”Det handlar om kroppens och händernas kunskap. Om de människor som med sina händer och sin kropp förvaltat och skapat ett arv till oss alla. Kunskaper som vi kommer att behöva för att möta framtiden. Och om vikten av att det finns förebilder.”

Vår senaste utställning Händers verk invigdes den 28 november 2019. Utställningen flyttade in i utställningssalen en trappa ned på museet, där Allmogevapen visades under ett antal år. Nu samsas avancerade vävda textilier och stickningar med kollage, konstverk och vackra, snidade föremål. Utställningen lyfter fram nio personer och deras verk, som finns representerade i museisamlingarna på Västernorrlands museum. Märta-Stina Abrahamsdotter, Emma Wiberg, Sigrid Mårtensdotter, Dorotea Salomonsson, Erik Andersson, Brita-Kajsa Karlsdotter, Zachris Pehrsson, Vävbröderna från Kubbe samt Bror Rosin. Alla har de lämnat efter sig ett arv för oss alla att ta del av, i form av både deras historia och fantastiska hantverksskicklighet.

Syntolkning: Utställningsproducent Mona Nilsson visar utställningen Händers verk.

Händers verk har ett starkt fokus på tillgänglighet, med bland annat flera taktila repliker av föremålen i montrarna inne i utställningen. Saker på ett museum du faktiskt får ta på! Kom och känn på snidade figurer i trä, broderade sömmar och, om du vågar, på mus-skinn och flätat människohår…

Syntolkning: Närbild på en stickad vante.

Under följande nio veckor presenterar vi personerna som lyfts fram i utställningen, här på bloggen.

Ta del av deras historia!

Först ut är Märta-Stina Abrahamsdotter, den fenomenala stickerskan och normbryterskan från Kubbe i Ångermanland:

Märta-Stina Abrahamsdotter föddes år 1825 i byn Kubbe i Ångermanland och dog 1903, när hon var 78 år gammal.

Märta-Stina stannade på födelsegården under hela sitt liv och gifte sig aldrig eller fick några barn. Däremot var hon fadder till två barn, Erik Ersson och Mårten Ersson. Och traktens ungdomar samlades gärna hos henne på lördagskvällarna. Med den tidens ord levde hon som ”gammjänta”. I slutet av sitt liv levde hon på ”undantag” på gården, det betyder att hon fick hjälp av andra med sin försörjning.

Hon bröt mot normen och kallades för ”pellri”, som betyder konstig eller annorlunda. Hon var väldigt gammalmodig, bland annat i sin klädsel och var bland de sista som använde mössa med stycke. Dessutom hade hon håret kortklippt vilket förundrade många.

Hon kunde läsa och skriva och klarade sig själv. Periodvis var hon sjuk.

– Förstånnä mett ha vöre i havets djup i sex veckä, ska hon ha sagt.

Troligen menade hon att hon varit deprimerad och inte orkat träffa någon i sex veckor.

Samtidigt skapade hon de mest fantastiska stickade alster. Mönstren vittnar om en avancerad insikt i matematik och geometri. Hon stickade vantar, mössor och tröjor med djurmotiv. Och sålde det hon stickat för att ha en inkomst. I slutet av 1800-talet började hon sticka täcken. De ställdes ut på hemslöjdsutställningen i Sollefteå 1910, i beskrivningen står: ”Anundsjö har en samling täcken i mycket egendomliga stickningar”.

Syntolkning: Märta-Stinas stickade täcken.

Stickade täcken var något helt nytt och hennes teknik var helt ny. Idag kallas den för ”Märta-Stinateknik”. Hon gömde sina arbeten när hon fick besök, det sägs att hon ville skydda sina mönster och sin teknik. Efter utställningen 1910 föll hennes arbete i glömska. Långt senare återupptogs mönstren av olika stickerskor och formgivare.

Idag är Märta-Stina Abrahamsdotter en kändis i sticksammanhang i hela världen.