”Dricka jul” och gå Staffansgång

Några rader om våra gamla jultraditioner.

Lucia i Lima 1906. Digitaltmuseum.se

Jul, Yule, Joulu

Att fira jul har vi gjort under mycket lång tid. Bara namnet berättar en del. När de flesta länder i Europa har ett namn som berättar om den kristen högtiden, som t ex Christmas, så heter högtiden Jul i vårt land. Namnet på högtiden återfinns redan i text från 600-talet då en av de norska kungarna ska hem och ”dricka jul”. Ordet jul är besläktat med fornengelskan. I norra England talar man fortfarande i lite ålderdomliga sammanhang om yule, som möjligen är ett arv av vikingarnas framfart där. Även i finskan finns ordet. Jjuhla som betyder högtid eller fest och joulu som betyder just jul.

Möjligen har det med en hel period att göra, det som vi senar kallar Julmånad (=december). Hur vi firade jul innan vi anammade den kristna tron, vet vi inte. Men ölet hade en central plats. Så, när vi höjer våra ölglas och önskar varandra God jul är det således en obruten tradition ända från hednisk tid.

Att vi firar just Jul vid denna tid på året har med det faktum att förråden var fyllda, skörden avklarad och vintern gav tid för vila från arbetet. Med den kristna tron kom högtiden att omfatta ett nytt budskap och traditionerna förändrades. De kristna berättelserna inspirerade den folkliga kulturen och snart vi både Staffan stalledräng, Lucia och Julbock.

Staffansgång

Kumla sn, Sala kn. Ransta. Stjärngossar och andra utklädda personer. Digitalt museum.se

Mässorna under medeltiden innehöll ett julspel där Jesu födelse iscensattes. Traditionen inspirerade unga studenter som var hemma över lovet och man klädde ut sig till olika figurer såsom Staffan stalledräng och Kung Herodes. Att klä ut sig och gå runt i gårdarna och sjunga var de ungas sätt att få ihop mat och dryck till egna ”lekstugor”. Huvudpersonen blev Staffan, eller St. Stefanos, den förste Kristne helgonet och stalledräng hos kung Herodes. Berättelserna kring Staffan tog fart i vårt land och snart hade var by egna Staffansvisor. Staffansgång gick man på annandagen eller trettondagen och blev en populär tradition som höll i sig ända in på 1960-talet på sin håll. Hela skådespel hölls med tal, sång och bus. Men Stalledrängen fick snart konkurrens av Lucia. Idag känner knappt någon till den gamla Staffanstraditionen men stjärngossarna i Luciatåget är kvar som ett minne.

Staffansgång i Juniskär i början av 1900-talet.

Carl C:son Liljedahl berättar 1949 hur man firade Staffansgång i Juniskär i början av 1900-talet. Det var i regel bara pojkar som deltog och alla klädde upp sig som militärer, kungar med svärd, bälten och huvudbonader. Stjärngossen hade vit skjorta med rött bälte, samt bar stjärnan, med levande ljus i. Man knackade på och steg in och sjöng första sången.

God afton här inne båd herre och fru, vi hälsar Eder alla, som skådar oss nu.
Från fjärran land vi kommit med möda och besvär, lov Gud i natten timma som alltid är oss när.

Så utspelar sig dramat kring Kung Herodes. Mot slutet så kommer Judas med sin pung och får tigga ihop pengar eller godsaker. Så avslutas spelet med att sjunga:

Haven tack, haven tack för den redliga skänk, eder skänk skall varda hos Gudi betänkt. Som himmelen är av stjärnor besatt, så säga vi redeliga gossar God natt.

Källa: Förkortad version av uppteckning nummer NM-H63 Västernorrlands museum.

Lucia och Lucifer

Traditionen kring lucia börjar med den svenska folkliga tron på att Lucia, helgonet från Sicilien, var fru till Djävulen, Lucifer. Hon var också mor till Vitterfolket. Natten, som var den längsta enligt den gamla julianska kalendern, var också den farligaste. Den äldsta berättelsen om den Luciatradition vi känner igen idag är från Värmland och 1850-talet och inspirerades från tyska traditioner. Seden blandades med den gamla svenska Luciatraditionen och den italienska helgonlegenden och snart stod vår vitklädda brud med ljus i hår i våra stugor. Hur länge hon är kvar innan den traditionen ersätts med något annat är det ingen som vet.

Julens magiska kraft

Julvykort, Nyhamn. Från Sundsvalls museum. 

Julens röda färg och tomtar är något som blir vanligt först i början av 1900-talet. Husen pyntades med granris och halm, tända ljus och vackra bonader. Slädturen till Julottan med tända facklor, besök och släkt och vänner, och tid för lek dominerade den gama julfirandet. Tron på att övernaturliga väsen var aktiva under julen levde länge kvar. Man trodde att de döda kom tillbaka på julnatten och därför sov man gärna på golvet som täcktes av halm. Magin kunde bevaras i julbrödet eller julkärven som sedan kunde bota sjukdomar under året. Ett exempel på hur man ständigt tänkte på hur man skulle hålla nöden utanför hemmet. Julklappen var till en början en slags lek där man uppmana kompisar att göra roliga saker.

Nya tider

Den kommersiella julen har ingen lång tradition, trots det har den på många sätt ersatt den kyrkliga högtidens samvaro. Nu träffas vi på köpcenter, inte i kyrkan. Tiderna förändras och anledning till firandet med den, men själva högtiden, längtan efter samvaron och ledighet består. Årets jul kommer för många bli annorlunda, men kanske kan den ge en liten glimt av hur vi kan fira utan att skapa rekordhandeln utan tänka mer på varandra.
Alla traditioner omdanas efter samhällets behov och nu med hjälp av Teams, Zoom och Skype, i vår digitala och globala värld.

Ge varandra tid och omtanke, lek mer och se till dem som är ensamma.

God jul!

Text: Johanna Ulfsdotter

Bilder från Digitaltmuseum.se