekonstruktion betyder att en hyperrealistisk kopia av kvinnan skapas med grund i kraniets struktur som ger vägledning till hur ansiktet har sett ut. Kvinnan återskapas av modellmakare Oscar Nilsson, arkeolog och skulptör med lång erfarenhet av liknande projekt.

3D-skanning av kvinnas kranium.

3D-skanning av kvinnas kranium.

 

Länsmuseets arkeolog Ola George, som lett utgrävningar i Lagmansören säger:

– Genom rekonstruktion av kraniet, och i förlängningen förhoppningsvis även kroppskonstitutionen, kan vi få en god uppfattning av hur kvinnan sett ut.  Vi hoppas att det blir en uppskattad möjlighet för museibesökare att möta en länsinnevånare från stenåldern.

Ett pussel där många bitar saknas

Kunskapen om livet i Lagmansören på den här tiden är begränsad. I Medelpad finns spår efter stenåldern framförallt i form boplatslämningar. Men graven vid Lagmansören, som var nedgrävd under flat mark, är den enda stenåldersgraven som man hittat i Medelpad. Stenkistan var omsorgsfullt byggd och tätad. Graven var fylld med sand och under sandfyllningen hittades resterna av kvinnan och barnet. Det enda föremål som hittades i graven var en flintskärva.

Vid sidan av graven har man funnit skörbränd sten (sten som kraftigt hettats upp och som spruckit av värmen), kol och fragment av brända ben från djur. Liknande rester fanns också i sanden i graven. Gustav Hallström som först undersökte graven tolkade fynden som att någon sorts offermåltid kan ha utförts i samband med begravningen.

Graven i Lagmansören så som den ser ut idag.

Graven i Lagmansören så som den ser ut idag.

 

Utgrävningar som gett ny kunskap

Ytterligare utgrävningar och analyser har gjorts efter fyndet 1924. Bland annat har länsmuseets arkeologer genomfört undersökningar 2013-2014. I samband med de nya undersökningarna utförde Stockholms universitet isotopanalyser som visar att kvinnan och barnet åt en terrestrisk kost vilket innebär att de ätit en landbaserad kost, dvs. de åt inte fisk eller säl, vilket är förvånande med tanke på närheten till älven och havet.

Bearbetning av det digitaliserade kraniet.

Bearbetning av det digitaliserade kraniet.

 

Museet berättar om forntiden på ett nytt sätt

Det digitaliserade kraniet kommer att presenteras här på webbplatsen inom några veckor. Parallellt pågår vid länsmuseet ett arbete med att presentera ytterligare två kulturhistoriska miljöer i Västernorrland, ett boplatsområde från stenåldern i Bjästamon (i närheten av Örnsköldsvik), och Nämforsens hällristningar. Bland annat produceras digitala hällristningar, två pilotavsnitt för en podd och en film om Bjästamon. Miljöerna ska presenteras både i forntidsutställningen under den senare halvan av 2021 och på webbplatsen. Mer om detta i kommande blogginlägg.