Historiska källor

Innehåll:

  • Härnösands domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, begravningsbok, volym C:1
  • Västernorrlands läns landskontors arkiv, förteckningar över av ryssarna nedbrända hemman 1721, volym GIj:2
  • Härnösands stad, rådhusrättens och magistratens arkiv, dombok och magistratens protokoll, volym AI:34
  • Gävleborgs läns landskanslis arkiv, skrivelser från fiskaler, volym DIIIak:2

 

<< Efter härjningarna | Myter och sägner >>

Härnösands domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, begravningsbok, volym C:1

Prästerna hade i uppgift att skriva när alla dog, föddes eller gifte sig. Från Härnösand finns det inga uppgifter kvar från före 1721. Dessa skrevs ner efter branden.

Längs till vänster står datumen, i mittenkolumnen står namnen och till höger finns lite mer information.

Klicka för att läsa kopior och avskrifter: 

 

Dödbok 1721 – avskrift sidan 466:

”De avlidna

1721 den 4 juni

Begravdes gamla postmästarens Jonas Linds ålderstigna hustru Elisabeth Beronia i nykyrkan av vårt förbrända Guds hus.

Denna salig matrona inte kom ut ur staden vid den allmänna flykten från fienden den 25 och 26 maj. Vid återkomsten hittades hon, vid liv men i ett erbarmerligt tillstånd under bar himmel. Strax därefter död. Hon ansågs vara 91 år.

En gammal piga kallad Hasselii Ella, vars döda kropp också hittades efter fienden, halvbränd och helstekt.

Mad. Blancks dräng från Vangsta, vid namn Thomas, som var flykting från Finland, lades liksom den föregående på kyrkogården.

Denna dräng hittades också död efter fiendens skövlande och brännande, men han var tidigare sjuk.”

 

Västernorrlands läns landskontors arkiv, förteckningar över av ryssarna nedbrända hemman 1721, volym GIj:2

Efter bränderna gjordes listor över vilka hem som hade blivit förstörda. Troligen gjordes de för att de drabbade personerna skulle få ekonomisk ersättning.

 

Klicka för att läsa kopior av listorna samt avskrifter: 

 

Hittade inte du din plats? Här finns fler listor, men utan avskrifter:

Härnösands stad, rådhusrättens och magistratens arkiv, dombok och magistratens protokoll, volym AI:34

Magistraten och borgmästaren styrde staden. Rådhusrätten var stadens domstol. Härnösands första rådstuga (tidigare ord för rådhusrätt) låg vid Stortorget på den plats som senare gav plats åt den nuvarande bankbyggnaden.

Ett nytt och större rådhus uppfördes på samma tomt på 1650-talet. Efter branden 1721 byggdes det rådhus som nu finns på Murberget.

Protokollet från den 24 maj 1721 berättar om hur fienden nalkades staden och att stadens befolkning behövde lämna staden. Det första sammanträdet som ägde rum efter branden var först i slutet av sommaren, den 28 augusti. Det var först då som stadens invånare börjat komma tillbaka.

Klicka för att läsa kopior och avskrifter:

 

Avskrift Härnösands Rådhusrätt och magistrats arkiv, volym AI:34

”År 1721 den 24 maj samlade magistratets ledamöter på rådstugan. Men det blev ingen rättegång eller några andra möten, eftersom det allmänt berättades att fienden närmade sig, med härjande och brännande. Därför blev stadens invånare tvingade att ta till flykten och lämna sina hus och hem till fiendens skövling. Denna olycka gick över staden den 28:e och följande dagar i samma månad. Såväl kyrkan som alla hus i staden och runt omkring, samt broarna, förstördes jämmerligen och lades i aska av fienden.

År 1721 den 28 augusti sammankallades de få av Härnösands stads borgarskap som återvänt. Närvarade gjorde rådmän Johan Bodingh, Anders Wollgemuth och Johan Kiöhn.

Eftersom endast några av borgerskapet och stadens invånare kommit tillbaka ansågs det nödvändigt att stadsbron byggdes upp igen, så att man åtminstone kan gå över. Samt att den nedbrända kyrkans murar skulle täckas, så att de inte blir förstörda av slagg och regn. Så länge det inte finns hus över huvudet kan man inte uppehålla sig i staden, utan folk bor på landet och i byarna runt omkring, tills dess att man kan bygga upp hus på tomterna.

Det föreslogs att man skulle hålla rådstuga och möten utanför staden och på Hospitalet. Där hålls även gudstjänsten till dess det går att få ett bekvämare ställe.

De närvarande inom borgerskapet blev tillsagda att börja bygga upp broarna igen, så att man kan gå från landet in till staden, eftersom ingen vill ta på sig att föra över de farande med båtar.

Smeden Måns Skarp bad om lov att ta stockar från skogen på Härnön för att bygga upp sin smedja, som fienden bränt upp. Det fick han lov till, på villkor att han visar upp hur många timmerstockar han hugger.”

Gävleborgs läns landskanslis arkiv, skrivelser från fiskaler, volym DIIIak:2

Brevet handlar om handel i staden efter ryssarnas bränning. Fiskal var en slags polis eller domare.

Klicka för att läsa kopior och avskrifter:

 

Avskrift Gävleborgs läns landskanslis arkiv, skrivelser från fiskaler, volym DIIIak:2

”Högvälborne herr baron generallöjtnant och guvernör, nådige herre,

Den 7:e i denna månad berättade jag i underdånig ödmjukhet för Eders Excellens om hur staden Härnösand efter att olyckligen ha bränts och förötts av fienden, vilket gjorde att invånarna tvingats att skingras på landet.

(…)

Ingen kan förneka borgerskapets allmänna nöd och stora olägenhet. Men det går också att anmärka på vad borgerskapet kan tänka sig att göra.

Men det går också att anmärka på vad borgerskapet kan tänka sig vara beredda att göra.

Bönderna på landet, som har mist sina gårdar, de har med största flit och omsorg byggt upp sina gårdar. De fortsätter att bygga och reparera socknarnas kyrkor som bränts ner, de har visat en innerlig förtröstan till Gud.

Men så finner jag att Härnösands borgare inte bryr sig om att reparera kyrkan eller bron. Det hålls inte ens rättegångar, det finns ingen post eller något annat. Alla har stannat på landet. De bedriver handel och har sålt många bräder..
Om borgarskapet skulle mena allvar med att bygga upp staden så borde de nu flytta dit efter förmåga. Bräderna som nu säljs skulle de kunna använda för att bygga upp staden.

Men jag fruktar att stadsborna börjar hålla till på landet av gammal vana. Det känns orimligt.

(…)
När staden grundades en gång i tiden bestämde Konungen att alla som handlade måste flytta till staden, om de vägrade skulle de förvisas till fjärran och främmande ort.

(…(

Jag frågar mig om det inte borde publiceras en order om att stadsborna precis som bönderna måste bygga upp hus att bo i.

Eders Excellences

Nora den 15 juli 1721

Underdåniga ödmjukaste tjänare

? Frijsendahl? ”

<< Efter härjningarna | Myter och sägner >>