Min mamma, Berith Wigren, minns sin barndoms jular i Räfsön, Nordingrå, i början av 50-talet.

Femte och sista minnet: Fisken på julbordet.

”Trots att min pappa var fiskare, hade vi inte så mycket fisk på julbordet. Och det hade naturliga orsaker. Det fanns ingen frysar på den tiden och isen lade tidigt i viken.  Till midsommar hade mamma däremot alltid gjort ett stort strömmingsbord.

Men lutfisken var given på julbordet. Och det var inte lite lutfisk som mamma och pappa hade lutat. Det var alltid långa som lutades in.

Pappa drog av skinnet på de där torra, torkade fiskfileérna den 8 december den 9 december lades de i en lut och sodablandning några dagar. Sedan skulle de vattendras minst två gånger om dagen fram till jul.

Karet som skulle fyllas var väl på cirka 50 liter. Vi hade inte rinnande vatten så efter skolan fick hjälpas åt att bära vatten från vattenkällan till dels lutfisken men även till korna och för innebruk. Det fanns hinkar för små och lite större barn.

Det var lutfisken det.”

Har du liknande minnen från din barndoms jular?

Berätta gärna om det här!

Jag heter Olof  Wigren, bor på Svanö i Ångermanälvens mynning och kommer under december att blogga på den här sidan om julen och julminnen.