Bror Rosin
Bror Rosin levde mellan 1907-1988. Han kallas ibland för Junseles Döderhultare och var systerson till Snickar Dea. Han växte upp och bodde i Vallen, i Junsele hela sitt liv. Brorsonen Björn-Erik Rosin berättade om sin farbror Bror att ”han var en kvällstrött person, men som vaknade tidigt och hann med att tälja på en gôbbe innan arbetsdagen började”..
På dagarna var Bror Rosin skogsarbetare i Junsele och arbetade som ”tummare” – virkesmätare åt skogsbolagen. Och det är först vid 40-50-års ålder som han börjar tälja sina ”gobbar”. Hans redskap var en kniv och ett stämjärn och sedan behövdes han en bit alvirke.
– ”Gobba” som han inte blev nöjd med slängde han i vedlådan och använde som brasved, säger brorsonen Tryggve Rosin, i en artikel i Tidningen Allehanda av Alexander Fälldin.
De flesta av hans ”göbba” finns i Junsele Hembygdsförenings ägo. Han skänkte dom dit för att dom skulle finnas samlade. ”Jäg sälj dom icke”, sa Bror, men några av hans figurer skänkte han bort till bekanta. Och några hamnade på museet.
De som minns Bror kommer också ihåg honom som en god berättare av fängslande historier om sånt som han upplevt. Hans täljda figurer berättar också om gamla tider, om hur man arbetade förr.
”Jäg tyck bäst om å göra ärbetssort´n,” sa Bror, och hans figurer föreställer också t.ex. ”flottare vid slutflottningen i Ångermanälven 1982”, ”päropptagninga”, ”bondmora som ger grisen mat” och ”tanter som stickar”, ”skidåkarn”, ”en som sitt å läs tidningen – Nya Norrland”, ”pensionärer på resa – ”dom sitt å vänt på bussen”, en som spelar dragspel – ”Hammarforsens brus spelar han”, sa Bror. ”Kafferep med flera sorters kakor på brödfatet”, samt många fler.
Den kanske mest kända träskulptur som Bror har gjort är den, efter Pelle Molins berättelse: ”En ringdans medan mor väntar”.
Nicke Sjödin – Snidarn
Klicka på play för att lyssna på dikten Snidarn av Nicke Sjödin.
Snidarn
Jäg gör na gôbba iblann
Jäg gör dom
tå åddra
vä kniven
Ja, jäg ha ju
na stämjärna å
Aldrig att jäg räkn ”ut nan ti ”
hur länge jäg håll på
räkn´timma, häll däga
Nää, det gör jäg aldri´
Jäg gör na gôbba
då andan fall på
å äre så,
att jäg int´ ha nan anda
då lätt jäg e vära
Helst gör jäg ” ärbetssort´n”,
timmerkörara
å flyttara
å töcke
Jäg ha högvis tå dom
opp på bott´n
Rädd för tjyva ä jäg inte
Dä ä just ingenting
man sätt värde på
ä dänne
Men int´ sälj jäg
na gôbba
Va skö jäg sälj
dom för?
Va ha jäg tå dä ?
Pärninga………..!
Dikt skriven av Nils-Erik (Nicke) Sjödin