Ytterligare en av personerna som presenteras i utställningen Händers verk är Emma Wiberg.

Emma Wiberg föddes 1901 i Valla by i Undrom och dog 1990.

Hon lärde sig att spinna och väva redan som tolvåring. Och när hon var 18 år deltog hon i en vävkurs som hemslöjdsföreningen anordnade. Efter det tog hon sitt första steg som ung entreprenör och började väva på uppdrag åt Hemslöjden.

Syntolkning: Bild på Emma Wiberg.

Vid den här tiden hade kunskapen att väva exklusiva damasttyger minskat. Men kursen i vävning räckte inte till för att väva damast

– Damastvävningen den fick jag klara ut själv, och det gick ju så småningom på något vis, berättade hon.

Först lånade hon en vävstol av hemslöjdsföreningen. Sedan byggde hennes pappa och svåger om en vävstol enligt Emmas önskemål. Så småningom fylldes hela huset med sju vävstolar.

Genom hemslöjdsföreningen samarbetade hon med formgivaren Gulli Lundquister. Mönstren vävdes till servetter för kungapar, vävda tapeter till chefsrum och 8 meter långa och 180 cm breda gästabudsdukar, för att nämna några exempel.

Emma Wiberg fick en rad diplom, medaljer och stipendier. Hennes alster ställdes ut på Liljevalchs konsthall 1937. Och samma år även i Härnösand, Örnsköldsvik, Sollefteå, Örebro, Helsingborg, Paris och USA. Under åren 1975-76 ställde hon ut i Sundsvall, Sigtuna, Gålsjö. Härnösand, Kramfors och Stockholm.

Hon anställde olika kvinnor som hjälpte henne med produktionen. Med tiden skötte hon hela produktionen hemifrån, även försäljningen. I Emma Wibergs hem var vävning ingen bisyssla, utan ett yrkesarbete, av en professionell väverska och företagare. Emma Wiberg blev också en symbol för förnyelsen i den ångermanländska linnevävtraditionen.

Välkommen att titta närmare på Emma Wibergs alster i utställningen Händers verk!