Utställningen handlar om badmodet från 1900-talets första del fram till idag.
I början av 1900-talet när det blev mer och mer populärt att bada utomhus, hamnade fokus på hur man klädde sig när man skulle ta sig ett dopp. Modet har sedan varierat från heltäckande långa dräkter och byxor med ben, till små och tajta badkläder, topless, nakenbad, högt skurna ben och surfarmode till badkläder med stark retrokoppling. Förändringarna följer samhälls- och materialutvecklingen.

En rad faktorer formar hur vi klär oss när vi badar. Det handlar om vilka material det finns tillgång till, i kombination med hur vi ser på människokroppen. Ytterst handlar det om hur vi väljer att se på våra egna och andras kroppar. Och på ett personligt plan om hur mycket hud vi vill visa. Samtidigt finns det fortfarande en osynlig gräns för vad som är accepterat.

Strandliv är för de flesta en självklarhet. Är det soligt och varmt så flockas människor på stranden. Men alla känner sig inte bekväma med att vistas på stranden, anledningarna varierar mellan en rädsla för att barnen i ett obevakat ögonblick ska hamna under vattnet, obehagliga händelser i det förflutna, eller ett obehag att visa sin kropp bland andra för att nämna några exempel.

Vi vill genom att visa på den förändring som sker i badmodet och kroppsidealen, visa på hur normer styr rätten till stranden och strandlivet. Att det som idag är självklart varken har varit eller kommer att vara det för evigt.
– Hur mycket sol kan vi till exempel utsätta oss för i en framtid? Vad händer med badmodet om vi precis som i vissa kinesiska provinser vill skydda hela vår hud mot solstrålning.

I utställningen visas exempel på badkläder från olika årtionden. Bomulls- och ylletrikå, grossistfirmans utbud, senare kreationer i lycra, för att nämna några exempel. Här finns också ett bildspel med badbilder, framför allt från Västernorrland. En av de äldsta bilderna är dock tagen i engelska Brighton och visar hur kvinnor åker ut i vattnet med en hästdragen badvagn, för att sedan bege sig ut i vågorna.

På en vägg visas filmen Badlif i Mölle av John Berkqvist, från 1911. Filmen blev både barnförbjuden och klippt av censuren: ”Det pikanta, kontinentalt inspirerade gemensamhetsbadandet i Mölle och på några andra badorter var åren 1910 och 1911 mycket omskrivet och omsvävat av rykten om osedlighet och andra sensationella antydningar.

Samma år gjordes en liknande film på Sundsvalls Fläsian, En sann historia från Fläsian eller Gubben X, kikaren och albusken. Enligt programbladet byggde filmen på en sann historia, som vandrat runt i den svenska dagspressen.

Den filmen har vi tyvärr inte kunnat hitta, men den kommenteras av censuren med följande ord: Strider mot goda seder. Olämpligt att till motiv begagna en händelse som enligt ryktet skall ha tilldragit sig i Sundsvallstraken, men vars sanning aldrig blivit utredd”. (Källa Svenskt Filmarkiv).

Klicka på bilden ovan så kan du se filmen ”Badlif i Mölle” på Svenskt filmarkivs hemsida.