Stenåldern

Den tidigaste perioden av människans historia kallas stenåldern, eftersom människorna använde verktyg av sten. Inom vetenskapen delas stenåldern in i olika underperioder – paleolitikum, mesolitikum och neolitikum. En annan indelning är äldre stenålder, då människor levde på att jaga, fiska och samla och yngre stenålder, då människor levde på jordbruk och hade tamdjur.

De första människorna i Västernorrland

I Sverige börjar stenåldern ungefär 9 000 f Kr, när de första människorna bosatte sig här. Människor flyttade hit i olika omgångar och från olika håll. På stenåldern fanns inget som hette Västernorrland, eller Sverige. Vad de första västernorrlänningarna talade för språk eller vad de kallade sig känner vi inte till. Men i jorden kan vi hitta spår av dem. På platserna där de bott har de lämnat stenar som de slagit loss vassa bitar från. Arkeologerna kallar de här vassa stenbitarna för mikrospån och handtagskärnor.  Spåren visar att i området som idag kallas Västernorrland har det bott människor sedan cirka 7000 f Kr. Människorna som flyttade till Västernorrland hade med sig redskap tillverkade i flinta. Flinta fanns inte naturligt här i Norrland i stället användes bergarterna kvarts, kvartsit och hälleflinta. Allt eftersom lärde sig människorna att göra nya och bättre verktyg. Skickliga hantverkare gjorde sylvassa spjutspetsar och pilar med ny teknik. En del verktyg är tillverkade av flinta. Flinta finns inte i bergen i Västernorrland. Människorna som levde här måste ha bytt till sig flintan av andra grupper långt borta, eller så har de själva varit ute och rest.

Klimatet under stenåldern var som i nuvarande södra Skandinavien. Varmt och fuktigt med regniga vintrar. Skogar med alm, al, lind och ek bredde ut sig vid kusten och älvdalarna. I inlandet växte björk och tall. Hasselnötter växte i samma rikliga mängd som hallon idag. Det var en bra natur och ett bra klimat att leva i.

De första människorna levde på att jaga, fiska och samla bär, nötter och växter. Livet som jägare och fiskare var fritt, men farligt. Under stenåldern var människorna vandrande och flyttade runt i landskapet allt efter årstid och tillgång på mat. Växter, frukt, bär och nötter samlades in. Älg jagades med fångstgrop och pilbåge eller spjut. Bäver, säl och fisk fångades med nät i vattendrag och hav.

Redskapen

Määnniskorna utvecklade verktyg för att göra livet enklare och för att överleva. Pilar och spjut för att jaga, skrapor för att bearbeta skinn och trä och grävkäppar för att leta ätbara rötter i marken. De använde material som fanns här, till exempel kvarts och kvartsit. En del redskap vet vi inte säkert vad de användes till. Ett exempel på det är de avlånga föremålen som kallas Nordbottniska redskap. Dessa redskap har hittats på många platser längs Bottenviken

Skifferföremål från yngre stenåldern har ofta hittats i norra Sverige. Skaften på dolkar och knivar formades ibland som djurhuvuden, vanligtvis älg, säl och fågel. På dolken från Arnäs sitter något annat. Det skulle kunna föreställa ett björnhuvud. Då björnhuvuden inte var lika vanliga var det nog inte vem som helst som hade dem. Kanske hade björnhuvudet något slags magisk betydelse. Andra fynd är mer vardagliga. På platser där människor bott och lagat mat finns något som kallas för skörbränd sten. Det är stenar som har hettats upp och använts för att laga mat. Björnhuvudet, liksom skaft från dolkar och knivar finns att se i utställningen Forntidsresan.

Det är inte alltid enkelt att tyda stenåldersmänniskornas spår. Ofta kan vi bara gissa vad olika redskap har använts till. De så kallade T-formiga redskapen finns framför allt här i Västernorrland. De flesta har hittats i Nordingrå, Ångermanland, i en by som heter Överveda. Utgrävningar har visat att de som använt dessa redskap bodde vid havsvikar och var säljägare. Människorna i Överveda verkar ha varit säljägare. Kanske användes redskapen för att skrapa fiskskinn eller för att spänna tråden när en båt skulle sys. Eller för att skapa ljud. En annan teori är att människor använde de T-formiga redskapen för att visa att de tillhörde en viss släkt eller grupp. De T-formiga redskapen kan i så fall ha varit antingen smycken som man bar, eller stämplar för att trycka mönster på kläder.  Det finns nämligen olika teorier för vad de har använts till och ingen vet med säkerhet vad som är rätt förklaring.

Tiderna förändrades

Människornas sätt att leva förändrades. I slutet av stenåldern blev många bönder. De odlade jorden och hade tamdjur som grisar, får och kor. De allra första spåren av odling i Västernorrland är från cirka 2 700 f.Kr. Spåren efter människorna på Bjästamon visar att de verkar ha odlat lite säd på 2000-talet f Kr. Under den här perioden; den yngre stenåldern, blev det också vanligare att bo på samma ställe hela tiden. Det fanns fördelar med att vara jordbrukare och ha tama djur. Husdjuren gav mat och kött, så man var inte lika beroende av att det gick bra att jaga och fiska. Men det fanns emellertid också nackdelar med jordbruket också. Troligen blev arbetsdagarna längre och folk fick mindre fritid.