Zachris Pehrsson
Zachris Pehrsson, föddes år 1793 i Lidgatu, Ådalsliden och dog 1871. Han var redan som barn intresserad av att snickra. Han lärde sig att snida och göra ritningar, med inspiration från böcker och stilmöbler som han såg, i Ådalen och genom utbyte med andra snickare. Han var släkt med författaren och konstnären Pelle Molin som beskriver Zachris Pehrsson som skalden, skulptören. Zakre Pers, som han kallades, var också en person man kunde gå till för att få goda råd.
Lejonsprättar och rosor
Som ung förlorade han sin trolovade. Hans favoritmotiv var snidade rosor. Enligt sägnen hörde ihop med de rosor han la på sin älskades grav. Men han har också gjort flera roliga ”Lejonsprättar”, stolar, sängar, chiffonjéer och annat. Zachris Pehrsson signerar nästan alltid sina arbeten med årtal och initialer.
Han gifter sig senare med Märtha Hansdotter-Häggman. De fick inga barn men adopterade systersonen Josef Josefsson Westin. Zachris Pehrsson dog av slaganfall vid 78 år ålder.
Rik schablonsamling i museisamlingarna
På Västernorrlands museum finns också en samling med schabloner och mallar som Pehrsson använt i sitt arbete. Samlingen skickades som post till museet år 1831 av en släkting till Pehrson, EJ. Lidholm i St. Louis som tagit med sig samlingen då han emigrerade till Amerika i slutet av l800-talet. Den innehåller ca. 50 idéer och förlagor. Pehrsson kopierade från böcker och prövade hur stolar, soffor och predikstolar tog sig ut i nyklassicism respektive rokoko. Många av idéerna kom troligen aldrig längre än till planeringsstadiet.
Alla mallar är utskurna från välanvända fulltecknade pappersark. Zachris Pehrsson var intresserad av främmande djur och miljöer. Diverse exotiska djur finns avbildade, däribland en kamel och en gam, orangutanger, babianer och ormar. Schablonsamlingen är intressant eftersom den ger en inblick i hur han arbetade.
Konservatorn berättar – Anne Braun om konservering av dörrdekorationer snidade av Zachris Pehrsson.
I utställningen Händers verk finns en pardörr med snidade dekorationer av rosor och rosetter, tillverkade av Zachris Pehrsson. Lyssna till när konservator Anne Braun berättar om konserveringsarbetet på dörrarna inför utställningen.
Sorgesång
En dikt hittades av en släkting 1948. I sorgen efter sin trolovade skrev Zachris Pehrsson en sorgesång i 15 verser: Sorgesång – ett välmenande äreminne – över dygdiga jungfru Märta Eriksdotter i Näsåker. vilken avled kl 3 om morgonen den 15 juni 1820= 23 1/2 år gammal.
Klicka på fliken nedan för att läsa hela dikten:
1. Om ner från skyn mig flöda tårar
om själva ängslan förde ord.
Den sorg ändå, som nu mig sårar
ej bleve nogsamt tydligt gjord.
2. Det vore blott en matter skugga
utav en ljus och kännbar kropp.
Jag borde till en bild uthugga
helt olik ifrån tå till topp.
3. Ty den är död. Som jag bland alla
med utvalt nöje älskat har.
Vars bortgång är mig bitter galla
vars levnad mig högst ljuvlig var.
4 .Allt vad som herran ande gifvit
det trängtar efter vara sällt.
Men utan sällhet det dock blivif
till sällhetslängtan endast gällt.
5. Den ene sådant tycke fattar
av falsk begrepp till mull och ler,
att han däri saligt skattar
men äntligt sig bedragen ser.
6. En annan efter vädret gapar
och älskar mest vad fåfängt är.
Han i sin hjärna sällhet skapar.
men sorg och skada med sig bär!
7 . Men sällhetslystna själen likar
Fullkomligheten allra bäst.
Den en och var jämt efterfikar
när den i tanken först blir fäst.
8 . Fullkomlighetens dyra smycke
ju dygden själv beständig är.
Ty envar hon till allas tycke
och gör en skicklig, ljuv och kär!
9. Av dessa himlaskänger sköna
min kära Märta rundligt fått!
Det ofelbart jag kunnat röna
i åren fem till henne gått.
10. Dess vakna vett och stilla sinne
de gjort dess tyngd än mera rar.
Vad är då under all hennes minne
med sorg hos mig bli bofast kvar.
11. Ack kan jag utan känsel vara
när jag det känner alltför väl?
Hur vill jag suck och tårar spara
då saken rör min egen själ.
12. Men som jag bör för allting laga
den känslan min ej blir för stor.
Så skall jag längre inte klaga
ty jag hennes sällhet tror.
13.Det endast hos mig sorgen lättar
trots att min vän nu borta ät.
Hon likväl sig med glädje mättar
och lever tryggt för allt besvär.
14.Du ässt nu snälla Märta inne
uti Guds stad och sällhetsborg.
Att intet mera bryr ditt sinne
du är i frid för nöd och sorg.
15. Det band vi tänkte knyta samman
nu upplöst är med sveda stor.
Skall vi dock mötas åt med gamman
när gud mig hjälper dit du bor.
av Zachris Pehrsson
