Musik och ljudsamlingar

Tusentals avsnitt med musik, berättelser och miljöinspelningar kan du hitta i museets ljudsamling. De speglar tider med stora tekniska och samhälleliga förändringar och de vittnar om spännande klingande kulturarv.

Musik är det som kom in först i våra ljudsamlingar. På taggiga rullar eller stansade plåtskivor hittar vi valser och marscher av 1800-talets kompositörer. De tillhör gamla mekaniska musikinstrument som spelpallar, positiv och spelbord.

Musik och ljudmedier

Med tiden uppfanns fonografrullar, skivor, rullband och kassetter för att användas som ljudbärare. Med dem fick vi rösterna och berättelserna. Idag tar vi upp ljud digitalt via telefoner och inspelningsapparater. Alla har vi minnen, ung som gammal, och det finns verkligen mängder med berättelser i museets arkiv, även på 78-varvsskivor och gamla kassettband.

Folke Ellström från Bollstabruk blev en av museets utgångspunkter när basutställningsdelen Moderna Tider byggdes. Folkes uppväxt och liv låg till grund för den djupdokumentation, som ligger till grund för utställningsdelen. Liksom pappa Henning så blev Folke dragspelare och med tiden också stationsinspektor till yrket. Han har tagit emot många tåg och skickat iväg lika många vid Bollstabruks stationshus. Folke spelade för oss, och han berättade. Han gjorde också egna musiksammanställningar med översikter över musik, som var populär under mitten av 1900-talet. Folke skrev gärna om dragspelskungarna vid “Dragspelets Missisippi“, alltså Ångermanälven, och han levererade massor av informativt material om liv, leverne och musik i Ådalen. Hans eget häfte “Mitt liv med mitt dragspel” och en CD blev en del av produktionen.

 

Här spelar och berättar han om hur det kunde vara att ge sig iväg till fest- och bröllopsspelningar. Det var bara att sätta fast dragspelet på pakethållaren och cykla de mil eller kilometrar som krävdes.

Dragspelet ville de tidiga upptecknarna inte veta av. Instrumentet ansågs inte fint nog. Det var dessutom en ungdomens nymodighet och fabrikstillverkat. Det som intresserade länets store upptecknare och folkmusikintendent, Karl Peter Leffler, var framför allt låtar på fiol, klarinett och äldre folkliga musikinstrument. Attityden var densamma också hos andra musiksamlare. De sökte de ålderdomliga instrumenten, uttrycken och musiken. Skansen, Anders Zorn och häradshövding Nils Andersson var inspirationskällor när Leffler ordnade spelmanstävlingar runtom i länet. I samband med spelmanstävlingarna tecknade Leffler upp låtar och dokumenterade spelmän, som tur var. Tack vare honom hittar vi upp emot 1000 upptecknade låtar i museets musikarkiv. Dragspelet ansågs dock som en styggelse, alldeles för modernt och populärt. Få kvinnor hade möjlighet att spela upp i tävlingarna, men det fanns ändå några som stod upp för sin musik och lät tala om sig.

Inspelningsapparaterna sågs inte heller som acceptabla. De ansågs otillförlitliga och alltför moderna. Det knastrade och sprakade, möjligen kunde man höra spelmannens låtspel långt, långt bortom knastret.

 

Konrad Berglund från Graninge är en av de spelmän som finns inspelad på fonografrulle. Berglund kunde hur många låtar som helst. Mer än 60 melodier tecknade Leffler upp efter honom 1916. Tyvärr försvann uppteckningarna, men tack vare den då nymodiga fonografen, så registrerades Konrads fiolspel på tre fonografrullar. Konrad Berglunds spelstil finns därmed bevarad.

Konrad Berglund och hans musik hörs långt bortom skrap och knaster på en gammal fonografrulle. Konrad spelar distinkt, rakt och lite kärvt, med ett spännande uttryck som säger något om andra tider och andra sammanhang. Konrad var mycket känd som spelman och musikant. Många förvånades över hur han kunde hantera fiolen så bra. Han hade ju så stora fingrar och händer! På bilden ser du Konrad, som är fotograferad med sin son, också han en duktig musikant. De spelade gärna tillsammans till dans.

Berättelser, samtal, miljöljud och musik

I museets ljudsamling finns också berättelser, samtal, miljöljud och musik. På rullband, kassettband, DAT (digital audio tape), men också på CD och hårddiskar. En del personer berättar om att mjölka kor och signalera bufrid. Andra berättar om livet som handlare, flottare, skogsarbetare, skolbarn, skeppare, servitris, musiker eller restaurangmusiker. Det handlar om hur livet var förr, var man träffades och dansade, hur olika festligheter vid jul och bröllop gick till. Vad som är sant och falskt spelar ingen roll. Minnen och känslor förmedlas och anekdoter ackompanjeras av musik i samlingarna.

Med 1980-talet kommer ett annat inslag in i bilden på museet. Det är kopplingen till de ljudlandskap, som vi befinner oss i. Hur låter det runt omkring oss – inne i husen, ute på Friluftsmuseets område, inne i “fäuset”?

Det handlar om att “fånga” enstaka ögonblick, som här, när Inger satt på DAT-bandspelaren en morgon i augusti 1998. Hon hinner precis beskriva miljön innan Emma och hunden Les kommer springandes med getterna.

Är det kanske en Smilla som blir kvar när de andra getterna försvinner i fjärran med Emma och Les?

Är det kanske en Smilla som blev kvar?

 

En annan ljudmiljö är inomhus i museibyggnaden. Här smider ungdomar krokar, drakar och vindflöjlar inför Huvudstadsåret i Stockholm. De håller till i museets dåvarande smedja “Nävagjort“, en del av den första utformningen av basutställningen från 1994. Släggor slår skarpt mot stål. Ljudmiljön är rörig och hårdslöjdskonsulenten Eva Nordangård ställer frågor.

Mia smider en krok och berättar om projektet:

Under ett helt år träffades åtta ungdomar för att slöjda och vara med i ett projekt, där också livsfrågor kom till ytan. Projektet var en del kulturhuvudstadsåret i Stockholm, och där deltog man i juni samma år.

Slöjdungdomarna gick igenom många moment under året. En del upplevelser kunde kanske vara uppskakande, men givande.

 

Vad väcker ljudet av ett långlur/näverlur inombords när efterklangen är 25 sek? Här är ungdomarna samlade i en gammal oljecistern. Är det inte sedan en säckpipas långsamma brummande som oljecisternens metallkropp svarar på? Är det möjligen Gösta Johanssons långlur och sedan hans traditionellt svenska säckpipa som väcker cisternen?

 

 

Var hittar du då alla dessa ljud, samtal och berättelser?

Ja, det gör du i inspelningar gjorda på rullband i olika hastigheter, men också på kassettband, DAT (digital audio tape), mini disc, CD, DVD eller som digitala inspelningar sparade på hårddiskar och servrar, allt kopplat till museets stora ljudsamlingar. Inspelningarna finns alltså i museets stora Arkivsal, dvs Museets “skattkammare“.