Petterssonbåten – en svensk klassiker
De närmaste veckorna presenterar vi tre guldkorn som finns utställda på Fritidsbåtsmuseet i Härnösand. Vid vårt besök var Robert Axner på plats för att berätta om båtarna, deras betydelse för fritidslivet och som kulturarv. Robert är förutom kommunikationsansvarig på Västernorrlands museum också ansvarig för Fritidsbåtsmuseet.
I detta inlägg gör vi en djupdykning i en svensk klassiker, nämligen Petterssonbåten.
I mitten av rummet står den så kallade Petterssonbåten – en 7,5 meter lång kravellbyggd motorbåt i trä. Båtens namn är Mini Star, eller Juvelen, som hon också kallas. Nedre delen av skrovet är målat i en ljusblå färg som går i kant med en övre vit linje. Båten är utöver detta omålad och är därför något så ovanligt som en lackad furumotorbåt. Motorbåtar av det här slaget brukade vanligtvis vara vitmålade för att dölja furun, eller vara byggda i det exklusivare träslaget mahogny. Hondurasmahogny, för att vara specifik, något som kom att ändras efter andra världskriget. Övre däcket är som så många andra liknande båtar i mahogny och materialet organ pine.
Vem konstruerade och vem byggde båten?
Mannen som konstruerade båtmodellen hette C G Pettersson och var en av landets isärklass kändaste båtkonstruktörer. Han har konstruerat otaliga båtar, både stora lyxiga salongsbåtar i mahogny, och något mindre båtar som exemplaret på museet. Pettersson började rita båtar i slutet av 1800-talet, men det var under första hälften av 1900-talet som hans rykte tog fart. “Petterssonbåtarna” har ofta tre signum: de ska vara ungefär 7,5 x 1,75 meter långa, vara kravellbyggda och vara utrustade med karäktäristiska örat. C G Pettersson var först att lägga in ett öra, dvs. en öronliknande böj upp till fördäck.
Böjen som går upp till fördäck kallas för öra. Foto: Sandra Klingberg.
Mini Star byggdes år 1935 på Dockstavarvet i Kramfors kommun av båtkonstruktören Nils Sundin. Sundin gick i lärling hos August Plyhm på Neglingevarvet i Saltsjöbadet, Stockholm mellan åren 1903-1904. Det var förmodligen också där som han lärde sig hur man byggde kravellbyggda båtar. Efter sin lärlingstid begav han sig till Örnsköldsvik, där han år 1905 grundade Docksta båtvarv tillsammans med sin kusin Carl Sundin. Till en början ritade han främst segelbåtar, men han kom senare att konstruera motorbåtar för fiske och fritid. Dockstavarvet är fortfarande i bruk och drivs av tredje generationen. Idag bygger varvet främst snabba patrullbåtar i aluminium. Sista båten i trä byggdes år 1963.
Bild på Dockstavarvet tagen på 1950-talet. Fotograf: Alvar Nordström.
Hur användes Petterssonbåtarna och vilka var det som ägde dem?
Motorbåtar av detta slag kom att bli allt vanligare bland medelklassen efter sekelskiftet. Enligt Robert tillhörde den typiska ägaren av en sådan här båt förmodligen övre medelklassen:
“Det var folk som var lite bättre bemedlade. De som ville göra turer ut i skärgården. Antingen hade man sommarställe och då ville man ha en snabb passbåt. Man kallar de för passbåtar. Man transporterar sig ut till landet helt enkelt, eller bara njuta av att färdas på vattnet.”
Sättet båten användes skiljer sig inte så mycket från idag.
“De här åkte man ut med på tur med familjen och drack kaffe och satt i sin linnekostym eller vad man nu än hade. Och hade picknick helt enkelt. Det brukar vara några britsar ifall man ska sova över.”
Att fika ute i skärgården var lika mycket ett nöje för 1920-talets båtägare som för de på 2020-talet. Foto: Sandra Klingberg.
För att illustrera detta finns det en uppsättning porslin med duk i båten. På insidan sitter soffan som underlättar för medresenärer att bekvämt kunna driva runt på vattnet med en kopp kaffe i handen. Petterssonbåten är alltså en klassisk fritidsbåt som användes för nöjets skull tidigt 1900-tal, inte helt olikt sättet många använder fritidsbåtar idag. Man brukar göra skillnad på fritidsbåtar och bruksbåtar då de använts och konstruerats för helt olika syften – ena för att överleva och andra för nöjets skull. På frågan om när fritidsbåtar började dyka upp som fenomen i Sverige svarar Robert att det troligtvis startade med kungligheterna och överklassens intresse för segling:
“Man kan säga att fritidsbåtar, det började egentligen med segling på mitten av 1800-talet. Andra delen av 1800-talet. Kungligheter och överklass ägnade sig åt segling och kappsegling. Det var ju bättre bemedlade människor, så enkelt var det ju, som hade åtminstone de här motorbåtarna in på 1900-talet, början på 1900-talet. Det var överraskande många motorbåtar som var registrerade i KSSS, Kungliga Segelsällskapet. Då undrar man varför motorbåtar är registrerade där. Det var för att de lät gastarna segla ut båten till öppna vatten medan ägaren, eller skepparen, tog den snabbgående båten och körde ifatt.”
Många av de registrerade motorbåtarna i segelsällskapet var alltså en del av seglandet som skulle underlätta för välställda seglare. Gaskarna, som hjälpte skepparna, seglade alltså ofta med segelbåten i förväg så att båtägaren slapp själva “transportsträckan”. Istället kunde de direkt åka ut segelbåten med motorbåten.
Petterssonbåtar av detta slag ingick i själva fritidsnöjet. De användes för att åka omkring i skärgården och inte för att med en skeppare ta sig till en annan båt. Det speglar ändå utvecklingen mot ett samhälle där fler, om än fortfarande en liten men växande grupp, kan ta del av motorbåtlivet som nöje. Det var inte enbart kungligheter och överklassen, utan en medelklass, om än en något priviligerad. Fortfarande var det långt ifrån alla som hade råd med en sådan på 1920-talet.
Petterssonbåtar användes också som inspiration för de som ville bygga egna båtar. I Västernorrlands museums insamling på Minnen.se berättar en kvinna om sin far som gjorde just detta. Han byggde en egen båt, m/y Pim, med Petterssonbåten som modell för grunden och han ritade sedan inredningen helt själv. Det säger något om hur klassisk och inspirerande båten var. Kunde man inte, eller ville man inte, köpa en ny motorbåt kunde man i alla fall bygga sin egen.
Hur hamnade hon på museet?
Petterssonbåtarna byggdes i stora mängder, men liksom allt annat så byts de ut eller försvinner. Mini Star har bytt ägare ett antal gånger. Smeknamnet Juvelen kommer från hennes första ägare som var juvelerare. Därefter hamnade båten åter i familjen Sundins händer och nu pryder hon sin plats på Fritidsbåtsmuseet. Utöver att vara en klassisk båtmodell och ett fantastiskt hantverk representerar hon även en traditionell bild av sommarnöje som många längtar efter. Båtmodellen är en del av ett kulturarv som vittnar om vår relation till vattnet och fritidsbåtens utveckling.
/ Sandra Klingberg, antikvarie, Västernorrlands museum
Vill du läsa andras båtminnen eller lämna ett eget? Ta del av länsmuseets insamling på tema Båtliv: http://www.minnen.se/tema/batliv
Dela med dig av dina båtminnen
Här kan du berätta om dina erfarenheter och minnen av livet med fritidsbåt. Ditt bidrag sparas i länsmuseets arkiv för framtida generationer. Till insamlingen.