Stig Welinder - Lagmansören

Stig Welinder är arkeolog, paleobotaniker och etnohistoriker. I denna presentation berättar han om den unika stenåldersgraven i Lagmansören, en av endast två stenåldersgravar som hittats i Västernorrland.

Kvinnan och barnet i stenkistan

Lagmansören i Indals socken är en by något tiotal kilometer uppströms Indalsälven. En resande genom byn kan få syn på en stenpelare med texten:

FORNGRAV

4000-ÅRIG

50 M. I Söder

Forngraven upptäckts 1922 av karlarna som grävde sand för att räta och bredda vägen genom byn utefter älven. De krafsade fram människoben i en stenkista och lämnade sedan kistan att grävas ut av arkeologen Gustaf Hallström året därpå.

I stenkistan låg skelettet av en kvinna i trettioårsåldern på rygg och intill henne i sovställning ett 7–8 års barn med huvudet mot hennes tinning. De hade fått med sig bara en flintskärva.

Efter flera decenniers diskussion av hur denna för Norrland unika grav skulle förstås i förhållande till tid och kulturhistoria, har C14-dateringar visat att graven byggdes 2300–2200 f.Kr., några århundraden före stenålderns slut. Inspirerande förebilder kan hällkistor i Mälarlandskapen eller i Sydsverige ha varit.

Gustaf Hallström konstaterade förnöjt, att de två begravda, som för honom representerade ”den okända urbefolkningen i denna nordliga bygd” var ”vackra långskallar”. Norrlands äldsta kända invånare var inga suspekta kortskallar. I dag är den saken irrelevant. Framtida DNA-analyser får visa, om kvinnan och barnet är mor och dotter eller son, och om de eventuellt ingick i den ström av människor som mot slutet av stenåldern kom till Europa österifrån, eventuellt medförande de indoeuropeiska språken.

Lagmansörens stenhuggare satte omkring 1930, under den stora depressionen, upp fyra stenpelare och en järnkätting runt graven. Dess innehåll är flyttat till ett magasin vid Historiska museet i Stockholm och katalogiserat som 1 flintföremål och 19 poster ben.

Stig Welinder

Stig Welinder

Headerbild: ATA