Ibland kan det bli fel i museisamlingen. Under en visning i museets föremålsmagasin stannade två finska besökare till vid ett ovalt, torrt dörrhandtag av trä. De tittade på föremålet och utbrast: Det är en karsikko!

Från den stunden gick ett föremål öppna en dörr till att stänga en dörr.  Föremålet, med sin gren på ena sidan och sina inskriptioner på den andra, är troligtvis inte ett handtag utan kan vara en del av ett karsikkoträd.

Föremålet visas i utställningen Att fånga en plats – Berättelser från Västernorrland, som invigdes på Västernorrlands museum den 3 december 2020. Det har inventarienummer M15298.

Vad är ett karsikkoträd?

Seden att skapa karsikkoträd kommer från 1800-talets Finland. Från början var syftet att att hindra gengångare att återvända hem. Genom att kvista av ett träd och skriva den avlidens persons namn och dödsår på trädets stam, drogs en magisk gräns. Skulle den döde bli rastlös och försöka återvända hem kunde denne inte gå förbi sitt karsikkoträd. Karsikkoträd brukades därför göras påväg till kyrkan, ibland på väg till den dödes begravning.

Karsikkos har även skapas av andra skäl. De kunde också markera viktiga händelser i livet, så som giftemål eller första gången någon lämnade byn. Karsikkons syfte var alltså att dra en fysik och magisk gräns som markerade en övergång.

Vart vår träbit kommer ifrån, och vem den var menad för vet vi inte. Vi vet inte heller om det är en karsikko för avlidna. Kanske markerar den någonting annat som var personligt? Kanske är det inte ens en karsikko? Med tanke på att det funnits finska bosättningar i Sollefteå, som föremålet kommer från, är sannolikheten ändå rätt hög.

Frågorna är många. Föremålet är ett exempel på hur viktigt det är med registreringen och att veta kontexten kring föremålet. Ibland ändras den, och därför måste vi ibland skriva om berättelsen.

På baksidan (eller framsidan?) av föremålet finns inristade inskriptioner.

Vill du läsa mer om karsikkoträd?

Här är några lästips:

Janne Vilkuna, “The Karsikko and Cross-Tree Tradition of Finland – The Origins, Change and End of the Custom”  i Ethnologia,  23:2, (Odense, 1994), s. 135-152.

Matti Sarmela, Finnish Folklore Atlas – Ethnic Culture of Finland 2, (Helsingfors, 2009), s. 134-141.

Ida Feltzin, Björnskallar och magiska bilder – Skogsfinsk religion och folktro i materiella källor, C-uppsats vt 2009, Lunds universitet, s. 21-23.