Bronsåldern

Bronsålder Västernorrland

Perioden mellan cirka 1 700 f.Kr. och cirka 500 f.Kr. kallas bronsåldern, eftersom människan då började tillverka föremål av brons. Introduktionen av brons innebar dock inte att sten-tekniken övergavs, även från bronsålder kan exempelvis kvartsavslag, flathuggna pilspetsar i kvarts och kvartsit, stenklubbor påträffas. Men samhället och människornas liv förändrades på många sätt under bronsåldern. Kontakterna och handeln med människor långt borta ökade. Från bronsåldern är det mer förekommande med bilder av stora båtar på hällristningarna. Bronsåldern kännetecknas alltså, som namnet antyder, av införandet av den nya metallen brons, men också av ett tydligare stratifierat samhälle med monumentala gravhögar och ett mer utvecklat kontaktnät av handelsvägar.

Tidigare, när människan var kringvandrande jägare och fiskare, hade förmodligen ingen ägt särskilt mycket. Men under bronsåldern fanns det vissa som hade mer rikedomar och kunde styra över andra. Det blev viktigare att visa vilka som hade makt och status. Både i livet och efter döden.

I Västernorrland är fynden och lämningarna från bronsåldern få och detta är en relativt outforskad del av Västernorrlands historia. De flesta bronsföremål som hittats i Västernorrland har legat i gravar. Skillnaderna mellan olika människor skulle inte bara prägla livet. De skulle synas efter döden också. Några fick gravar med fina föremål, till exempel rakknivar av brons. Ovanpå de döda byggdes stora högar av sten, som brukar kallas gravrösen och är en typisk fornlämning från bronsåldern. Gravrösena ligger som ett pärlband utmed Norrlandskusten, de skulle synas och bevaras för framtiden. De kan också ha varit ett sätt att visa vem som bestämde i trakten, men de kan även ha använts som landmärken.

På grund av landhöjningen skiljer sig placeringen av rösen i olika tidsperioder nivåmässigt och det är därför möjligt att datera rösena utifrån deras belägenhet i landskapet. Gravrösena har dåliga bevarandeförhållanden och är därför förhållandevis fyndfattiga. Det finns en skillnad i gravarnas konstruktion relaterat till deras ålder. Rösen från de tidigaste delarna av bronsåldern brukar innehålla en större kista, medan den är mindre i rösen från de senare delarna av bronsåldern, även om undantag förekommer. Troligtvis ser vi här en övergång från skelettbegravningar till kremeringar, gissningsvis kopplat till någon form av ideologiskt skifte. Ytterligare en ingång till den ideologiska världen finner vi på bronsålderns hällristningar som nu föreställer bland annat skepp och solsymboler.

Bronstillverkning i Västernorrland

De flesta bronsföremål som har hittats i Västernorrland är inte tillverkade på plats här, utan längre söderut. För att göra brons behövs metallen koppar. Den importerades från Sydeuropa eller brittiska öarna. Det enklaste sättet att resa från Västernorrland söderut var med båt. I Hampnäs har man hittat en toft, det vill säga en bänk eller sittplats till en båt. Den är från cirka 300–200 f Kr. Det har tidigare bara hittats en liknande båt och det är i Hjortsprings mosse i Danmark. Med hjälp av andra fynd har vi gjort en modell över hur båten kan ha sett ut.

Bronsåldersfynd och dateringar till tidsperioden har gjorts på ett antal platser i länet, bland annat på boplatserna vid Nämforsen, i Gene, Gallsätter och Arnäsbacken. I Arnäs socken påträffades vid Lill-Mosjön rester av en husgrund och från Bastuvallen har hittats spår av matrester på keramikskärvor. Man hade bland annat tillagat eller ätit fisk, animaliskt fett och någon form av produkt av säd.

Även om råvarorna importerades så kom tekniken att gjuta brons hit redan för cirka 3 000 år sedan. Det fanns gjutformar som användes för att göra små yxor och spetsar av brons. I de inre delarna av Ångermanland har man hittat gjutformar som användes för att göra små yxor och spetsar. I närheten av gjutformarna fanns krukor som är gjorda av lera och asbest. Asbestkrukorna var en slags bärbara ugnar som man kunde gjuta brons med. Kanske har krukorna använts i bronstillverkningen. De kan också ha varit till för matlagning. Det finns analyser som visar på det. Asbest håller värmen bra. Men asbest är också skadligt för människor, det vet vi i dag. Asbestkeramik är typiskt för norra Sverige.

Olika sätt att leva

Boplatserna låg ofta en bit inåt landet. Det fanns antagligen ingen person eller grupp som styrde över hela Västernorrland, utan många olika hövdingar eller andra slags ledare som kontrollerade mindre områden. I Boteå och Njurunda har man hittat bronssvärd vid stora stenar. Kanske har de lagts dit som offer åt gudarna.

Över stora delar av norra Norden gjordes keramik med lera och asbest. En del av krukorna har mönster. Vissa mönster har gjorts genom att man pressat tyg mot leran innan den torkat. Man har också hittat andra typer av lerkrukor, utan asbest. Några krukor har små gropar. Groparna kan ha varit till för att krukorna skulle hålla bättre, eller så var de bara utsmyckning.

Isotopanalyser utfördes på skelettrester av en man som påträffades i ett gravröse vid Tjärdalsbäcken i Säbrå socken och dessa visade på att han haft en diet som inte var marint baserad, trots begravningsplatsen vid havet. Vid Tjärdalsbäcken påträffades också resterna av länets äldsta häst. Under bronsåldern ser vi allt fler indikationer på odling, bete och hållning av tamdjur såsom nöt, svin, får och get.  Utgrävningar av boplatser har gett ny kunskap om bronsåldern. Tidigare trodde man att hästen kom till Västernorrland under järnåldern. Men precis vid Tjärdalsbäcken har man hittat små delar av en cirka 2 800 år gammal hästtand. Det visar att det fanns hästar här redan på bronsåldern.