Under vintern när djup tjäle omöjliggör grävarbete sysselsätter sig museets arkeologer med rapportskrivande och annat administrativt arbete. Ibland finns även tid över för att arbeta med äldre fyndmaterial.

År 2009 undersökte museets arkeologer en folkvandringstida kammargrav i Överlännäs socken (Raä 20), som var utsatt för ras- och skredrisk. Folkvandringstiden sträckte sig från cirka 400-550 e. Kr. Den aktuella graven härrör troligen från cirka 530 e. Kr.

Bild 1. Kartan visar lokalens läge utmed Ångermanälven.

Graven hade en gång i tiden plundrats, men trots detta fanns många fina fynd bevarade, en del även in situ, det vill säga på sin ursprungliga plats. Förgyllda agraffknappar i silver, textilier, skinn av björn och får, bronsföremål och en guldring är bara några av fynden som framkom vid undersökningen. Några ben påträffades inte, men däremot förhöjda fosfatvärden, vilket kan vara en indikation på var kroppen legat. Utifrån placeringen av fynden gick det att fastslå i vilken riktning den döde lagts i graven. Till höger om huvudet, i gravens botten påträffades ett krossat ornerat keramikkärl.

Bild 2. Arkeolog Ola George i färd med att undersöka graven. Kärlet syns vid pilen.

Bild 3. Det krossade kärlet framrensat.

Under tiden som förflutit sedan undersökningen har delar av kärlet limmats ihop, men tiden för att slutföra arbetet har inte funnits förrän nu i vinter då det blev lite julpyssel för arkeolog Madeleine Nilsson.

Bild 4. Halvvägs in i arbetet. Till att börja med måste alla bitar sorteras utifrån vilken del av kärlet de kunde förväntas höra till (botten, buk, skuldra, hals, mynning eller hank). Detta är möjligt att sluta sig till utifrån parametrar som ornering, kanter, bitarnas böjning, yta och färg. Därefter tog det mödosamma arbetet med att pussla ihop de olika delarna vid.

Bild 5. Halvvägs in i arbetet. De ihoplimmade delarna får ligga i en låda med fågelfrön för att hålla formen när limmet torkar och inte skadas.

Bild 6. Madeleine Nilsson limmar försiktigt fast en av bitarna på kärlet.

Bild 7. Ibland är det svårt att hålla bitarna på plats medan de torkar. Då får man uppfinna små provisoriska byggställningar.

Till slut var kärlet åter nästan helt igen för första gången på 1 500 år efter att det lagts ned som gravgåva till den döde.

Bild 8-10. Några få delar saknades och ett fåtal, små bitar kunde inte passas in. Dessa har dock sparats ifall någon vill försöka igen i framtiden.