Romskt kulturarv i Västernorrland är ett projekt som just nu bedrivs i samarbete mellan Västernorrlands museum, den romska föreningen Djelem Djelem Lungone Dromenca i Sundsvall och den nationella romska föreningen É Romani Glinda. Projektet syftar till att skapa metoder för inkludering, delaktighet och medskapande samt till att samla minnen och berättelser om och av den romska befolkningen. Ett annat viktigt fokus är att utforska samlingar och arkiv i länets kulturarvsinstitutioner. Vilken dokumentation finns det om romer och romskt kulturarv i vårt län? Det här spännande och viktiga uppdraget fick jag ta mig an i höstas och det har visat sig att det finns ett lapptäcke av källor, men att detta lapptäcke också har en hel del hål.

Generellt finns få spår av romer i museisamlingar och i arkiven. Det material som finns har oftast ensidigt skildrat romer från ett icke-romskt perspektiv. Det blir tydligt i bland annat Lotta Fernståls och Charlotte Hyltén-Cavallius bok som heter just Ett lapptäcke av källor. Kunskapsproduktion om romer och resande vid arkiv och museer (2020). Författarna konstaterar att källorna ofta är fyllda av fördomar och missuppfattningar som kan upplevas smärtsamt och sårande, men att de samtidigt bidrar till viktig kunskap om romernas historia i Sverige. Så när jag påbörjade efterforskningarna förväntade jag mig dels att inte hitta särskilt mycket material, dels att materialet kunde vara tungt att ta till sig. Har mina förväntningar besannats? Svaret är både ja och nej.

När det gäller mängden av material så finns det mer i de västernorrländska arkiven än vi trodde. I ett projekt som genomfördes under ledning av Länsstyrelsen Västernorrland 2013-2014 konstaterades det att romers och resandes kultur och historia inte finns representerad i arkiv eller museer i Västernorrland, förutom några enstaka foton på Sundsvalls museum och på Örnsköldsviks museum. Det här stämmer alltså inte, utan letar vi djupare så kan vi förutom fotografier hitta uppteckningar, ortnamn, platser och personer. Mängden kanske inte är så stor, men det är definitivt mer än bara några enstaka fotografier. Det kan också konstateras att det skulle skulle krävas mer tid för att kunna göra en heltäckande kartläggning av arkivmaterial.

När det gäller materialets innehåll, så finns det både fördomsfulla uppteckningar som är smärtsam läsning, men också mer neutrala källor såsom kyrkoböcker och husförhörslängder. De svartvita fotografierna är ögonblicksbilder, som går att studera och analysera utifrån flera olika perspektiv och leder till nya spår. Spåren går ibland att följa upp, ibland inte.

Jag skulle vilja lyfta ett spår som vi lyckats följa. På Sundsvalls museum finns det svartvita fotografier på Karl och Karin Columbus. Fred Taikon, medlem i projektgruppen, kände igen Karl på bilden och visste också att sonen heter Eskil, hemmahörande i Umeå. Jag kontaktade Eskil och fick åka upp till Umeå för en intervju. Familjen Columbus bodde i en husvagn på en höjd mellan Bydalen och Birsta i Sundsvall under 1950-talet. Det här var en något ovanlig romsk familj på den tiden, dels då de blev bofasta så pass tidigt, dels för att det var ett blandäktenskap. Mamma Karin var icke-rom från Öland medan pappa Karl var från en romsk familj med rötter i Danmark och Småland.

Karl och Karin Columbus hemma i sin husvagn. Foto: Norrlandsbild, Sundsvalls museum
Karl och Karin Columbus hemma i sin husvagn. Foto: Norrlandsbild, Sundsvalls museum

År 1939 fick de en son, Eskil. På den tiden levde de lägerliv och reste runt mellan olika orter i Skåne, på jakt efter arbete och boplatser där de tilläts stanna mer än ett par nätter. Både Karin och Karl var duktiga musiker och Karl arbetade dessutom med förtenning. Familjen började i likhet med andra romska familjer göra längre turer norrut under sommarhalvåren och så kom det sig att de landade i Sundsvall år 1950. Föräldrarna ville att Eskil skulle gå i skola och Karl fick ett fast arbete på Ortvikens sulfitfabrik. Under sju år av sin barndom bodde Eskil alltså i Sundsvall. Han gick ut grundskolan i Haga och spelade i sina föräldrars kvartett, tillsammans med kamraten Benny Forsberg. Karl spelade fiol, Karin trummor, Eskil dragspel och Benny gitarr eller något blåsinstrument. De hade spelningar på bland annat Hotell Knaust. Eskils föräldrar såg till att han fick sina dragspelslektioner, i ur och skur, och han blev också svensk juniormästare i dragspel år 1953. På kvällstid gav han privatlektioner i dragspel och tjänade på så sätt lite extra pengar. Familjen hade alltid mat på bordet och det fanns både en vedspis och el i husvagnen.

Från vänster: Karl Columbus, Eskil Columbus, Karin Columbus och Benny Forsberg på en spelning på Hotell Knaust, Sundsvall på 1950-talet. Foto:privat
Från vänster:
Karl Columbus, Eskil Columbus, Karin Columbus och Benny Forsberg på en spelning på Hotell Knaust, Sundsvall på 1950-talet.
Foto:privat

Som ung vuxen gjorde Eskil sin tjänstgöring vid Umeå musikkår och fortsatte med musik även senare, med dragspel, saxofon och hammondorgel som främsta instrument. Vid sidan av musiken arbetade han som bilhandlare och kunde så småningom köpa ett hus både till sin egen familj och till sina föräldrar som också flyttade från Sundsvall till Umeå. Senare i livet medverkade han på regelbunden basis i det populära programmet Gokväll Umeå. Eskil fick fem barn och har idag även sex barnbarn.

Vad berättar då Eskils liv om romskt kulturarv i Västernorrland? Jo, vi får veta att förtenning var ett hantverk som romer och särskilt Eskils pappa var duktiga på och att det fanns en efterfrågan på detta i 1940- och 1950-talets Sundsvall. Vi får det också bekräftat att musiken kunde vara mycket centralt i en romsk familj och att romska musiker var eftertraktade inom nöjesbranschen i Sundsvall. Vi får veta att romska familjer reste längs norrlandskusten men att det fanns undantag från livet som kringresande. Även om familjen Columbus bodde i en husvagn så blev de inte bortkörda från sin boplats. Hade Karl och Karin möjligen köpt den lilla tomten där de hade sin bostad? Eskil fick gå klart grundskolan, vilket också var ovanligt på den tiden då romer varken fick ha bostad eller skolgång på ett och samma ställe, om de alls lyckades få gå i skola.

Men lapptäcket är inte helt, långt ifrån. Fler bitar behöver komma på plats, men en del av hålen kan bli svåra att lappa och laga. Projektet Romskt kulturarv i Västernorrland ska pågå i tre år och jag hoppas att vi kommer att ha möjlighet att följa upp flera romska familjer, individer och platser, både från 1900-talet och från dagens Västernorrland. Förutom fortsatta arkivundersökningar samlar projektet in minnen om och av romer. Har du något du vill berätta, tveka inte att gå in på https://minnen.se/tema/romer-och-resande och lämna ditt bidrag. Har du en längre historia att berätta eller bilder som du vill donera kan du kontakta oss för dokumentation. Tillsammans kan vi fylla på lapptäcket med liv och fler berättelser.


Laura Brander, fil dr i historia

Kontaktuppgifter till projektgruppen finns på https://vnmuseum.se/pagaende-projekt/romskt-kulturarv-i-vasternorrland/.