Denna vecka besöker vi en av museets kändaste båtar: Lunkentuss. Även denna gång är Robert Axner, projektledare på Fritidsbåtsmuseet, på plats för att guida oss bland guldkornen.

Lunkentuss befinner sig längst in på Fritidsbåtsmuseets första våning. Namnet Lunkentuss har två förklaringar: den sävliga lunken hos den breda båten, och trollet i den gamla folksagan som delar samma namn. Hon är en färgglad, klinkbyggd segelbåt av ek och furu som byggdes på 1940-talet. Längden är 8 meter och bredden är 3 meter.  Större delen av skrovet är målad i en djupröd nyans som övergår i en kritvit färg. Fördäcket är istället ljusgrönt. I fören finns ett bogspröt som sattes dit i efterhand för att få större och bättre yta för segel. Från början var Lunkentuss nämligen en motorbåt.

Om besökaren upplever att båten ser ny ut i jämförelse med andra båtar i utställningen är hen inte helt fel ute. Lunkentuss är nämligen relativt nyrestaurerad. Även restaureringen ingår i båtens fantastiska historia.

 

Vad är Lunkentuss?

Lunkentuss byggdes år 1942 på Ryhls båt- och skeppsvarv i Åhus. Båtkonstruktören hette Knud H Reimers och var en välkänd segelbåtskonstruktör. Sina kändaste segelbåtsmodeller ritade han under första delen av 1900-talet.

Lunkentuss användes under flera år som övningsbåt av Härnösands Sjövärnskår, och strandsattes därefter fram tills år 1960. Det var då de blivande ägarna Gunnar Dahlgren, 27 år, och Dag Ekholm, 21 år, hittade henne. Båten var precis vad de behövde för att realisera sin gemensamma dröm: att segla jorden runt.

När Gunnar och Dag fick upp ögonen för Lunkentuss, som då var placerad i Härnösand, var hon i mycket dåligt skick. De köpte båten för 3000 kr, tog med den till Sundsvall och började kort därefter att bygga om den från grunden på egen hand. För att klara en världsomsegling behövde Lunkentuss genomgå en rad förändringar – inte minst att förvandlas från motorbåt till segelbåt. Däck och inredning revs, däck höjdes, ny motor installerades och ny rigg byggdes. Som kronan på verket byggde de även till en ruff och ett rufftak. Det tog totalt 2 år att bygga om båten.

Världsomseglingen

Den 25 juli 1962 blev det äntligen dags för vännerna att bege sig iväg på sin efterlängtade jordenruntresa. Starten utgick från Sundsvall. Under en lång tid var det endast läkaren som genomförde hälsokontrollerna som visste om deras planer – alla andra trodde att vännerna skulle segla till Medelhavet. Det var först när Gunnar och Dag hade korsat Atlanten som familjerna fick veta vad som planerats. Nyheten kom via brev.

Att genomföra långa seglingar, världsomseglingar likaså, har människor gjort i alla tider, menar Robert:

“Men så många är det inte som har gjort det. Det räcker med att åka till Finland då det blåser mycket, så kan man tycka hoppsan, när man åker en stor Finlandsfärja. Och då sitta i en åtta meter lång båt i enorma vågor på Atlanten eller Indiska oceanen. Jag får en väldig respekt för folk som har gett sig ut på sådana här färder, det måste jag säga. Det är helt otroligt.”

Att segla jorden runt är ingen enkel bedrift utan kräver enorm envishet. Vid detta tillfälle hade dessutom endast en svensk världsomsegling genomförts tidigare.

Gunnar och Dag började med att åka genom kanalerna i Europa och begav sig sedan västerut. Under sin resa seglade de förbi platser som Barbados, Galapagosöarna, Samoaöarna och Australien. Därefter rundande de Sydafrika och seglade sedan tillbaka till Europa för att avsluta resan i Sundsvall. Färden var lång och stundtals farlig. För att navigera sig använde Gunnar och Dag sig av solen och stjärnorna. Båten saknade all form av elektroniska hjälpmedel.

Världsomseglingen pågick mellan åren 1962-1965 och resan var ungefär 33160 sjömil.

Restaureringen

Efter resan blev båten såld och användes därefter som fritidsbåt i södra Sverige. Så småningom strandsattes hon och föll nästan i glömska. För att rädda segelbåten från förfall och för att ta till vara på resans berättelse, så startades upprustningsprojektet ”Bevara Lunkentuss”. Med i projektet var en av seglarna, Dag Ekholm.  Syftet var att återställa Lunkentuss till skicket hon var i när Gunnar och Dag seglade med henne under mitten på 1960-talet.

“Det blev ett jätteprojekt kan man säga. De har återställt hela båten. De har monterat ner del för del, renoverat den och satt ihop den.” påpekar Robert.

Att renovera henne ännu en gång var ett stort projekt som krävde vilja och resurser. Men med hjälp av sponsorer och frivilliga blev projektet till slut möjligt att genomföra. Det tog hela 8000 timmar att restaurera båten.

 

Hur hamnade hon på museet?

År 2012 skänktes den restaurerade Lunkentuss till Sundsvalls kommun. Då fanns det planer om att hon skulle ställas ut i Sundsvall. Det var ju trots allt i Sundsvall som hon både började och avslutade sin jordenruntresa. Men planen ändrades och hon återvände istället till sitt första hem – Härnösand. Nu pryder hon sin plats på Fritidsbåtsmuseet, där besökare är välkomna att betrakta henne.

För den som vill läsa mer om äventyret finns boken: Bortom den västra horisonten – Lunkentuss klassiska världsomsegling, skriven av Gunnar Dahlgren och Dag Ekholm. Boken publicerades för första gången strax efter seglingen, och kom ut i en längre nyutgåva år 2012.

Läs mer på Sjöhistoriska museet: https://www.sjohistoriska.se/fartyg-kulturmiljoer/k-markning-av-fritidsbatar/lista-pa-k-markta-fritidsbatar/lunkentuss

Läs mer om restaureringen: http://lunkentuss.com/restaureringen.html

Tillbaka till museibloggen: https://vnmuseum.se/blogg/

Dela med dig av dina båtminnen

Här kan du berätta om dina erfarenheter och minnen av livet med fritidsbåt. Ditt bidrag sparas i länsmuseets arkiv för framtida generationer. Till insamlingen.